Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu har jag ändteligen tagit mitt parti och ryckt mig ifrån
ett förhållande som passade illa för min ålder och min
belägenhet i lifvet; men sådant sker icke utan uppoffring och
strid, och det hjerta som sålunda skall slita sig löst blöder
länge och ärrar först i grafven. Vingarna falla af lifvets
fjäril och endast den vidriga kålmasken står qvar. Detta är
dock icke det värsta; men obeskrifligt bittrare är den
känsla att nödgas förakta hvad man älskat, att finna intrig,
koketteri, ett varmt blod och ett kallt hjerta i stället för
kärlek, att märka det endast fåfänga — och sinnlighet gifvit
hvad man trodde sig emottaga af ett innerligen hängifvet
och kärleksfullt hjerta. Och sedan öfvertygelsen att ej ha
varit förstådd, att ha bortkastat sina bästa känslor, hela
sin svärmande själ på en obetydlighet, ett hvardagssinne,
som ej har något annat ädelt än de yttre, lögnaktiga
anlets-dragen! Hon älskade mig dock en tid — så godt hon kunde,
och det var mitt fel att tro det en sådan känsla kunde blifva
varaktig för en 54 års man: det var en dumhet att drömma
om själens ungdom, om en oförgänglig vär i hjertat; sådant
hör till poesien, icke till verkligheten. Med ett ord, felet
var mitt: jag ursäktar — och föraktar henne. Emedlertid
är mitt lif aflöfvadt och förtorkadt: det är mig likgiltigt
huru länge den nakna stammen ännu står och brottas mot
stormen. Jag har verkeligen gått i vinterquarter — för
lifstiden.
Mina vänner undra och förargas öfver att jag ej skrifver
dem till som förr. Hvad skulle jag skrifva? Kan jag yppa
för dem den afgrund som bor i mitt bröst? Och kunde jag
det, hvad vunnes derigenom? Tröstegrunder som jag kan
utantill, eller förklädt medlidande, eller öppet åtlöje, som
jag också förtjenar. Då sluter jag mig heldre inne med mina
griller, jag har nog af det förakt jag känner för mig sjelf
och behöfver ej lägga de andras dertill. Jag har likväl märkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
