Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ty egentligen menar han dermed ingen ting annat än konsten
att hos sig sjelf och hos föremålet för sin kärlek bringa till
verklighet och åskådlighet idén om det sköna, hvilken idé
philosophien efterforskar och betraktar. Ty den platonska
Eros är ingen ting annat än begäret att bilda det sköna,
helst hos ett skönt föremål. Den utgår väl från det
kroppsligt sköna, men höjer sig derifrån till själens högre skönhet,
till skönheten i tänkesätt, och skönheten i vettenskap och
slutligen till det högsta af alla vettenskaper som är
vettenskapen om det sköna, hvars betraktande utgör det menskliga
lifvets högsta sällhet. Härigenom är det sköna blifvit en
philosophiens tillhörighet. Den erotiska konsten är således
ej annat än den högsta graden af mensklig utbildningskonst,
den är den bildande philosophien, philosjophienj sjelf
betraktad såsom konst, den hör mera till uppfostran än till
kärleken i vanlig bemärkelse tagen. Derföre var också denna
konst den enda, som Socrates sade sig känna, okunnig i alla
andra. Derföre, när Socrates för Phsedrus framställer den
bekanta mythen om själarnas tillstånd före födelsen, och huru
de, allt efter som de sett mer eller mindre af det verkeliga
och sanna (ro öv, ro åÅr)deg), öfvergå till mer eller mindre
ädla menskoarter, så hörer väl (såsom man borde vänta af en
philosoph) philosophen till första classen, men i samma class
står äfven erotikern. Poeten deremot kommer vida längre
ner på denna rangordning, i sjette classen, ej långt från
so-phisten, som intar den åttonde, eller närmast den sista. Ty
från philosophien är poesien på mångfaldiga sätt skild och
aflägsnad. Ty först och främst är poesien icke egentligen
någon konst: den beror helt och hållit på ingifvelse af
Gudarna, hvarförutan allt poetens bemödande är fåfängt.
Poeten är en helig sak; men han beror icke af sig sjelf, han kan
ej sjunga annat än hvad Guden förestafvar, han är i
ingif-velsens stunder beröfvad sansning och medvetande. Han är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
