Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta afseende räcker icke den undervisning till som
familjen kan gifva, och den enskilta uppfostran är derföre,
från denna sida betraktad, äfven så ofullständig som den
offentliga från en annan. Hon måste således anlita en
genom sin lärdom högre inrättning; och offentlig uppfostran
inträder alltså här, väl såsom något vikarierande, såsom
en fortsättning och fullkomning af den enskilta, men tillika
försätter hon barnet i en helt annan och främmande krets.
Hos de gamle var det enskilta icke söndrat från det
offentliga genom en så skarp gränslinea som nu, det låg med
rötterna vida mer i dagen, det var så till sägandes flyttadt
under öppen himmel, hela forntidens lif var icke blott
enklare, utan äfven, om jag så får uttrycka mig, mera af ett
stycke än de nyares. Öfvergången var derföre mindre
märkbar, och till följe häraf offentlig uppfostran mindre
skarpt skild från enskilt än nu. För närvarande äro dessa
i flere afseenden hvarandras bestämda motsats. Ser man
på ämnet så uppfostrar familjen väsendteligen
Religions-och Sedekänslan, Skolan deremot väsendteligen
kunskaps-anlagen. Ser man på lärosättet, så bildar familjen
praktiskt, Skolan theoretiskt. Ser man slutligen på ändamålet
så ger familjen den uppfostran som är nödvändig för alla,
i samhällslifvets enklaste förhållanden: Skolan åter
derut-öfver äfven den som Staten måste fordra, dels af sina
Embetsmän, dels äfven i allmänhet af hvarje medborgare i den
högre bildningskrets hvilken föreställes af Staten sjelf,
såsom mensklighetens högsta uppfostringsanstalt.
I den mån som uppfostran utträder ur familjelif vet
försättes hon äfven i ett konstladt förhållande; ty det
naturligaste vore tvifvelsutan att hon aldrig lemnade
för-äldrahuset. Men allt konstladt bär inom sig en dunkel
längtan tillbaka till sitt ursprung, till det naturliga. Att
en dylik känsla verkeligen mer eller mindre röjer sig i våra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
