Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som spåmannen eller orakelsångaren, hvilka också tala endast
af ingifvelsen. Gudarna beröfva både honom och dem
sans-ningen för att bevisa, att det förträffliga som de framföra ej
är af dem sjelfva, utan af en högre makt. Hvarje skönt
poem är derföre ej något menskligt, utan ett gudomligt verk.
Skalden är Gudarnas tolk, är derföre sjelf gudomlig, men
konstmässig är han icke. Deraf kommer det också att
poeten vanligtvis känner så litet och ytligt den sak han
framställer, då nemligen frågan är om dess rätta väsende. Men
det är också icke saken sjelf, utan dess bild, icke sanningen
utan skenet som poeten vill visa oss. Ty all poesie är till
sitt väsende imitatif. Detta gäller väl tydligast om den
dramatiska; men Plato anser med rätta Homerus såsom den
dramatiska poesiens fader och ledare. Men i hvarje sak är
idén eller urbilden det första, hvilket innehåller sakens
verklighet (ro ov); det andra är saken sjelf (sådan nemligen som
den visar sig här i sinneverlden); det tredje slutligen är
sakens bild (simulacrum), hvilken af efterhärmarn uttryckes.
Denne sednare befinner sig således i tredje led aflägsnad från
sanningen. En sådan efterhärmning omfattar och sträcker
sig till mångfaldiga saker; och den kan det äfven lätteligen,
ty den vidrör endast litet af saken, utan uppehåller sig vid
dess bild. Således gifves det t. ex. nästan ingen mensklig
konst som Homerus i sina sånger ej vidrör; men icke får man
häraf sluta, att han verkeligen innehade dem alla; ty i den
händelsen skulle han ej ha inskränkt sig till efterhärmningen,
han skulle heldre bemödat sig om saken sjelf, han skulle
förr vilja vara den berömde än den berömmande. Ehuru
han alltså prisar hjeltarna och stats- och regeringskonsten,
så ha vi dock icke hört att något krig blifvit lyckligt
ut-fördt efter hans föreskrifter, vi ha ej hört, att någon stat
blifvit af honom försedd med visa lagar, som t. ex. af
Ly-curgus eller Charondas eller Solon. Vi ha ej heller hört att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
