Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Således, när exemplet för en regel innefattar tio ord, hvaraf
blott ett har direct hänförande till regeln, är det tillräckligt,
om detta enda är riktigt öfversatt; de öfriga nio få finna
sig i sitt öde. Principen är beqväm; vi vilje nu tillse, huru
Hr H. försvarar dess användande. ’Ayig écf ij xovg
Aausöai-[Aoviovg jut] égcovav, heter hos Hr H.: Agis sade åt
Lacedemonierna: frågen icke. Häröfver yttrar han i sin
förklaring: »att Infinitivet ofta nyttjas i bemärkelse af
Imperativ, är ganska visst; och således var det väl
egentligen sammanhanget, som skulle bestämma, om /urj égcorav
här borde tagas i den ena eller andra meningen.» Förlåt
mig Hr H., det skulle sammanhanget ingalunda bestämma;
det bestämmes tvärtom af Språkreglor, så enkla och
ele-mentariska, att hvarje nybegynnare måste känna dem. Ty
om äfven /ut] égcorav här stode i stället för Imperativus,
och således kunde betyda: frågen icke, så återstår ju ändå
alltid det föregående: Ayig écpr) rovg AaKsåaiftoviovg, Agis
dicebat Lacedsemonios. Kan detta betyda: Agis sade åt
Lacedemonierna? Skulle det då åtmindstone icke hafva stått
Dativus, eller en Präposition? Är det möjligt att icke inse,
det Infinit. égcorav och Accusat. AaKEÖaijioviovg bero af det
föregående é(prj? Det är hårdt att nödsakas göra dylika
frågor åt en man, som väl åtmindstone måste hafva
genomgått någon Trivialskola; men det gifves, såsom vi se, ingen
fråga i Grekiskan, som kan vara för simpel för Hr H. Hvad
sammanhanget angår, så förekommer stället hos Plutarchus
i hans Apophthegmata Laconica (Opera, T. II, p. 215, D.
Ed. Xylandri), en samling af spridda infall och uttryck,
der frågan ej kan vara om något annat sammanhang, än
det, som hvarje sats äger inom sig sjelf. Det är dessutom
besynnerligt, att Hr H. vill åberopa sig på sammanhanget.
Det förefaller mig, som när Strepsiades hos Aristophanes
svärjer vid de Gudar han förnekat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
