44 (Teknisk Tidskrift / Illustrerad teknisk tidning. 1871)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 6. 11 Februari 1871 - Eduard Erdmann: De svenska stenkolslagren - Lyftinrättning - Glasskärning med stål - A. W. Cronquist: Torf-industrien i Sverige

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den farhåga, som stundom
framställes, att våra kollager skulle vara för
obetydliga att med vinst bearbeta, är äfven
helt och hållet falsk. Uti Westphalen t.ex.
förekommer i trakten af Minden en
kolflöts, som endast är 1,₀₆–1,₂₃ fot (315-,
365 m. m.) mäktig och ligger på 282 fots
(83,₇ m.) djup under dagen, men som
icke desto mindre sedan längre tid
tillbaka med fördel brutits. Bland våra
kolflötser åter äro några på somliga ställen 2
(594 m. m.), på andra nära 3 fot (894
m. m.) mäktiga, och ibland ligga tvenne
flötser så nära hvarandra, att båda skulle
kunna samtidigt vinnas.

Huru har stenkol bildats och huru
stor kan tillgången deraf inom Sverige
vara? – äro frågor som äfven
framställa sig till besvarande. Det är
allmänt bekant och erkändt, att stenkolen
äro förkolade växtämnen; men angående
arten af dessa växter och sättet för
deras sammanhopande i så stora
massor, att de kunnat ge upphof åt flera,
fot mäktiga kollager, derom äro
geologerna ännu icke ense. Somliga anse, att under
stenkolsperioden, då växtlifvet var i hög grad utveckladt, den ena
generationen af höga ormbunke- och palm-artade träd efter den
andra uppväxte och förgicks på samma plats, der kolen nu
befinna sig; eller också att de trämassor, hvaraf stenkolen bestå,
blifvit af floder och hafsströmmar hopvräkta vid flodmynningar
och låga stränder, och att de, på ena eller andra sättet hopade
vedmassorna blifvit vid landets nedsänkning öfverlagrade af
mäktiga sand- och ler-bankar – de nuvarande sandstens- och
skiffer-lagren –, hvilka vid växtämnenas långsamt försiggående
förmultning med sin oerhörda tyngd sammanpressade dessa
till den fasta återstod, som vi kalla stenkol. Andra åter anse,
att hufvudmaterialet vid stenkolens bildning varit hafstång, som
i stor mängd hopat sig på botten af de större hafven och der,
under betäckning af sedermera ditslammade berglager,
förvandlats till kol. Många hålla också för troligt, att stenkolen, i
synnerhet de yngre, uppkommit af bildningar, likartade med
torfmossarne i våra dagar. Hvilkendera af de olika åsigterna
har största sannolikheten för sig, är här icke stället att
närmare granska; säkerligen får man icke antaga någon af dem
ensam för sig såsom den rätta, utan snarare har ett eller flera
af de anförda bildningssätten varit verksamma, alltefter
omständigheterna på ena eller andra stället.

Å profilen fig. 1 (sid. 35) synes, och genom borrningar veta vi,
att inom hela den kolförande formationen i den trakt af Skåne,
som här är ifråga, förekomma en, två eller flera kolflötser, hvaraf
sammanlagda mäktigheten på intet ställe torde vara mindre än
2 (594 m. m.) men oftast uppgå till mera än 3 fot (891 m. m.;.
Om vi dock vid beräkningen till yttermera visso antaga, att
man icke lämpligen kan tillgodogöra mera än 2 fot (594 m. m.),
så finnas under hvarje qvadratfots yta 2 kubikfot kol (0,₅₉₄
kub.m. per qv.m.) och således under en areal af 1
qvadratmil 2592 millioner kubikfot (5940 kub.m. per H.are. Men
af 1 kubikfot (0,₀₂₆ kub.m.) i flötsen befintligt kol får man efter
huggning och uppfordring nära 1,₅ kub.fot (0,₀₃₉ kub.m.),
hvadan från en qvadratmils areal erhålles nära 3888 (8910 kub.m.
per H.are), antag endast 3600 mill. kub.fot (8,250 kub.m. per
H.are) uppbrutna kol. Med en daglig af verkning af 20,000
kub.fot (524 kub.m.), eller 4 gånger så mycket som nu vid
Höganäs, skulle följaktligen en qvadratmil (11430,₇ H.are)
af den kolförande formationen icke blifva uttömd på mindre
tid än 600 år med 300 arbetsdagar.[1]

Lyftinrättning.

