Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flytande som Plato grundar poesiens landsförvisning från sin
Stat. Platos Stat är ingen ting annat än moralitetens idé
realiserad ieke hos en enskildt, utan hos ett folk, hans
politik är derföre det samma som hans moral, endast använd i
en större scala. Det var således naturligt, att all bildning
hufvudsakligen måste riktas till detta ändamål, och att alla
måste underordnas det samma. Det hörde också i allmänhet
till andan af de gamles lagstiftning, att den enskilte ej skulle
ha något annat ändamål eller något annat värde än det
allmänna, eller med andra ord att det privata skulle helt och
hållit sammansmälta oeh hopväxa med det offentliga. De
gamles lif var nemligen offentligt i en vida högre betydelse
än något nuvarande folkslags, af anledningar som det icke
hör hit att utviekla. Det privata lifvet var för dem intet:
man kunde säga att de lefde på torget oeh under öppen
himmel. Staten tillvällade sig från början den unge
medborgarens uppfostran: hon lade så till sägandes beslag på alla dess
krafter. Menniskan var endast det hon var i staten, eller med
andra ord, menniskan försvann för och i medborgaren, så
framt hon icke uppoffrades derföre. Derföre sattes all
vettenskap och all konst, så vidt möjligt var, i förhållande till
staten: all bildning var civil. Blott under sådana
omständigheter var det möjligt, att en tänkare som Plato kunde
uppställa en sats som den att i en välbeställd stat friheten
att dikta i poesi, i målning, i hvad konst som helst skulle
stå under offentlig uppsigt, oeh prisa den Egyptiska lagen,
till följe hvaraf det var på förhand bestämdt, hvilka former
och hvilka sånger som voro sköna, och förbjudet att använda
några andra. Det är omöjligt, att han icke skulle inse, att
ett sådant tvång måste upphäfva konstens väsende, hvars lif
är frihet, och att Pegasus i oket ej kan vara annat än ett
lastdragaredjur. Men han ansåg den ej kunna äga något
högre och värdigare ändamål än ett politiskt: diktningsför-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
