Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Den teologiska problematiken - II. Försoningsidén - 4. Försoningsidén och religionssynkretismen - c. Syntesteologien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352
Son, som medlar alltjämt emellan himlen och jorden,
ypperst bland människobarn, ädlast och därför — Gud!
Ande, som rör dig i allt, och lever naturen igenom,
blommar i växande vår, klappar i helgade bröst!
Hören mig, helige Tre (ty tänkandets väsen år trefalt),
skapande, medlande kraft, livande, hören mig l!»6
Liksom de Wette accepterar Tegnér alltså analogien om
tänkandets trefaldiga väsen, den transcendentala, formala och
materiala apperceptionen, för att komma till rätta med
trini-tetstanken. »Wir denken uns Gott entweder in seiner
Selbstän-digkeit, als den höchsten Gegenstand der Vernunft — als Väter;
oder als die Form der Welt, als den, durch welchen die Welt
ist und besteht — als Sohn; oder als die Natur durchdringend
und erfüllend, als das Princip, von welchem Leben und Licht
ausgeht —- als Geist.»6 Om vi äro nödsakade att förkasta
trinitetsläran i dess gängse dogmatiska utgestaltning, säger
de Wette, så är detta dock endast en skolans sak utan
inflytande på folkets tro. »Die wahre religiöse Dreieinigkeit bleibt,
die philosophisch dogmatische Bestimmung mag so oder änders
ausfallen. Man behellige das Volk nicht mit den dogmatischen
Vorstellungen, und mache es weder durch Vorspiegelung
eines unbegreiflichen Geheimnisses irrig und stutzig, noch
errege man durch Bestreitung der hergebrachten Lehrform
Zweifel, sondern entwickele die religiöse, jedes fromme Herz
ansprechende Bedeutung, welche in dieser Lehre liegt.»7
Tegnér har följt de Wettes råd — han har i sin förkunnelse icke
besvärat församlingen med sådant som enkom är en »skolans»
angelägenhet.
När vi nu till sist ha att belysa, huru religionssyntesen
avsätter spår i syntesteologien, göra vi treenighetstanken till
orienteringspunkt och spörja: vad har Tegnér lärt om Fadern,
5 VIII: 24.
6 Rel. u. Theol., s. 240.
7 a. a. s. 241.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
