Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Den teologiska problematiken - II. Försoningsidén - 4. Försoningsidén och religionssynkretismen - c. Syntesteologien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358
När Tegnér i det nyss anförda uttalandet om Kristus kallat
honom mänsklighetens föresyn och sammandrag,
urmänniskan och gudamänniskan, vars törnekrona är blomkronan av
livet, så är det Herders och de Wettes grundsyn, han gör
gällande. När han säger, att Jesu levnad var icke blott lärande,
lidande och försonande utan även symbolisk, så är det de
Wettes historiska väsenssymbolism, som det är fråga om. Den
har mer anknytning till uppenbarelsen och historien än den
abstraktiva urbildssymbolismen i spekulativ filosofi och teologi.
Ordasättet kan klinga hur spekulativt som helst, så är det
dock den i historien och människolivet sig uppenbarande
gudsanden, som Tegnér ser förklarad i Kristus. Detta skall icke
glömmas, när vi avsluta vår framställning om hans
kristusuppfattning med följande ord ur det versifierade
prästvigningstalet 1837:
»Kristus har levat och lärt. Vad var han? Människans urbild;
Mänska, som Gud sig den tänkt, steg ock hans logos ur skyn,
stiger han neder ännu, en Gud i förädlade sinnen
födes av jungfrun alltjämt, blöder, försonar och dör.
Detta är meningen av att ’igenom honom är allt gjort’;
nyckeln till hävderna bär Mänskones son i sin barm.»1"
Tänka vi slutligen på Tegnérs uppfattning av deri helige
Ande, så finna vi i hans pneumatologi det yppersta exemplet
till belysning av hans syntesteologi. Det må vara nog med att
erinra om ett uttalande i ett prästvigningstal från 1834 över
Pauli ord: Anden gör levande.17 Han uppställer frågan: vilken
ande, varifrån kommer han, huru verkar han? Svaret lyder:
»Han går igenom världen, han är världens liv, egentligen gör
han icke levande, utan han är livet; vad som är utan ande det
är dött, är massa och förstelning. Sen eder omkring: I finnen
honom överallt i den levande naturen, ifrån blommorna, där
han ännu ligger slumrande och drömmer sin rosenfärgade
dröm om våren, ända upp till stjärnorna, de gyllene vandrings-
16 VIII: 22 f.
17 VII: 171 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
