Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Den teologiska problematiken - II. Försoningsidén - 4. Försoningsidén och religionssynkretismen - c. Syntesteologien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
359
männen i det blå, dem han regerar, så att de icke stöta de
strålande pannorna mot varandra utan med säkra steg tråda
dansen i den bestämda banan. Och längre upp på varelsernas
trappa, där ser han, ehuru ännu med dunkla blickar, fram ur
djuret, och skönjer och urskiljer och begär och avskyr och
njuter och lider. Men hos människan, där blickar han med
fullsövda, med klara ögon omkring i världen och ser sig själv
och skiljer mellan gott och ont, mellan rätt och orätt och
dömer och sluter och letar sig fram till sitt ursprung, till
andarnas Ande, till Gud.»
Att Tegnérs antropologi utövat ett bestämmande inflytande
på hans pneumatologi framgår av talets fortsättning: »Frågas
nu vilken Ande det är som aposteln menar, så är det klart, att
det icke kan vara någon blott och bart mänsklig ande, utan
en sådan som väl är besläktad med det bästa i mänskligheten
men dock är högre, kraftigare, renare än det. Den Anden som
gör levande, det måste vara en ljusets, en sanningens Ande,
emedan mörker och lögn äro dödens makter. Det måste vara
en fridens Ande, emedan strid och tvedräkt sönderslita hjärtat
och döda dess ädlaste känslor. Det måste vara en kärlekens
Ande, emedan hatet är ett törne som växer upp ur de döda
djupen, men kärleken är livets blomma. Det måste vara en
helig Ande, emedan han väcker och livar det heligaste hos
människan, renar begäret och helgar viljan. Det måste vara en
Guds Ande, emedan Gud är bildande och livgivande och allt
liv kommer ifrån Gudi och icke kan förklaras annorlunda än
som hans andedräkt.
Alla jordens helige och ädle hava känt honom, hava varit
förde av honom i sina bästa stunder. Han tänker med den vise
och diktar med skalden: han uppoffrar sig med den dygdige,
och med den fromme ser han himmelen öppen. Fatta vi honom
uteslutande från denna sida, så framträder han väl i all slags
gudsdyrkan men renast och betydningsfullast i kristendomen.
Där är han nådeverkaren, emedan hans gåvor, liksom allt
himmelskt, kommer av nåd, icke av förtjänst. Där är han Hugsva-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
