Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Latin. Genom sin sammansättningsförmåga äger det
tillgångar ojemförligt större än Romarens. Sjelfva dess
språkbyggnad är, i grammatiskt hänseende, mera bestämd.*
* Jag vet att man plär yrka just motsatsen häraf, och anföra,
såsom ett af hufvudskälen hvarföre Latin bör läras först, just dess större
grammatikaliska bestämdhet, såsom företrädesvis tjenlig att stadga
och regelbinda det unga sinnet. Men om ett språk måste anses
bestämdt i samma mån som det genom en blott böjning af ordet kan
uttrycka bestämningar och skiftningar af begreppet, hvartill i andra
språk fordras en omskrifning; så inträffar detta med Grekiskan
företrädesvis framför Latin, och är en stående karakter af hela dess
språkbyggnad. Sålunda har väl Grekiskan endast samma böjningar för
Nomina som Latin, men dessutom, liksom de flesta nuvarande
Europeiska språk, äfven en särskilt bestämmande artikel. Den har vidare
en egen Numerus för tvåtalet, både i Nomina och Verber, den Romarn
ej ägde. Den har ett fullständigare och mera utbildadt
Pronominal-system. I afseende på Verberna är språket utbildadt till en mångfald,
men tillika en bestämdhet, hvarmed Latin ej tål någon jemförelse.
Det har deraf ett eget medelslag (Genus Medium) för att uttrycka en
särskilt modifikation af handlingen, den reflexiva: det utmärker
handlingens villkorlighet genom tvenne Modi, då Latin för detta behof
blott har en enda: det har en mängd tempora öfverskjutande de
Latinska, bland hvilka Aoristerna, såsom en rent historisk
tidsbestämmelse, i intet mig bekant språk äga sin fulla motsvarighet. Syntaxen
är visserligen invicklad, helst sådan som den bildade sig då språket
stod på sin höjd, men svårligen mera obestämd än den Latinska under
samma period; och man bedömmer ofta dess egenheter orätt derigenom
att man betraktar dem som afvikelser från de Latinska. Ursprungligen
var förhållandet annorlunda; och jag känner för min del i intet bildadt
språk en mera naturlig, enkel, jag ville nästan säga patriarkalisk syntax
än den Homeriska; hvarföre också sednare Filologer med rätta lagt
den till grund och därur genetiskt härledt sednare ordfogningar. Äfven
Grekens prosodi är mera bestämd än Romarens; ty bland sju vokaler
hafva de fyra alltid en gifven qvantitet, då i Latin alla äro obestämda.
Det är sant att dialekterna ge språket ett brokigare utseende än det
mera enformiga Latin; men dessa höra icke till
Elementarundervisningen. Det är äfven sant att Grekiskan har en vida större mängd
anomaliska formationer, som försvåra dess lärande. Men frågan om
ett språks lättfattlighet är dock en helt annan än frågan om dess
bestämdhet. Ett ursprungligen hårdt och oböjligt språk, med en inskränkt
och torftig organisation, är väl lättare att fatta, men af samma skäl
äfven mera obestämdt än ett rikare, hvars näringssafter flyta ymnigare,
och som följakteligen utvickla sig i en större organisk mångfald. Ty i
hvad riktning som begreppet ock växer ut, bildar det sig alltid en egen
och passande form för uttrycket, som just härigenom blir bestämdare.
Det fattigare språket deremot, med inskränktare bildningskrafter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