Lyftinrättning.

Mr Darnton Hutton från Holland
har konstruerat en rätt beqväm apparat,
hvarmed stenblock kunna lyftas och
inpassas på sina platser, vare sig
öfver eller under vatten. Närstående
figurer visa inrättningen från tvenne
sidor. a, a äro tvenne böjdahäfstänger,
förbundna vid knäet medelst länkarne
b och vid yttre ändarne genom kedjan
c, på midten försedd med en ring c’,
i hvilken kedjan från kranen fästes.
Sträckningen i denna kedja, då blocket
lyftes, sträfvar att skilja de nedre
ändarne af häfstängerna a, hvarigenom
de å dem befintliga tänderna a’ gripa
in i sidorna af de i stenen borrade
hålen, hvilka dock icke nödvändigt
behöfva sättas i sned ställning mot
hvarandra. För att kunna lösgöra
stängerna a från stenen och fritt uppdraga
dem, är följande lilla detalj tillfogad.
Haken d vid ändan af lyftkedjan är
på baksidan försedd med ett utstående
öra d’ från hvilket utgår en line e.
Vidare nedgår från en ring ofvanför haken till lyftkedjan en
mindre kedja f, hvars nedre ända är medelst en bygel fästad
vid länkarne b.

Då lyftning eller transport af ett block skall ske, innehar
apparaten den ställning figurerna visa; men då man vill
lösgöra densamma, firas först på lyftkedjan, så att denna hänger
slak, hvarpå genom eri dragning i linan e haken d utföres ur
ringen c’, då nedre ändarne å stängerna a närma sig hvarandra
och således släppa stenen. Drages slutligen lyftkedjan uppåt
spännes den mindre kedjan f och stängerna medfölja fria
uppåt. (Engineering.)

Glasskärning med stål.

Figuren å följande sida visar ett litet instrument, användt i
Amerika för skärning af glas med stål. En mindre cylinder A
af stål är fästad vid ändan af en spindel, som till undvikande
af för stark friktion roterar på stålspetsar och ernot
friktions-trissorna B. Då instrumentet skall begagnas, placeras det på
glaset i den ställning, figuren antyder, hvarvid noga bör
iakttagas, att vinkeln mellan cylinderns axel och glaset blifver
ungefär 45 grader. Det föres derpå emot den person, som sköter
det, hvarunder cylinder-kantens inverkan på glaset framkallar
ett egendomligt, sjungande ljud.

Detta verktyg påstås vara mycket varaktigt och lättskött,
samt skall skära glas hastigare än diamanten, detta må nu ske
efter raka linier eller kurvor, på plana eller bugtiga ytor.
Eggens skärpande försiggår på en vanlig slipsten, hvarvid dock
för att hindra rotation en träcylinder fästes mot spindeln.
Lättheten, med hvilken instrumentet skär glas, har i Amerika
förskaffat det namnet »den magiska diamanten», (Se. American.)

Torf-industrien i Sverige.

Af ingeniör A. W. Cronquist.

Sedan lång tid tillbaka har man i de trakter af vårt land,
hvarest tillgången på skog är otillräcklig, såsom bränsle
användt ur jordytan upptagen och mer eller mindre bearbetad
torf. Under de senaste åren har också åtskilligt både talats och
skrifvits om denna produkt, såsom varande ej allenast ett
nyttigt och värdefullt brännmaterial i skoglösa trakter utan äfven
särdeles tjenlig och med stor fördel användbar i de delar af
landet, hvarest riklig tillgång på skog finnes. Det torde
derföre ej vara utan sitt intresse att undersöka, huruvida dessa
åsigter äro baserade på sådana grunder, att de förtjena den
uppmärksamhet, som dervid alltmera börjar fästas.

[1] I förra numret, sid. 35, rad. 2 och 3 uppifrån

står:	röd lera (Lias-);	läs:	röd lera (	Keuper-form.	)
»	sandsten ( d:o );	»	sandsten (	d:o	).</table> << prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >> `Project Runeberg, Fri Oct 18 15:22:33 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/tektid/1871/0058.html`

		Teknisk Tidskrift / Illustrerad teknisk tidning. 1871 / 44 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|