Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han gjort några vigtiga upptäckter för konst och vettenskap
såsom Thales eller Anacharsis, eller att han som Pythagoras
genom privat handledning fört någon till dygd och sanning;
ty ehuru han målar dygdens bild, och skönt utsmyckar,
känner han den dock icke. Hela denna konst alltså, såsom
imi-tatif, består blott i flärd och sken, är så vidt som möjligt
aflägsnad från sanning och verklighet, och bör derföre snarare
betraktas såsom skämt och barnlek än som allvar.
II. Detta är nu ungefärligen hvad Plato yttrar om
Poesiens väsende. I sammanhang dermed står äfven hvad han
på flere ställen anför om dess afsigt, hvaraf följande syries
mig vara det hufvudsakliga. Det goda (åyadöv) bör vara
högsta ändamålet för alla våra handlingar; för det godas
skull bör man söka det angenäma, ej det goda för det
angenämas. Detta gäller äfven om konsten. Men det gifves två
slags konster: en som endast åsyftar det angenäma, en son:
åsyftar det goda. Den förra behandlar sitt föremål utan
insigt, följer endast tradition och bruk, är derföre ej att anse
som konst, utan blott som en färdighet; den sednare åter
undersöker naturen af det föremål, hvarpå hon skall
användas, känner alltså grunden för hvad hon gör och kan aflägga
räkenskap derföre. Dessa begge konstarter äga rum såväl
för kroppen som för själen. Den ena gör afseende endast
på dess bästa och hvad som för henne är nyttigt
eller.skad-ligt; den andra åter söker endast förskaffa henne nöje,
obekymrad huruvida det kan vara skadeligt eller ej; dess
princip är följakteligen smicker. Till dylika smickrande
konstfärdigheter, hvilka ej åsyfta någon förbättring, hör äfven
Poesien. Sålunda söker t. ex. tragiska poesien endast att
behaga åskådarne: hvad de skulle höra ogerna, om också
aldrig så nyttigt, utesluter den. I detta afseende
öfverens-stämmer den fullkomligen med vältaligheten, den vanliga
nemligen och sophistiska, som i Gorgias förlöjligas. Ty när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
