- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Illustrerad teknisk tidning. 1871 /
11

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 2. 14 Januari 1871 - Den svenska husslöjden - G. R. Dahlander: Öfverblick af fysikens nyaste framsteg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

framkalla det stora; men några egentligen andra resultat af deras
bemödanden än utställningarne af slöjdalster i Wenersborg,
Borås och Stockholm hafva dock ännu ej visat sig och komma
troligen ej heller att visa sig så snart, ty frågan är ännu på
långt när ej utredd.

Det förefaller, som om man hittills föreställt sig, att allt
skulle vara vunnet, om man kunde återupplifva den gammaldags
husslöjd med dess isolerade arbete, som var rådande på »den
gamla goda tiden», då spinnrockens surrande och väfskedens
slamrande bittida och sent vittnade om idog verksamhet.
Möjligen är man benägen att medgifva en och annan modifikation
i utöfningen, som senare tiders upplystare smak och vidgade
insigter visat vara en påtaglig förbättring, men att söka
grunda en framtida husslöjd på en helt och hållet ny basis,
derhän har man ej kommit, och dock är det just detta, som
är den hörnsten hvarpå byggnaden, om det skall blifva
någonting utaf, måste uppföras.

För att inse detta måste man först känna de orsaker, som
föranledt husslöjdens förfall. Hade detta varit beroende på
lojhet och lättja, då hade den väg, hvarpå man nu slagit in,
varit den rätta, men orsakerna ligga djupare än så och äro
förnämligast att söka i den revolution i det industriela lifvet, som
införandet af ångan som drifkraft inedförde. Derigenom
möjliggjordes användningen af arbetsmaskiner på industriens snart
sagdt alla områden, och detta var återigen i sin ordning
orsaken till, att det egentliga fabriksväsendet fick en sådan enorm
utveckling, som vi nu i flera länder beundra. Genom denna
fabriksväsendets utveckling förökades fabriksarbetarens
produktivitet i en oerhördt hög grad: så t. ex. kan en arbetare nu
förmedelst qvarn förmäla lika mycket säd som fordom 144 för
hand; en man, soln förut producerade 10 skålp. jern om dagen,
kan nu producera 300 skålp.; med spnnstolar kan en
spinnerska nu uträtta lika mycket som 700 före Arkwrigths
uppfinning; rned handpress kunna endast åstadkommas 100 à 130
tryckark i timmen, då deremot med Appelgarths maskin på
samma tid tryckas 20,000 tryckark på begge sidor, o. s. v.

Dessa angifna exempel, som skulle kunna ökas snart sagdt
i oändlighet, vittna om, huru menniskans arbete, kombineradt
med arbetsmaskinen, kan hundra-, ja tusen-faldigas, och
härigenom hafva en hel del industriela förhållanden undergått
väsentliga förändringar. Så fordra bland annat nutidens fabriker
ovilkorligen arbetsmaskiner, och som dessa merendels
representera ett stort kapital, måste de till följe deraf för undvikande af
ränteförluster, så vidt görligt, är, hållas i ständig verksamhet.
Genom det stora kapital, som arbetsmaskinerna betinga,
uteslutas från den egentliga fabriksverksamheten alla, som ej kunna
disponera sådant; och genom den oafbrutna verksamhet, hvaruti
de måste hållas, förhindras alla de, som ej uteslutande kunna
egna sin tid och sina krafter åt fabriksindustrien, att deruti
deltaga och beröfvas möjligheten att på lediga stunder finna
en lönande verksamhet, såvida ingen för dem särskildt lämpad
industri skulle kunna tillgodogöra sig dessa arbetskrafter.

Den gammaldags husslöjden var en sådan, men den har
dött, och om den ännu lefver med litet lif, så kommer den
att dö i konkurensen med fabriksindustrien, och det helt enkelt
derföre, att nutidens fabriker till följe af förr omnämnda stora
produktivitet kunna tillverka alstren af denna husslöjd både
billigare och bättre. Då den med husslöjd sysselsatta arbetaren
kommer till insigt om, att resultatet af hans mödosamma arbete
kan erhållas lika godt i närmaste handelsbod för en
spottstyfver, så upphör han med sitt illa lönade arbete och gör
någonting annat; kan han ej detta, gör han hellre ingenting och blifver
en lätting. Detta ligger i menniskonaturen, ty man arbetar ej
för arbetets skull utan för arbetets resultat. Det hjelper
härvidlag ej att taga till hjelp moralen m. m. dylikt, ty kan
arbetaren som resultat af sitt arbete ej påräkna åtminstone
bibehållandet af sin kroppsliga tillvaro, så blifver ett fortsatt arbete
för honom detsamma som att »med flitiga fingrar binda kransar
åt sin egen graf», och så poetiskt sinne har ej arbetaren, att
han ej lika gerna dör utan bekransning.

