Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Den teologiska problematiken - II. Försoningsidén - 4. Försoningsidén och religionssynkretismen - b. Religionssyntesen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346
som har liv och rörelse därjämte. Vi veta, att den har sin
tillväxt, sin mognad, sitt förfall och slutligen upplöser sig i det
stoft, varutav han kommen är. Men det obegripliga, det
osynliga väsen inom oss, som avspeglar världen och beräknar dess
lagar, som ställer sig vid skapelsens vagga och bjuder sig till
gäst vid dess grav, som tänker sig oändlligheten och hoppas
på evigheten och bär inom sitt jordiska bröst kärlekens rnystér,
det hemlighetsfullaste, det djupaste sakramentet i
mänskligheten, kärleken icke blott till sin like utan till gudomen själv
— detta förunderliga väsen, vad är det, vad betyder det,
varifrån kommer det, vart går det hän?»6 Dessa retoriska frågor
få omsider ett retoriskt svar: "Jag svarar endast med Johannes
eller rättare med Kristus till Nikodemus: Vad som är fött av
Andanom, det är anda».7 Det platonska elementet i hans
åskådning har så assimilerats med det kristna, att han själv
icke märker den djupa divergensen mellan anden i
antropo-logisk mening och Guds helige Ande.
Att Tegnér i själva verket icke alls utlägger texten om Guds
pånyttfödande Ande utan håller ett regelrätt antropologiskt
föredrag framgår tydligt av den omständigheten, att han
mönstrar hela raden av historiskt givna svar på den
antropologiska gåtan: materialisternas, hegelianernas,
preexistentianer-nas, creatianernas och traducianernas. Denna mönstring är det
av ett visst intresse att uppmärksamma, därför att den har
något att säga om hans egen antropologis stamort. Till den
materialistiska uppfattningen står han givetvis rent negativt
inställd. Sedan han framställt frågorna om människoandens
väsen, dess ursprung och mål, säger han: »Är det kanske
ingenting annat än den nödvändiga följden av blodets omlopp,
även dallring i nerverna, det tillfälliga spelet av organiska
krafter, förgängligt liksom det?»8 Till den hegelska antropologin
och teologin intager han desslikes en avvisande hållning:
»Ännu finnas de, vilka bekänna kristendomen, ja påstå sig en-
6 VIII: 57. 7 VIII: 59. 8 VIII: 57.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
