Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Göteborgs Hamn under 50-års-perioden 1882 till 1932. Av Hamnöveringeniör, major KNUT E. PETTERSON
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
år började även upplagsplatser för mudder ordnas västerut strax utanför hamnen vid Arendal och Vikan, där
staden förvärvat nya områden för uppfyllning, och mudderfyllningen påbörjades här följande år.
I äldre tider och ända fram till hösten 1883 skedde upplossningen uteslutande för hand med skottkärror
(se fig. 2). I samband med de stora muddringsarbetena i 1879 års plan anskaffades som förut nämnts ny
muddringsmaterial, såväl mudderverk som pråmar, och för dessa erfordrades givetvis effektivare lossningsmedel.
Efter något experimenterande med olika metoder för maskinell lossning uppfördes 1883 å Tingst ads v assen ett
kombinerat uppfordrings- och pumpverk, med vilket muddret, utspätt med vatten, genom rörledning
pumpades ut på fyllningsområdena långt från stranden (fig. 3). Detta verk var i arbete årligen ända till 1900, då
Tingstadsvassens fyllning fullbordades. Handkraftlossning på gammalt manér pågick dock samtidigt härmed
ända till 1894. Under åren 1889—90 gjordes även försök med en annan maskinell anordning, varvid s. k.
grip-skopekranar lossade muddret ur pråmarna till särskilda lastfickor, varefter muddret uttransporterades i
tipp-vagnar å decauvillebanor.
Fig. 3. Gamla uppfordrings- och pumpverket i arbete vid Tingstadsvassen på 1890-talet.
Vid nästa stora mudderlossningsarbete, som igångsattes år 1901 å nedre Marieholm, användes en s. k. fast
elevator; uppfordringen av muddret skedde även här medelst ett paternosterverk, som ur pråmarna
eleverade muddret till erforderlig höjd, varefter det väl vattenblandat i öppna lutande rännor fördes ut på
fyllningsfältet.
Vid fyllningarna å Aredal användes 1902—03 en provisorisk anordning, byggd av delar från
Tingstadsvassens nedtagna uppfordrings verk, varefter 1906 dit förlädes en flytande elevator, som föregående år byggts efter
samma princip, som tillämpats för Marieholms fasta elevator. Denna nya elevator skilde sig från den fasta
ele-vatorn huvudsakligen därigenom, att elevatormaskineriet monterats på järnpontoner, så att hela anläggningen
lättare kunde förflyttas från en arbetsplats till en annan.
Under denna period igenfylldes Östra Hamnkanalens södra del mellan Stora Hamnkanalen och Vallgraven
åren 1898—99 samt hela Västra Hamnkanalen åren 1903—05. Dessa kanaler, som en gång säkerligen haft en
viktig uppgift i hamnen, hade nämligen vid ifrågavarande tid för länge sedan upphört att göra tjänst som
hamndelar, varemot de givetvis underlättade vattencirkulationen i kanalsystemet och fyllde en viss hygienisk
mission; vid denna tid släpptes nämligen en mängd avloppsvatten direkt ut i kanalerna, vilket förhållande
sedermera ändrats. Även ur utseende- och trevnadssynpunkt gjorde staden säkerligen en förlust; beslutet om
åtgärdens vidtagande mottogs också av stadens befolkning med blandade känslor, men gatutrafikens krav fick fälla
utslaget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
