Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:o 6. 11 Februari 1871
- A. W. Cronquist: Torf-industrien i Sverige
- Ljudets fortplantning på långa afstånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sådan med 8 formmaskiner och dertill hörande torklada m. m.
till 125,000 rdr och för mindre antal formmaskiner i proportion
derefter.
Att kulformen måste vara särdeles lämplig för icke
sammanbakande brännmaterialer, är ju tydligt, då luften i eldstaden
blifver likformigt fördelad och de öfre kul-lagren, allt efter
som de undre förbrinna, intaga dessas plats. Genom direkta
försök med förbränning af tallvedskulor af omkring 20 liniers
(59 m. m.) diameter, verkställda under en destillationspanna, och
genom dessas jemförelse med resultaten, då eldningen skedde
med vedträn om ungefär 150 liniers (445 m. m.) längd af
samma brännmaterial, har man funnit, att kulornas
afdunstningsförmåga förhåller sig till vedtränas såsom 175 till 100.
I April månad förlidet år blef tillverkningen af kultorf
patenterad här i landet, hvarefter ett bolag, kalladt »Industria»,
bildades för uppförande mellan Wårgårda och Lagmansholms
stationer af en försöksfabrik, hvarest tillverkades omkring tusen
centner såsom prof; och oaktadt tiden var så långt
framskriden, att fullständig torkning ej kunde åstadkommas (prof deraf
innehöllo 17—20 % hygr. vatten i stället för 10—12 %), gaf
torfven dock vid dermed å Uddevalla banans lokomotiv
anställda eldningsförsök öfver förväntan lyckliga resultat. Man
hoppas också, att detta brännmaterial skall få användning å
statens jernvägar genom det tillmötesgående styrelsen för
statens jernvägstrafik härvid visat, i det att den åt bolaget
upplåtit från den 1 Juni till den 1 Oktober detta år minst ett
lokomotiv, hvilket uteslutande kommer att eldas med kultorf
och hållas i gång å linien Falköping—Göteborg. Skulle de
derstädes verkställda försöken gifva nöjaktiga resultat,
utfäster sig jernvägsstyrelsen att inköpa 60,000 centner (2552
tons) kultorf mot det pris, hvarom på grund af de vid
försöken erhållna resultaten kan öfverenskommas, men likväl
ej högre än, hvad kultorfven kan vara värd i jemförelse
med stenkol. Bolaget Industria lär derföre komma att under
sommaren uppföra en fullständig kultorf-fabrik, der den gamla
försöks-fabriken nu finnes, afsedd för en tillverkning af
omkring 120,000 centner (5104 tons) om året.
Vi hoppas framdeles blifva i tillfälle att meddela närmare
och mera detaljerade beskrifningar å de vid nu beskrifna
metoder förekommande redskap och maskiner.
—
Ljudets fortplantning på långa afstånd.
Vid en soirée för några år sedan i Paris sade sig en
vetenskapsman kunna uppfylla en salon med ljuden från en
fullständig orkester, utan att en enda musikant trädde inom dörren
till våningen. Man skrattade åt detta egendomliga påstående
och tviflade derpå. »I tviflen!» återtog fysikern. »Välan,
jag inbjuder Eder alla till mig om torsdag, då I hafven
rättighet att besöka de till salen angränsande rummen samt att
undersöka allt, som omgifver Eder, med ett ord att iakttaga alla
möjliga försigtighetsmått. Ingen artist skall få inträde bland
oss, och likväl skolen I på min befallning höra det
konsertprogram utföras, som I sjelfva behagen bestämma.»
Anbudet var för ovanligt för att ej antagas, och åtta dagar
derefter samlades de inbjudna i fysikerns lilla salong, som, efter
hvad man kunde se, var lik andra salonger. I ett hörn af
rummet stod ett piano och i dess midt, lutade mot trenne
trästolar, en fiol, en fioloncell och en harpa.
»Dörrarne äro öppna, mina herrar», säger fysikern,
»öfvertygen Eder att väggarne ej äro ihåliga, och att jag ej dolt
någon menniska i närheten.» Sedan alla förvissat sig om, att
intet underslef var möjligt, tog fysikern en stråke och knackade
på en af trästolarna, ett, två, tre — och i samma ögonblick
skallrade fönsterrutorna, vibrerade hela salongen och gästerna
reste sig upp förvånade. Instrumenten vidrördes ej, men
sorlet var likaså döfvande, som om man hade befunnit sig midt
ibland en stor orkester. Man hörde nämligen från midten af
salen ouvertyren till Wilhelm Tell återljuda. Hvarje stycke
utfördes på ett beundransvärdt sätt.
»Kanske är detta något för bullersamt», frågade fysikern.
»Om I behagen, skola vi taga en enkel qvartett, piano, fiol,
fioloncell och sång.» Stråken gaf åter tecken och det sagda
utfördes med noggrannhet.
