- Project Runeberg -  Samlade skrifter. Ny kritisk upplaga, kronologiskt ordnad / 6. 1827-1830 /
18

(1918-1925) [MARC] Author: Esaias Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Mins du (du minnes det visst, ty de salige kunna ej glömma)
hur i ditt fädernehus — ack! det var länge ock mitt —
glädtig förtrolighet satt och språkade qvällen igenom,
knäppande uret allen visste hvad aftonen led.

Själ meddelte sig själ, och de vingade orden, som fjärlar,
sommarens brokiga barn, svärmade fria omkring.

Då i vår vänliga krets satt du, lik lugnet i solsken,

30 yngling till åren, men man både till hjerta och själ.

Allas förtrogne var du, men föräldrarne var du på en gång
hjertlig och vördande son, hjertlig och tänkande vän.
Lyckliga dagar var det, tryggt stod det älskade huset,
fylldes af glädje och hopp, nu är det öde och tomt.
Antipodernas land, de kopparfärgades, håller
dottren hos sig, hon har natt när det är dager hos oss.
Henne och suckande far verldshafvet ligger emellan,
ack! men ett djupare haf skiljer dock honom och dig.
Trösten för åldriga dar, förhoppningens krona i slägten,
40 nu är hon fallen till jord, löfvas ej mera igen.

Se, det stundar till påsk och lärkorna taga i skyar
upp uppståndelsens psalm, helsa den kommande vår.

Upp står lifvet på nytt, det blir grönt på Helgonabacken,
knoppar på gungande gren svälla som ynglingens hopp.
Backen är herrlig att se, det är hatten som slätternas Flora
sätter på flygande hår, smyckar med blommor och lof.
Backen är herrlig att se, han är full med minnen och dikter,
Absalon, Saxo, och Finn skymta bland skuggorna der.
Fader, vill du ej gå på dess höjd och skåda hur solen
50 sjunker i vågorna ner, helsar till främmande land?

Moder, vill du ej se hur död förgätmigej öppnar
ögonen åter, de blå, blickar ur mullen igen?

Hvarför dröjen I så? I afton kommer ej Jakob,
fordom han följde er dit, nu är han gången förut.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:17:47 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tegnersam/6/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free