Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:o 6. 11 Februari 1871
- Ljudets fortplantning på långa afstånd
- Smärre notiser
- Patenter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dessa till hörselnerfven och hjernan. Två personer, talande
helt lågt, kunna höra hvarandra mycket väl på ganska långa
afstånd, om de hålla mellan tänderna en lång träkäpp eller till
och med helt enkelt en jerntråd. En dansk, Herhold, roade
sig ofta med att uppväcka sina grannars förvåning genom att
låta dem höra en aria spelas på en harmonika, placerad cirka
700 fot (207,8 m.) från dem, ehuru de höllo sina öron
tillslutna. Instrumentet stod då i förbindelse med en spänd tråd,
hvars yttersta ända infördes mellan de nyfiknes tänder.
På detta sätt fortledda ljud bibehålla helt och hållet sin
natur; de förändra ej ens tonen. Sålunda fortledas, om man
placerar längs facaden af ett hus en list af t. ex. 34 fots
(10,1 m.) längd, och man vid den ena ändan låter en
stämgaffel vibrera, dessa vibrationer utan förändring till den
andra ändan, hvarest en annan, till listen närmad stämgaffel
äfven kommer att på samma sätt vibrera och således
återgifva den förras ton. Anbringas 50 stämgaflar i stället för
två, och man gifver åt listen 340 fots (101 m.) längd,
så skall likväl listen och alla stämgafflarne alltid troget
återgifva de vibrationer, som den emottagit, men också endast
dessa. Följaktligen, hvarje gång som trälisten sättes i
förbindelse med resonnansbottnen till ett instrument, skall den
fortleda ljuden, och man måste vid dess yttersta ända höra de
alstrade tonerna, alldeles som om man hade instrumentet vid
sin sida.
Genom dessa kända fakta förklaras också den magiska
konsert, som här ofvan blifvit refererad. I jordvåningen hade man
inneslutit en liten orkester. Små träspjelor af furu gingo genom
de olika våningarna ända till den fjerde, hvarest fysikern bodde.
Hvarje spjela stod i förbindelse ined ett instrument i
jordvåningen och utmynnade i salongen, der de doldes af trästolarne,
ställda midt i rummet. Gästerna i fjerde våningen måste då
höra de af orkestern utförda styckena, såsom om de hade varit
vid sidan af densamma; ty de i instrumenten åstadkomna
vibrationerna fortplantades genom spjelorna till det i vår
vetenskapsmans salong församlade auditoriet. Som likväl dylika vibrationer
endast med svårighet meddelade sig till luften, hade man haft
den försigtigheten att vid sidan af stolarne och i beröring med
dem ställa några instrument eller också små träbitar, hvilkas
stora yta förstärkte ljudet, i det den satte en större massa luft
i rörelse.
Man inser häraf lätt, att träspjelorna spelade ungefär samma
rôle som telegraftrådarna. Orkester-ljuden, menniskorösten,
pianotonerna, skrattet, allt uppsteg genom dessa ledare och
uppfattades med lätthet af de vid soiréen närvarande. Då
träbitarne eller instrumenten borttogos, blefvo luftvibrationerna
otillräckliga, och ljudet hördes ej mera.
(Causeries scientifiqnes.)
Smärre notiser.
Tätning af takfönster. Vid alla de tillfällen, då
ändamålet med en byggnad fordrar ljusets insläppande genom taket,
har ofta nog visat sig svårigheter att kunna åstadkomma fullständig
tätning mellan fönsterglasen och spröjsarne, så att ej stridare
regn slår igenom. Till undvikande af denna senare olägenhet
användes vid den för expositionen i Cassel förliden sommar
uppförda byggnaden ett särdeles enkelt sätt, enligt plan af en
glasmästare Schäfer, hvilket i nedanstående figurer framställes.
Fig. 1.
Fig. 2.
De vanliga träspröjsarne utbyttes, så att i stället för den
mellersta en sådan af zink insattes omkring 25 linier (74 m. m.)
djupare än taksparrarne, vid hvilka i stället för de yttre
spröjsarne voro fastade lister, i hvilka glasskifvorna inkittades. På
zinkspröjsen, som har den form fig. 2 framställer, hvila sålunda
glasskifvorna alldeles lösa, men kunna ej af vindstötar eller
dyligt upplyftas från densamma, emedan den utböjda midten a
hindrar detsamma. Regn kan här svårligen tränga emellan, och
om detta äfven inträffar, så afledes detsamma genom de till
rännor uppböjda kanterna b och c af samma zinkspröjs.
