Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att jag i sällskap ännu någon gång kan vara icke glad, men
dock liflig och bitter. Men, store Gud, hvilket sällskap!
Jag kan ej förmå mig att söka det, om icke för att säga
sarkasmer. För det mesta är jag allena med mina minnen.
Nätterna, de långa, sömnlösa, evärdliga nätterna äro mig
de svåraste. Och nu bli de allt längre och längre och växa
stundeligen till, icke blott öfver jorden, utan äfven öfver
mitt sinne.
Dock — nog och för mycket om denna uselhet. Jag kan
väl icke tänka, men dock skrifva om något annat.
Hvad tyckes om den nya Pastorskan? . . .
Hur är förhållandet med Carl Schwerin och hansafresa
från Marieberg? Är det sant att han der haft någon
ledsamhet och hvar är han nu? Hvar är Jules? Hur må Ebba och
Martina?
Med min son som i förra vickan reste till Lund skickade
jag ändteligen Rahel. Jag kunde ej upptäcka rätt mycket
af allt det förträffliga som påstås finnas deruti.
Fortsättningen skall vara ändå obetydligare. Damerna göra oss
lyckliga genom bättre saker än böcker, pä sin höjd — genom bref.
Tag det ad notam och glöm icke bort en olycklig grubblare,
hvars förstörda, bedragna, förbrunna hjerta ej väntar
någon annan tröst på jorden än den vänskapen ännu torde
kunna ge.
Ömhet och tillgifvenhet
Es. Tcgncr.
*
22. Till B. von Beskow.
östrabo d. 13 Oktober 183G.
MkBror!] Jag skulle ha mycket att förebrå mig som nu
på en tid lemnat flere af dina bref obesvarade, i fall jag icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
