- Project Runeberg -  Samlade skrifter. Ny kritisk upplaga, kronologiskt ordnad / 3. 1817-1821 /
230

(1918-1925) [MARC] Author: Esaias Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

äro de icke personer, utan spöken, huru präktigt de ock
må vara utsirade. Men det är orätt att betrakta dessa
stycken annorlunda, än som en sinnrik lek, hvari den
poetiska formen är äfven så tillfällig som den Dramatiska. De
höra alldeles icke under den vanliga granskningen. Deras
enda rätta domstol var ögonblicket som födde dem. Men
att de likväl fått ett rum i samma samling som förvarar
Skördarna, kan ändå ursäktas. Ty de teckna, som
Författaren sjelf anmärker, »åtminstone till en del,
behagligheten och lynnet af den store Konungens enskilta
lefnads-sätt»; de förråda huru snillrik han var till och med i sina
umgängesnöjen; de visa oss det inre af ett Hof, der samma
hand som med vishet och kraft styrde ett söndradt rike,
förde spiran bland Lekarna och Behagen.

Men äfven från en allvarligare, från sin verldshistoriska
sida, är Gustaf III:s rika lefnad framställd just ifrån detta
ställe, just af den Man, till hvars minne denna stund är
helgad. Det var nemligen åt Grefve Oxenstjerna, som
Svenska Akademien uppdrog det ärofulla, men ansvariga
värf, att föra på en gång den enskilta och den offentliga
sorgens talan, och både i Fäderneslandets och Vitterhetens
namn, resa en varaktig minnesvård åt sin store Stiftare.
Man har förebrått Äreminnet öfver Gustaf III, att det
skulle vara författadt i en allt för bildrik och poetisk stil,
och derigenom afvika från den rätta Vältaligheten. Jag
bekänner uppriktigt att jag aldrig rätt kunnat fatta
meningen af denna förebråelse. Ty skillnaden emellan Poesi
och prosa ligger dock ingalunda i blotta stilen och
framställningen, utan i någonting helt annat och väsendtligare.
Skalden vill nemligen alltid uttrycka en urbild,
fullkomligare än den verkligheten eger, hans skapelse är af en
högre verld, och endast derigenom är han konstnär.
Vältaligheten åter vill blott uttrycka begrepp, hon stiger

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:16:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tegnersam/3/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free