43 (Teknisk Tidskrift / Illustrerad teknisk tidning. 1871)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 6. 11 Februari 1871 - Husslöjdens uppkomst och utveckling i Thüringen - Eduard Erdmann: De svenska stenkolslagren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

långsammare, att utbildas och uppblomstra samt delar sig slutligen
i tvenne grenar, det finare och gröfre snideriet. Det förra bearbetar
blott vackert, qvistfritt och lätt klyfbart trä, då deremot till det
senare kan användas ett sämre material. Till denna afdelning höra
lådor och lårar, nödvändiga för inpackning af öfriga här
fabricerade varor, samt askar af olika storlekar, fatbottnar, stäfver,
m. m. Tillverkningen af bokspånor, använda i ättiks- och
spegel-fabriker, ölbryggerier och skomakareverkstäder, är äfven
ganska betydlig. Priset å en bundt (50 stycken) sådana af 75
liniers (223 m. m.) längd och 8 liniers (24 m. m.) bredd är.
blott cirka 9 öre. De, som sysselsätta sig med det finare
snideriet, skilja sig åter i tvenne hufvudgrupper, af hvilka den
ena förfärdigar alla slags sådana artiklar, som vidare bearbetas
eller fulländas af andra personer med tillhjelp af papiermaché,
limfärger, o. s. v. Den andra gruppen åter utgöres af sådana,
som leverera sina artiklar komplett färdiga, så att de genast
kunna utskickas i verldshandeln.

Andra materialer hafva äfven börjat anlitas, såsom t. ex.
läder, bleck, tenn, porslin, glas, m. m., under det att en del
äldre arbeten, såsom fabrikation af plånböcker, plåtslageriarbeten,
spik, m. m., helt och hållet gått under.

Målare-, bildhuggare- och modellerings-konsterna äfvensom
vetenskaperna, fysik och kemi, hafva i väsentlig mån bidragit
till artiklarries förökande och förbättring. Till och med
musiken var härvid behjelplig, ty i Sonneberg tillverkas en mängd
veforglar och positiver, som funno afsättning ända på andra
sidan af Atlanten. (Forts.)

De svenska stenkolslagren.

Af geologen Eduard Erdmann.

(Forts. fr. sid. 35.)

För närvarande uppbringas de skånska stenkolen i dagen
på fyra ställen, nämligen vid Höganäs, Billesholm (i Norra
Wrams socken), Helsingborg och Bosarp (i Risekattslösa
socken). Vid Höganäs sker uppfordringen ur fyra schakt.
Ortarbetena äro der utsträckta under en areal af nära ¹/₁₆
qvadratmil (714,₄ H.are). Det bearbetade kollagret (»Fru Bagges
flöts») är beläget på 280 till 300 fots (83,₁–89, met.) djup
och utgöres egentligen af 5 särskilda mindre flötser af
tillsammans 2 fots (594 m. m.) mäktighet, skilda genom
mellanliggande lager af kolhaltig skiffer, s. k. brandskiffer, som är till
bränsle oduglig. Den mäktigaste af dessa flötser består af 60
linier (178 m. m.) goda kol och 40 linier (119 m. m.) sämre
(kol n:o 3) eller »flis», de öfriga af medelgoda kol (kol n:o 2).
Lagerföljden inom Höganäs-flötsen är:

kol n:o 3, flis . . .	15	linier	(45	m. m.	)
kol n:o 1 . . .	60	»	(178	»	)
kol n:o 3, flis . . .	25	»	(74	»	)
brandskiffer . . .	133	»	(395	»	)
kol n:o 2 . . .	21	»	(62	»	)
brandskiffer . . .	50	»	(148	»	)
kol n:o 2 . . .	25	»	(74	»	)
brandskiffer . . .	25	»	(74	»	)
kol n:o 2 . . .	30	»	(89	»	)
brandskiffer . . .	67	»	(199	»	)
kol n:o 2 . . .	33	»	(98	»	)
	———————————————————————
	484	linier	(1436	m. m.	).

Den begränsas ofvantill af sandsten, som bildar ett godt
och fast tak, och nedtill af 5 fot (1,₄₉ met.) eldfast lera, af
hvilken 1–2 fot (297–594 m. m.) upphugges, så att orterna
blifva omkring 6 fot (1,₇₈ met.) höga. Leran och kolen
uppfordras, men den kolhaltiga skiffern qvarlemnas i grufvan.
Transporten i de vidsträckta orterna verkställes af hästar, 30
till antalet, för hvilka ett rymligt stall är uthugget i grufvan.
Kolvagnarne löpa på spår af trä eller jern. Grufvan är så
beqväm att befara, att till och med fruntimmer sommartiden icke
sällan besöka densamma.

Vid Billesholm äro tvenne schakt i verksamhet. I det ena,
schakt n:o 6 å fig. 1 (sid. 34), är kollagret, som icke ligger djupare
än 83 fot (24,₆ met.) under jordytan, nära 3 fot (891 m. m.)
mäktigt, med ungefär 1 fot (297 m. m.) flis och 2 fot (594
m. m.) goda kol. Enligt hvad borrningarne och profilen, fig. 1,
visa, är det den näst öfversta kolflötsen (b i profilen), som
här arbetas; åtminstone en annan finnes derunder. Det andra
schaktet, Kristoffers schakt, beläget ¹/₈ mil (1,₃₄ K.m.) längre
åt sydost, är 90 fot (26,₇₂ met.) djupt, och arbetas här på
samma flöts som i föregående, hvilken likväl nu nedgått till
2 fots (594 m. m.) mäktighet. Den utgöres af

kol n:o 1 . . .	25	linier	(74		m. m.	)
flis (kol n:o 3) . . .	25–35	»	(74	–104	»	)
kol n:o 1 . . .	125–135	»	(371	–401	»	).

