Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Den teologiska problematiken - II. Försoningsidén - 4. Försoningsidén och religionssynkretismen - c. Syntesteologien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
353
Sonen och den helige Ande? I vad mån det kristet egenartade
kan positivt göra sig gällande i konkurrensen med det platonskt
karakteristiska skall givetvis kunna avläsas i Tegnérs gudsbild,
kristusuppfattning och pneumatologi.
Vända vi oss först till gudsbilden, så är det på grundval av
vår genomförda undersökning uppenbart, att Tegnér verkligen
givit klart uttryck åt den kristna gudstanken i samma mån
som hans centrala försoningsmotiv fått göra sig gällande. När
detta motiv bryter sig igenom, präglar det också gudsbilden.
Kristi kors är Guds kärleks offer och triumf, kärlekens djup
är försoningens djup. Genom detta försoningsmotiv framstår
Tegnérs gudsbild såsom kristet kvalificerad. Gud är kärleken,
som går offervägen och vinner seger — på korset manifesterar
sig den gudomliga kärlekens art och villkor. Men den
kristo-logiskt grundade och teocentriskt orienterade försoningsidén
tränges hårt av den egocentriskt grundade och antropologiskt
orienterade försoningstanke, som löper vid sidan om den.
Denna senare är uttryck för den antika världsbilden och
människouppfattningen. I den mån som den bryter sig fram
återverkar detta givetvis på gudsbilden, så att denna mister sin
enhetliga karaktär och framstår splittrad och diffus.
Detta kan exemplifieras med ett citat från visitationstalet
i Agunnaryd 1830: »Nåd betyder en sådan handling av Gud,
varigenom han av faderlig barmhärtighet och med avseende
på vår mänskliga svaghet överser med våra brister och
likasom nerstämmer den eviga helighetens fordringar. Ty att Gud
är en helig Gud, att hans vilja är fläcklös och snövit, det ligger
redan i begreppet om det högsta väsendet. Att människan åter
ej av egen förmåga kan uppnå hans renhet, det ligger redan i
begreppet om en ändlig, eller som bibeln kallar det, om en
fallen natur. Att människosläktet följaktligen i detta avseende
behöver den Högstes nåd och förbarmande, det lär oss redan
det utbildade förnuftet, det insågo och erkände redan de bättre
bland hedningarna. Men bättre och säkrare inses och bekräftas
det av uppenbarelsen och dess försoningslära, som väl kan
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