»Det finnes folk ofvanför eller under oss», invände någon
af sällskapet; och undersökningar verkställdes, dock utan att
någon menniska anträffades. För öfrigt observerade man, att
rösten eller instrumenten icke hördes i trappan. Det tycktes
således, som om endast detta lilla rum egde förmågan att
frambringa denna mysteriösa rnusik.
»För att bevisa att ljuden uppkomma här och icke
annorstädes», återtog fysikern, »har jag låtit hitföra denna harpa,
denna fiol och denna fioloncelle, hvilka jag vill låta spela hvar och
en i sin ordning.» Fioloncellen och harpan ställdes emot tvenne
af trästolarna samt började genast ljuda. Derefter kom
ordningen till fiolen, och denna hade knappt slutat att återgifva en
af dessa Mendelsohns oförlikneliga romanser, då pianot genast i
sitt hörn föll in med ett infernaliskt brio ur ouverturen till
Tannhäuser. Effekten var magisk, och man kunde med skäl
säga, att hela salongen var förtrollad.
»Medan vi äro i farten», fortsatte den lärde, »är det
ingenting, som hindrar mig att låta till och med bräderna tala. Se
här till exempel några små brädbitar, som efter Eder önskan
skola sjunga, deklamera, slå på trumma eller härma en
speldosa.» En liten brädbit lades på en af trästolarna, och man
hörde i salen en trumma slå till batalj. Borttogs träbiten,
upphörde bullret; men då den åter lades på sin plats, ljöd ånyo
trumman. Den lilla träbiten talade derefter med en sträf röst,
ungefär såsom en buktalare; den uppfyllde salongen med
skrattsalfvor, och då den borttogs herrskade åter den djupaste
tystnad. Ånyo placerad på stolen, hördes genast i luften likasom
ett hånskratt.
Dessa utomordentliga experimenter upprepades på aftonen
flera gånger, alltid med en stigande framgång. Man måste
erkänna, att vetenskapsmannen hållit sitt ord, och att han hade till
fullo utfört det, som man ansett omöjligt. De med en liflig
inbillningsförmåga begåfvade gästerna voro redan helt och hållet
böjda för att i detta egendomliga fenomen se någon förborgad
eller öfvernaturlig makts inverkan.
Experimentet är emellertid lätt att förklara och må likasom
så många andra dylika tjena att visa vetenskapens förmåga
att utreda och begagna sig af de enkla naturlagarne. Hela
denna magiska konsert grundar sig nämligen på akustikens
numera välkända principer. Likartade experimenter utfördes första
gången af en engelsk fysiker, Wheatstone i London, der man
länge talade om den gripande inverkan, som de hade frambragt
på auditoriet i »Royal Institution».
Se här hela hemligheten af denna egendomliga
aftonunderhållning:
Ljudet fortplantas mycket hastigare och bättre i fasta än
i gasformiga kroppar. Dess hastighet, som i luft är omkring
1145 fot (340 m.) per sek., uppgår i trä, då det följer
fibrernas riktning, till ungefär 13,472 fot (4000 m.) Dess hastighet
i olika ämnen synes af följande lilla tabell:
| i | furu ........... | 11,189 | fot | (3,322 | m. | ) | per | sek. |
| » | koppar ........ | 11,973 | » | (3,555 | » | ) | » | » |
| » | ek ............... | 12,957 | » | (3,847 | » | ) | » | » |
| » | poppel ........ | 14,422 | » | (4,282 | » | ) | » | » |
| » | ask ............. | 15,719 | » | (4,667 | » | ) | » | » |
| » | acacia ........ | 15,877 | » | (4,714 | » | ) | » | » |
| » | jerntråd ...... | 16,558 | » | (4,916 | » | ) | » | » |
| » | gjutstål ...... | 16,790 | » | (4,985 | » | ) | » | » |
Af den hastighet och lätthet, hvarmed sålunda
ljudvibrationerna fortledas i fasta kroppar, följer, att den minsta
vibrerande rörelse, som meddelas den ena ändan af ett trästycke,
fortlöper undan för undan till den andra. Ett fickurs pickande
höres, då det sättes mot ena ändan af en afskuren trästam,
mycket väl vid den motsatta ändan. Det är likaledes väl
bekant, att, om man lägger örat mot marken, man kan höra
kanonskott på nära 4 mils (42,7 K.m.) afstånd. Af samma
anledning hör man äfven med utomordentlig finhet genom de
beniga delarna i hufvudet. Detta är också skälet, hvarföre döfva
personer, då döfheten icke härleder sig från lamhet i sjelfva
hörselnerfven, fullkomligt uppfatta ljuden medelst tänderna. Om man
t. ex. biter i en käpp, som stödes på resonans-botten till ett
piano, fortplantas musiken genom käppen till tänderna och från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:22:33 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1871/0060.html