Användning af asfalt mellan trägolf för att hindra elds
fortledande. Omnibusbolaget i Paris har låtit för en tid sedan
verkställa några försök för utrönande af möjligheten att genom
golfs eller taks betäckande med ett slags asfaltöfverdrag hindra
uppstående eld att fortplanta sig genom det härför använda,
lätt antändbara materialet, bräder. Försöken utfördes sålunda:
Trenne bordplattor af furu, 13,5 fot (4 m.) i fyrkant och 9
linier (27 m. m.) tjocka, hvilka uppburos af fyra 3,37 fot (1 m.)
höga ben, öfverdrogos med ett asfaltlager af 5,1 liniers (15 m. m.)
tjocklek, sedan först närmast bräderna ett 8,4 linier (25 m. m.)
tjockt lager krukmakar-lera blifvit utbredt. Borden sattes i fria
luften, och en mycket stark stockeld underhölls ofvanpå dern
under 1 1/4 timmes tid. Asfalten veknade, de etheriska oljorna
afdunstade och antändes. Sedan nu aska och kol borttagits
visade sig att asfalten blott i öfversta skiktet, 0,7–1,3 linier
(2-4 m. m.) djupt, förändrats. Det genom branden till en
kalkskorpa förvandlade öfversta lagret var således tillräckligt
att skydda de under belägna från eldens inverkan. Anmärk
-ningsvärdt är också att detta öfre lager bibehöll så mycket af,
de etheriska oljorna, att det efter afsvalningen åter kunde hårdna.
Sedan asfalten blifvit borttagen och lerlagret blottadt erfor man,
att detta senare var alldeles oförändradt; och då äfven detta
blifvit aflägsriadt visade sig, att bräderna ej hade lidit den rin
gaste skada, och att deras temperatur uppgick endast till 35° à
40° C.
Detta experiment jemte ett annat, då elden anlades under
borden, har satt utom allt tvifvel, att ett asfalt-lager på ett
underlag af lera är det verksammaste medel att hindra eldens
fortledande genom brädgolf, antingen dessa af elden angripas
ofvan- eller under-ifrån. Slutligen må anmärkas att tyngden
af dessa asfalt- och ler-lager icke fordra någon förstärkning
vid de vanliga golf- eller tak-konstruktionerna.
(Bulletin de la Société d’encouragement.)
Patenter,
beviljade af kommersekollegium under år 1870.
Juni månad.
Landberg, C. M., Civilingeniör och Wennström W.,
Civilingeniör, 8 år å förbättringar i sättet att åstadkomma
förvärmning i ugnar för hög temperatur, der regeneratorer begagnas.
Juli månad.
Waldsjö, L. J. F., 8 år å skyddstält.
Pollock, J. F. Moore, 10 år, å tegelslagningsmaskiner.
Björkman, E. A., kapten, 10 år å sprängsatts, benämnd
säkerhetskrut.
Géelibert, Saul, 6 år å för studium af teckning,
perspektivet m. m. afsedda instrumenter.
Elliot, John Wheeler, 10 år å apparat för bortskaffande af
snö från jernbanor.
Sahlström, C. G. 6 år å ett sätt att bereda och konservera
albumin.
Jäderberg, C. F. och Fornander, Carl, 7 år å
sågblocksvagnar.
Pannetrat, François Martin, 8 år å ett instrument för
astronomiska observationer, benämnd »heliod».
Ramsten, H., löjtnant, 8 år å förbättringar å loggmaskiner.
Sjöholm, E. M., 8 år å ett sätt att reglera hastigheten i
ång- och vatten-maskiners gång utan att dervid begagna
centrifugalrörelse eller centrifugalkraft.
Rassmusen, L., 5 år å gasbrännare.
Hallberg, C. G., 6 år å spånmarkiser.
Levin, P. C. G., bruksidkare, 7 år å ett sätt att af
cementskiffer tillverka åtskilliga effekter, ersättande dylika af sten och
porslin.
Öwre, M., 7 år å ett sätt att medelst särskildt inrättadt
ångfartyg hålla ränna öppen.
Hausmann, E., 3 år å ett sätt att tillverka askar för
tändstickor.
Bolinder, J. & C. G., fabriksbolag, 8 år å cirlselsågbord
för flera klingor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:22:33 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1871/0061.html