Under denna flöts finnes här ingen eldfast lera, utan både tak
och sula består af sandsten.

Vid Helsingborg är det Pålsjö schakt eller Pålsjö grufva,
hvarur kol nu uppfordras. Kolflötsen, som utgöres af 50 linier
(148 m. m.) flis och 1 fot (297 m. m.) goda kol ligger på
25 fots (7,₄₂ met.) djup och är underbäddad af 1,₅ fot (445
m. m.) eldfast lera.

Kolbrytningen vid Bosarp sker i en mindre skala, och det
är genom så kallade »dagorter», hvilka från sidosluttningen af
en dalgång ingå i horisontel riktning, som kolen här utbringas i
dagen. Det är ett särdeles fördelaktigt sätt, att genom sådana
dagorter bearbeta kolflötser, som utgå i dagen vid en brant
höjdsluttning eller dalsida, ty man slipper då något schakt och
den mera besvärliga uppfordringen genom sådana, hvarjemte
grufvattnet sjelfmant afrinner om dagorten indrifves i den
riktning hvaråt kolflötsen har någon stigning.

Vid Wallåkra,[1] der kolen förr uppfordrats ur tvenne
schakt, och der äfven en särdeles god eldfast lera finnes, har
sedan flera år tillbaka ingen kolbrytning försiggått.

Vid betraktande af den ofantliga mängd utländska stenkol,
som årligen införas i landet, förundras man med skäl öfver,
hvarföre vi icke fasthellre med mera kraft, än hittills varit
händelsen, tillgodogöra de förråder deraf, som vi sjelfva ega, och
dervid framställer sig ovilkorligen den frågan: äro de svenska
stenkolen verkligen användbara till alla de ändamål, hvartill
de engelska begagnas? – Enligt hvad flerfaldiga, praktiskt
utförda försök och deröfver gifna intyg bevisa, kan denna fråga
med ett obetingadt ja besvaras. De svenska kolen äro särdeles
passande till gasberedning; de äro fullkomligt fria från svafvel
och ega i detta afseende ett afgjordt företräde framför
engelska. De kunna tillfölje derutaf med stor fördel användas i
bergshandteringen och erbjuda vid eldning under ångpannor
(å ångbåtar och lokomotiv m. m.) den fördelen, att de ej slagga,
ej angripa rostjernen och ej afsätta något nämnvärdt sot. De
äro visserligen ej fullt så hållfasta och gifva ej fullt så stark
värme som goda engelska stenkol, men detta är endast
obetydliga olägenheter, som mera än väl uppvägas af skilnaden i pris.
Bästa sorten kol (kol n:o 1), som äro glansiga, och som mest
likna de engelska, säljas i Helsingborg och Höganäs eller vid
stationerna mellan nämnde stad och Landskrona för 1,₅₀ å 1,₇₅
rdr per tunna, då de engelska kosta 2 à 2,₅₀ rdr. Kol n:o 2
säljas à 0,₇₅ rdr och n:o 3 eller flis för 0,₅₀ à 0,₆₅ rdr per
tunna. Under år 1869 användes vid Landskrona och Helsingborgs
jernvägar uteslutande svenska kol, och dervid vanns den
erfarenheten, att bränslet kostade nära 13 öre mindre per vagnmil
än år 1867, då engelska kol enbart begagnades. Omnämnas bör
också, att, enligt ett utlåtande af intendenten vid statens
jernvägar, herr N. F. Fryckholm den 14 Juni 1870,
»användandet af Billesholms stenkol har å snälltågs och blandade tågs
lokomotiv å 3:dje trafik-distriktet nu upphört endast af den
orsaken, att grufegarne inställt levereririgen af kol».

Qvantiteten af årligen inom Skåne brutna och uppfordrade kol
är ännu ej på långt när så stor, som den kunde och borde vara,
ty, enligt kongl, kommerse-kollegii berättelse om
bergshandteringen, utgjordes den år 1869 af 2,242,759 kubikfot (58,760
kub.-m.) eller omkring ¹/₉ af den qvantitet stenkol, stenkolstybb
och kåks, som utifrån infördes i landet. Det vore således
önskvärdt, att våra penningemän ville hvar i sin mån bidraga till
förverkligande af det hopp, man för närvarande hyser, att i den
närmaste framtiden få en mera vidgad och ordnad grufvedrift
i gång, grundad på tillgångarne af svenska stenkol.

[1] De, som önska närmare studera detta äfvensom Bosarps och
Wrams (Billesholms) kolfält, hänvisa vi till det »Betänkande
rörande Wallåkra, Bosarps och Wrams kolfält i Skåne», som
framlidne professor A. Erdmann år 1866 afgifvit.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Fri Oct 18 15:22:33 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/tektid/1871/0057.html

		Teknisk Tidskrift / Illustrerad teknisk tidning. 1871 / 43 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|