Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:o 0. 3 December 1870
- Den Whitwell'ska regenerator-varmapparaten för masugnar
- Ångkakelugnar
- Hydrostatisk våg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den Whitwell’ska regenerator-varmapparaten
för masugnar.
Värmd blästers användande i masugnsprocessen medför, som
bekant är, bränslebesparing, genom att på samma kolqvantitet
mera malm kan uppsättas, ju högre värmegrad blästern besitter;
och för att i ekonomiskt hänseende erhålla möjligaste
fördelaktiga resultat, bör derföre i hvarje masugn en så hög
blästervärme användas, som fordringarne å det åstundade tackjernet
kunna medgifva.
Hvad varmblästerns inflytande på tackjernets beskaffenhet
angår, så kan det for de vanliga svenska beskickningarne korteligen
karakteriseras derigenom, att ju högre blästervärmen
hålles, desto rikare blir tackjernet på kisel och mangan, men friare
från svafvel. I samma mån som tackjernet önskas kiselfattigare,
bör således också en lägre blästervärme användas, och tvärtom
en i samma mån högre, ju kisel- eller mangan-haltigare
tackjernet åstundas.
Då de flesta svenska masugnar äro afsedda för
framställande af ett till lancashire-smide lämpligt tackjern, och
detsamma, för att icke blifva svårfärskadt eller »rått», icke bör
hålla mera än omkring 0,25 % kisel, så är det af ofvannämnda
skäl helt naturligt, att icke någon särdeles hög blästervärme för
dess framställande bör användas, utan om beskickningen icke är mer
än vanligt basisk, torde den vid våra varmapparater vanliga, cirka
200° värme för detta ändamål vara ganska lämplig. Men för att vid
påkommande oordningar i masugnar kunna som regulator använda
varmapparaten, tyckes i alla fall största skäl förefinnas för att
vid våra vanliga masugnar hafva kraftigare varmapparater än
som hittills varit öfligt. Det är emellertid icke nu meningen
att här påpeka alla de förändringar, som vid våra vanliga
apparater för detta ändamål borde vidtagas, utan må här endast
såsom bevis på deras svaghet i jemförelse med de i England
under senare år uppförda rörapparaterna anföras, att
upphettningsytan för hvarje per minut genompressad kubikfot luft
(reducerad till 0° temperatur och medelbarometertryck) hos de svenska
varmapparaterna vanligen icke ens uppgår till 0,25 qv.-fot,
under det man i England numera beräknar 5 gånger så stor
upphettningsyta eller 1,25 qv.- fot för hvarje kub.-fot, som i
minuten genomgår apparaten.
Så länge blästerns tillvärmning försiggår uti tackjernsrör,
kan med huru stor upphettningsyta som helst dess värmegrad
dock aldrig öfverstiga de gränser, som apparatrörens annars
alltför hastiga förstöring derför utstaka; och det är af detta skäl
som man inom Clevelanddistriktet i England, der
masugnsskötseln på senare tider gjort så ofantliga framsteg, och der man
redan länge förstått att uppskatta en verkligt hög blästervärmes fördelar,
alltmera börjat öfvergifva rör-apparaterna, med
hvilka icke mer än ungefär 600° blästervärme kunnat erhållas,
och i stället äfven till masugnsblästerns upphettning antagit
samma Siemenska regenerator-princip, som för flamugnar fått
en så vidsträckt användning.
Fastän flertalet af de svenska masugnarne utaf förut
anförda skäl för närvarande åtminstone icke behöfva så starka
varmapparater som de enligt den Siemenska principen
konstruerade, så finnas dock onekligen äfven här i landet masugnar,
för hvilka en verkligt hög blästervärme bör blifva till stort gagn,
nämligen på de ställen, der antingen bessemer-, spegel-jern eller
ordinärt gjutjern tillverkas; och några meddelanden om de sätt
hvarpå regenerator-principen i utlandet blifvit för detta ändamål
tillämpad, torde derföre äfven för svenska förhållanden kunna
vara af intresse.
(Forts.) R. Å.
Ångkakelugnar.
