Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t. ex. hos Homerus eller någon annan tragicus höra en hjelte
som beklagar sig, och visar de våldsammaste tecken af sin
sorg, så röras vi häraf och känna ett varmt deltagande, vi
beundra äfven poeten för hans lifliga framställning. Men
just detta deltagande är förderfligt och förvekligar sinnet;
ty af det främmande öfvergår alltid något till eget, och den
som närer ett ömt medlidande för andras plågor kan ej med
ståndaktighet uthärda egna. På samma sätt är äfven
förhållandet med kärlek och vrede, och i allmänhet med alla
vare sig sorgeliga eller angenäma sinnesrörelser, som kunna
bli föremål för poetisk framställning, och derigenom i sinnet
uppväckas och stärkas; med ett ord, hon vattnar hvad som
borde förtorkas, hon gör till herskande hvad som borde lyda.
Af alla dessa anledningar förvisar Plato Poeterna ur sin
idealiska stat, likväl med hedersbetygelser. Ett undantag äger
likväl härvid rum. Ty den poetiska framställningen (?>e§ig,
buf/ipig) är trefaldig: enkel (åxÅr) öirjyrjOLg), imitatif (dici
och blandad (dia åficpoxsQOJv). Den förstnämnde
då poeten endast framställer egna känslor och tänkesätt,
såsom i dithyramber och i allmänhet i det lyriska: den andra då
han endast efterhärmar andras, såsom i dramatiken: den
tredje, då begge delarna ömsevis äga rum, såsom i epos. Af dessa
tillåtes endast den förstnämnde i Platos Stat, för att prisa
Gudarna och store mäns ära, och i allmänhet sjunga dygdens
lof och lycksalighet. De sednare åter, epos och drama,
förvisas helt och hållet, och öfverhufvud all sådan poesi, som
ej äger en sträng och allvarsam, utan en veklig eller
vällustig caracter; ty får den inträde, så skola passionerna
herrska i staten i stället för lagen och förnuftet.
Dessa äro nu Platos tankar om poesien, till större delen
med hans egna ord uttryckta. Den är, i afseende på sin
natur, flärd och lögn; till sin afsigt, smicker och behagsjuka;
till sitt inflytande slutligen, vidskepelse, sedeförderf och vek-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
