Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ty visserligen har arbetet en stor makt att fördrifva sorgen,
och det heter med rätta en tröstare som upplyfter själen
och gör den stark. Det väcker eftertanka och sansning,
det bringar de förvirrade tankar åter i ordning, det ledsagas
af den upplifvande känslan att all förmåga ännu ej är
utdöd i vårt bröst, det utvidgar och renar vår blick så att den
ej mera ständigt hänger i de låga och mörka trakter der
sorgen dväljes. Allt detta åstadkommer redan arbetet i
och för sig sjelf; vi ha äfven ett heligare och tröstefullare
namn för detta slags arbete, vi kalla det uppfyllande af vår
pligt, alltså lydnad mot de eviga lagar som förbinda alla
menniskor, trohet mot den bestämmelse hvarför vi lefva
i verlden. När vi sålunda föreställt oss vårt företagande,
då måste vårt hjerta känna en mild värma, en glad
förtröstan, då tänka vi oss under ett högre beskydd, då känna
vi oss värdiga att vara medborgare i ett stort och evigt rike,
då måste vi snart och gerna förglömma våra egna obetydliga
sorger. Ty obetydlig och småaktig är hela vår Bedröfvelses
väsende, den är inskränkt och egennyttig. Huru kunde
annars våra bekymmer ligga oss så tungt på hjertat, om vi
icke vore oss sjelfve så vigtige, om vi ej alltid vore
sysselsatta med våra egna angelägenheter, om vi hade lärt att
glömma och uppoffra oss sjelfve? Just derföre är
utöf-ningen af vår pligt, ja blotta tanken derpå, ett så kraftigt
läkemedel emot bedröfvelsen, derföre säger jag att vi
derigenom förmås att glömma oss sjelfva och vår egen ringa
fördel, att vi derigenom ha ett stort och skönt mål för oss
hvars åtrå uppfyller vår själ och väcker våra krafter. Enhvar
utaf oss, som när han plågades af någon sorg eller ängslades
af någon fruktan, likväl bibehöll mod och styrka nog att
uträtta dagens gerning, att uppfylla sin pligt och verka
något godt; — en hvar sådan stige fram och säge om ej
liksom en himmelsk läkedom har helbregdat hans sjuka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