Ångans användning som drifkraft börjar sträcka sig till allt
flera tekniska verksamhetsområden, och i synnerhet de små
ångmaskinerna med deras pannor blifva allt allmännare. Det
torde derför icke anses olämpligt att påvisa det gagn för
uppvärmnings- och luftvexlings-ändamålen, som ofta vid
användningen af ångmaskiner kan vinnas samtidigt med den
mekaniska rörelsekraften; ett gagn, som i många fall möjligen kan
utgöra ett ytterligare motiv för den mindre industriidkaren att
för sitt kraftbehof anskaffa en ångmaskin. Vi skola derföre
framdeles komma att vidröra denna fråga. Nu vilja vi blott
fästa uppmärksamheten på en liten detalj vid ångans
användning för uppvärmningsbehof, som kan komma till pass litet
hvarstädes, der ånga finnes att tillgå.
Den vanliga metoden att göra sig till någon nytta
maskinens afloppsånga, nämligen genom densammas framledande uti
rör, placerade i verkstadsrummen, är för det första icke med
bibehållande af trefnaden rätt användbar inom andra lokaler än
sjelfva verkstaden, och för det andra förenad med den olägenhet,
att man vid blidare väderlek i en hast får upp värmegraden
högre, än man önskar; det blir en ojemn och svårreglerbar
värmning.
Ångkakelugnarne, om hvilka vi här gå att nämna ett par
ord, äro bland annat ämnade att afhjelpa dessa brister. De
möjliggöra användningen af den tillgängliga ångan för äfven andra
i maskinens närhet belägna lokaler, äfven boningsrum, hvilka
de värma på samma angenäma sätt som våra vanliga
kakelugnar, under det de lika litet som dessa utgöra någon
vanprydnad, alldenstund de kunna utföras med dem till det yttre
fullkomligt lika.
Den vanliga kakelugnens vedbrasa ersattes här af en
inmurad jernreservoir, som uppvärmes medelst uti den inledd
ånga. Ångans värme uppsamlas uti kakelugnens murmassa och
sprider sig derefter småningom från dess yta till rummet. En
längre eller kortare stunds påsläppning af ånga, allt efter
årstiden, gör naturligtvis samma effekt som den större eller mindre
brasan.
Med det sagda är i korthet framställd principen för
anordningen, hvars detaljer kunna på mångfaldigt sätt varieras.
Närmare finnas konstruktionen och dess fördelar utvecklade i
»Ingeniörs-föreningens förhandlingar» för innevarande år, sid. 53,
samt för år 1869, sid. 40.
E. A. Wiman.
Hydrostatisk våg.
Å föregående sida är framställd en våg, konstruerad af
engelsmannen M:r F. E. Duckham, och som synes särdeles
användbar för Vägning af tyngre föremål, isynnerhet vid lastning
eller lossning om skeppsbord eller å jernväg, der lyftkran
användes.
Vågens sammansättning och verkningssätt kan med få ord
antydas. Cylindern A är fylld med vatten eller ännu bättre
med olja och försedd med tvenne öron, vid hvilka upphängningsbygeln är fästad. Kannan B sluter genom en läderpackning
tätt emot cylindern; och pistonstången b genomgår bottnen till
denna senare uti en derstädes anbragt packningsdosa samt
slutar vid nedre ändan med en ögla, i hvilken de föremål, som
skola vägas, upphängas. En tryckmätare C är slutligen fästad
vid ena sidan af cylindern.
Om nu denna apparat Upphänges i t. ex. en lyftkran, och
det föremål, som skall vägas, fästes vid pistonöglan, är tydligt
att trycket fortplantas genom vätskan till tryckmätaren, som är
så graderad, att vigten der kan direkte afläsas. Då lasten
borttages, återgår naturligen pistonen och vätskan i sina
ursprungliga lägen, då tryckmätarens visare pekar på noll.
Fördelarne af en sådan apparat framför den brukliga
brovågen äro påtagliga, då man betänker, att här vägningen sker
samtidigt med lyftningen utan några särskilda omkostnader, hvilka
kunna blifva rätt betydliga, då tyngre pjeser skola vägas på
vanligt sätt. Dessutom är den billig och lätthandterlig till följe
af sin relativt ringa vigt. En våg, hvarpå kan vägas till och
med 10 tons (239 centner), väger nämligen sjelf endast 89 pund
samt i förhållande derefter för större eller mindre laster.
(The Engineer.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:22:33 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1871/0010.html
