Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och vager rätt och pligter mot hvarandra! —
Hur är det med den Statsform jag Er byggde?
Hvad sorl som stiger opp der nerifrån,
Hvad skrik! I landsmän, ingen frihet skriker.
En stilla Genius med sin liljestängel
Står hon och jagar drömmarna ifrån sig,
De tomma drömmar om en jemnlikhet,
Som alldrig funnits, om en stat i molnen,
Ett abstractionens spöke, utan grund
I Häfderna, och utan grund på jorden.
Det är med Friheten liksom med Skalden:
Ej af det öfverspända, oerhörda
Han bygger upp sin verld, men helst af det
Som finnes Öfverallt, som alltid funnits;
Betydningslöst för hopens skumma syn
Det får betydelse i Siarns öga.
Han sätter icke, nej han andas hop
De lätta, fria, luftiga gestalter,
Och smärta, ranka, som ur intet vuxna,
Uppskjuta pelarstammarna, och rada
Sig af sig sjelfva hop till Kolonnader,
Och himlens vindar slå sin samklang i
De lätta hvalfven af Basilikan.
Ty en Basilika, en Kungabyggnad
År samhällslifvet doek till slut ibland Er.
En Kung är själen uti Nordens lemmar,
De vissna bort och stelna den förutan. —
Mot Maktens missbruk stridde jag också
Med tankens vapen, och tillslut med svärdet;
Och allt livad landet stort och snillrikt hade
I tanka eller sång, sig trängde kring
Min fria sköld: vi klingade och slogo.
Men då satt Makten ännu på en thron,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
