Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dan som han är. Mot denna princip Strider t. ex. Horners
fabel om Jupiters tunnor, fyllda med godt och ondt; ty från
Gudarna kommer blott det goda: det onda blott såvida man
kan betrakta det som straff. Likaså är det äfven stridande
häremot, då Homerus låter Jupiter genom en bedräglig dröm
narra Agamemnon till ett slag med Trojanerna; ty det är
falskt hvad poeterna föregifva, att Gudarna någonsin vilja
bedraga oss genom falska skepnader eller ord eller gerningar;
ty Gudarna äro till sin natur oföränderliga och sannfärdiga.
Ännu märkbarare och förderfligare är de poetiska dikternas
inflytande på sederna (moraliskt). De skada och quäfva en af
de menskliga hufvuddygdema, tapperheten (åvÖQsia) genom
de öfverdrifna föreställningarna om rysligheterna i Hades,
hvarpå flera exempel anföras ur Odyssén, och i allmänhet
genom en veklig klagan öfver de döda, som t. ex. Achillis
öfver Patroclus, Priami öfver Hector, Jupiters egen öfver
Sarpedon. De motverka äfven och ännu mera en annan
mensklig hufvuddygd, sjelfbeherrskningen (öcocpooovvrj); ty
de framställa alltjemt exempel af vrede och öfverilning, af
frosseri och vällust, med ett ord af alla skamliga passioner.
Sådana äro t. ex. Achillis skällsord emot Agamemnon, hans
hotelser mot Apollo, hans grymhet, hans snikenhet eller de
yppiga målningarna om Jupiter och Juno på Ida, eller om
Mars och Aphrodite m. fl. dylika. Dylika dikter måste
derföre afskaffas för att icke förderfva ungdomen. Hvad som
i allmänhet förmår menniskan att kämpa emot sin smärta
och fördraga den med ståndaktighet är förnuft och lag; hvad
som drar den dertill är det sinliga. Den förnuftiga
principen är genom sin enhet och oföränderlighet föga tjenlig för
den poetiska efterhärmningen; men väl den motsatta sinliga
som är utmärkt genom sin omvexling och ostadighet. Denna
smickrar poesien, på den verkar hon i synnerhet och skadar
och försvagar härigenom den förstnämnde. Således när vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
