Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Den teologiska problematiken - II. Försoningsidén - 4. Försoningsidén och religionssynkretismen - b. Religionssyntesen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
347
samma ha uppfattat kristendomen rätt, där finnas skriftlärde,
som uppenbart neka någon väsentlig skillnad mellan kropp
och ande utan mena att bägge förruttna i samma grav. Gud
själv är egentligen ingenting annat än sin egen tanke, sin egen
aning, sin egen längtan i ett människobröst. Han är icke, utan
han blir, han växer till allt som fromhetskänslan utvecklar sig
hos oss».9
Denna negativa inställning till såväl materialismens som
hegelianismens antropologiska uppfattning är definitiv. Men
det hindrar icke, att frågor och tvivelsmål återstå, »även om
vi, som billigt tycks, låta den kristna världen behålla sin Gud
och anden sin odödlighet, om vi både efter förnuft och
uppenbarelse anse kroppen såsom väsentligen skild från anden».10
Han ställer skenbart den preexistentianska antropologin under
debatt: »Huru har anden växt tillhopa med kroppen, huru har
den odödliga gästen förirrat sig i en jordisk hydda? Svävade
där kanske fordomdags, svävar där ännu i himlarymderna
ett bevingat släkte av själar med tankar och känslor och begär
som vi? Fanns där ett syndafall i skyn, och är det jordiska
livet just dess straff, dess rening?»11 Det är av intresse att
konstatera, att han som hemulsman för dessa tankar pekar icke
bara på Platon utan också på Origenes. »Så hava många av
kyrkans fromma fäder föreställt sig, och även den störste
ibland dem, kristendomens egyptiske obelisk, fullristad med
djuptänkta, med heliga runor». Denna höga uppskattning av
Origenes är fullt begriplig — det är ju »det alexandrinska
världsschemat», låt vara i svag konturteckning, sådant det
förefinnes hos »kristendomens egyptiska obelisk», som vi skymtat
hos Tegnér i solsången. Men bakom Origenes skymtar han
Platon: »Det är sant, denna tanke var icke ursprungligen hans
utan kommer från en av de hedniske vise. Vad gör det? Huru
mången tanke, tänkt av hedningarna, har icke, och med skäl,
vunnit burskap i kristenheten?» Den förut påpekade synen
9 VIII: 57 f. 10 VIII: 58. 11 VIII: 58.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