Husslöjdens förfall beror sålunda på dess oförmåga att
kunna konkurrera med fabriksindustrien; och vill man således
uppamma en husslöjd, skall det ske på sådana vilkor att en
dylik konkurrens är möjlig. Detta måste framför allt annat
hållas fast, ty derförutan blir allt sträfvande för en bättre
sakernas ordning i detta hänseende förgäfves. (Forts.)

Öfverblick af fysikens nyaste framsteg


af prof. G. E. Dahlander.

(Forts. fr. sid. 6.)

Ljusets kemiska verksamhet. Roscoe har sedan flera år
tillbaka anställt undersökningar öfver ljusets kemiska
verksamhet, och har han nu offentliggjort nya resultater öfver de
senare försök han i förening med Thorpe gjort öfver samma ämne.
Han har funnit, att vid en höjd af solen under 10°, har solljuset
beröfvats nästan alla dess kemiskt verksamma strålar. Relationen
mellan höjden och den totala kemiska verksamheten, d. v. s. den
som beror både af det direkte infallande solljuset och det
reflekterade dagsljuset, kan grafiskte framställas medelst en rät
linie, så snart solens höjd öfverstiger 10°. Den kemiska
verksamheten för samma höjd hos solen vid olika ställen af jorden
och under olika årstider varierar efter atmosferens
genomskinlighet, men relationen mellan höjden och intensiteten uttryckes
likväl alltid genom en rät linie, ehuru denna linies lutning
är vexlande. För lika höjd hos solen är den kemiska
verksamheten alltid störst, der medeltemperaturen är störst,
äfvensom större om sommaren än under de andra årstiderna.

Vätskeprismor. Man har hittills företrädesvis användt
kolsvafla för bildande af vätskeprismor. Dess fördelar äro :
färglöshet, ringa kostnad och stark spridningsförmåga; dess
olägenheter åter: flyktighet, känslighet i dess optiska egenskaper
vid temperaturförändringar och oangenäm lukt. En
nordamerikansk fysiker, Gibbs, har försökt använda andra vätskor för
samma ändamål, men härvid möter inan stora svårigheter.
Många vätskor med stor spridningsförmåga äro svåra att bereda
fullkomligt rena, och de undergå snart förändring. En lösning
af fosfor i kolsvafla har nära en och en half gång större
spridning än kolsvaflan ensam, men blifver dunkel tillfölje af amorf
fosfors bildande. Gibbs har dock lyckats undvika denna
olägenhet genom att i kolsvaflan upplösa svafvel jemte fosforn.
Han beredde lösningen af en del torr svafvelblomma, två delar
fosfor och fyra eller fem delar kolsvafla; vätskan filtrerades
genom ett pappersfiltrum. Lösningen bar en blek-gul färg, men
är fullkomligt klar och undergår ej någon förändring genom
ljusets verkan under en lång tid. Genom en lindrig
uppvärmning kan en stor del af kolsvaflan bortdrifvas; den återstående
massan har så stor brytningsförmåga, att den ej kan användas
till prismor rned mera än 45° å 50° brytande vinkel. Det är
dock förenadt med fara att använda ofvannämnda lösning,
emedan om den omslutande glasprisman brytes, vätskan fattar eld
af sig sjelf, när den blott varit under några sekunder i
beröring med ett poröst ämne såsom trä eller papper. Men den
stora mängden svafvel förhindrar likväl elden från att spridas.
En droppa, anbragt på ett trästycke, lemnar efter förbränning
blott en kolnad fläck. I alla fall böra prismorna, när de ej
begagnas, förvaras i ett jernkärl med tätt lock. Vätskans
oljeaktiga beskaffenhet förhindrar till en väsendtlig grad bildandet
af uppstigande och nedgående strömmar vid smärre
temperaturförändringar. – Prismorna böra innan användandet väl skakas.

Alkoholblandningars fryspunkt. Rossetti har bestämt
fryspunkten äfvensom temperaturen för största tätheten hos olika
blandningar af alkohol i vatten. Han har dervid kommit till
följande resultat:

Alkoholblandningens fryspunkt sänkes proportionel med
halten af alkohol uti blandningar, som innehålla mindre än 10
procent alkohol. Denna sänkning är 0,°45 Celsius för hvarje
vigtsdel alkohol, som innehålles i 100 vigtsdelar af en
blandning. Uti blandningar, innehållande mera än 10 procent
alkohol, sänkes fryspunkten hastigare än i förhållande till
alkoholhalten. Temperaturen för den största tätheten afviker
obetydligt från den, som tillhör det destillerade vattnet, såsnart
blandningen innehåller mindre än 2 procent alkohol. I
blandningar, innehållande mera än 2 procent alkohol, sjunker

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:06:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1871/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free