Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:o 8. 25 Februari 1871
- Om ådring af olika träslag
- August Töpfer: Om den dekorativa behandlingen af gjutjern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
baksidan, medan den ännu är våt, med något tran. Detta
gör remmen mjuk och varaktig.
Härjemte må nu äfven några af de utaf
Bossinger sammanställda färgrecepten för ådring af olika
träslag, samt sättet för färgernas beredning och an
bringande anföras:
1. Ådring af valnötträ. Grundfärgen bestående af 2
delar ockra, 3 delar blyhvitt och något litet engelskt rödt,
rifves med vanlig kokad linolja. Första grundningen sker med
denna färg, och sedan det bestrukna föremålet fått torka, blifvit
slipadt med pimsten eller glaspapper och spatladt, verkställes
den andra grundningen med följande färgblandning, likaledes
rifven i linolja, men förtunnad med terpentin: 2 delar ockra, 3
delar blyhvitt och mycket litet rödt. Omedelbart efter denna
strykning måste färgen fördrifvas, ty deraf beror i väsentlig
grad det färdiga arbetets utseende. Efter fullbordad torkning
verkställes nu ådringen med följande i ättika fint rifna färg:
1 del casselbrunt och 2 delar terra de Sienna. Ytan bestrykes
härmed och färgen fördrifves på vanligt sätt, hvarefter den
ofvan beskrifna apparaten, sedan den blifvit aftorkad med en
fuktig svamp, med lagom tryck föres öfver den målade ytan,
då ådrorna framkomma. De ljusare laseringsytorna erhållas
genom upprepade aftorkningar med svampen och fördrifning.
Hela denna senare procedur upprepas ännu en gång, sedan det
strukna föremålet torkat, med samma färg, men då betydligt
utspädd med vatten. Lackeras slutligen det föremål, som på detta
sätt blifvit behandlad, med vanlig möbelfernissa, så skall man
hafva svårt att skilja denna imitation från veritabel, polerad
valnöt.
I det följande anföras endast färgrecepten samt de åtgärder,
som, afvikande från de beskrifna, böra iakttagas.
2. Ådring af ekträ. Grundfärg för första strykningen:
1 del ockra och 3 delar blyhvitt, rifven och förtunnad med
linolja; för andra strykningen 1 del ockra och 2 delar blyhvitt,
rifven med linolja, förtunnad med terpentin. Ådringsfärgen
består af en del casselbrunt, 4 delar terra de Sienna och något
bränd terra de Sienna eller äfven grönockra och helt litet
bensvärta. Färgen rifves fin med ättika och utspädes med vatten.
Efter strykningen med denna färg och omedelbart fore ådringen
med den beskrifna apparaten ströplas ytan. Efter ådringen
åter användas läder- eller stål-kammarne. Lackeringen
verkställes med kopalfernissa, utom för den händelse att föremålen
skola stå i fria luften, då en oljefernissa måste begagnas af
t. ex. följande sammansättning: till 10 pund (4,25 K.gr.) linolja
sättes omkring 1/2 pund (213 gr.) blyglete; blandningen får koka
ungefär en timme, derefter kallna och klarna.
3. Ådring af lönnträ. Grundfärgen: hvit.
Ådringsfärgen består af 30 delar terra de Sienna, 2. delar casselbrunt, 1
del bränd terra de Sienna och en del grönockra. Färgen rifves
noga med ättika, och då den skall begagnas tillsättes deraf
ungefär 10 ort per kanna (16 gr. per liter) vatten.
Lackeringen sker med damarfernissa.
4. Ådring af askträ. Grundfärgen sammansättes af 10 delar
blyhvitt, 1 del umbra och blott spår af svart. Ådringsfärgen
göres af 12 delar terra de Sienna och 1 del casselbrunt samt
rifves noga med ättika och förtunnas efter behof med vatten.
5. Ådring af körsbärsträ. Samma beståndsdelar å
färgerna och samma förfaringssätt som vid framställning af
valnötträ; grunden bör dock hållas något ljusare, hvilket vinnes genom
tillsättning af litet bränd terra de Sienna i stället för casselbrunt.
6. Ådring af mahognyträ. Grundfärgen består af 1 del
blyhvitt, 1 del ljusockra och 1 del engelskt rödt eller, då ännu
briljantare färg åstundas, mönja. Ådringsfärgen göres af
casselbrunt och obränd terra de Sienna.
7. Ådring af palisanderträ. Samma färger och
förfaringssätt som för mahognyträ; blott något mörkare grundfärg.
(Wiecks illustr. Gewerbe-Zeitung.)
Om den dekorativa behandlingen af gjutjern.
Af August Töpfer.
Svårligen har förbrukningen af någon metall i så hög grad
tilltagit och knappast finnes någon för vår tid oumbärligare än
gjutjernet; och icke allenast de rent tekniska behofven fyller
detta material på det mest tillfredsställande sätt, äfven för den
estetiska känslan söker det att genom fulländning i form samt
dekorativ utstyrsel i allmänhet blifva af stor betydelse.
Den konstnärliga behandlingen af gjutjernet tillhör
uteslutande vår tid och står utan motstycke inom äldre tiders
blomstrande konstindustri. Men hvad vi från de särskilda
periodernas talrika mönstergiltiga föremål lära, det är, att den
dekorativa utstyrseln på det bestämdaste betingas å ena sidan
af materialets egenskaper, samt å den andra sidan af det för
råämnet egendomliga konstruktiorissättet. Vid användning af
gjutjern böra derföre äfven dessa korrektiver ständigt sväfva
för ögonen och noga beaktas. Gjutjernets egenskaper, så väl i
afseende på den tekniska som den konstnärliga behandlingen,
äro dock ingalunda de gynsammaste, hvarken för en lätt
metallkonstruktion, eller hvad angår en behaglig dekoration, ty det
låter hvarken hamra eller böja sig; ej heller kan det lödas eller
vällas, utan tillåter blott en förbindning medelst skrufvar och
nitar[1]. Dess jemförelsevis stora bräcklighet nödvändiggör
derjemte en större godstjocklek samt anbringandet af försträfningar
och fjedrar. Å andra sidan inskränker sig den konstnärliga
behandlingen nästan endast till framställande af goda och
ändamålsenliga modeller; och vid dess utstyrsel har man äfven att
taga i betraktande, utom smakfull målning m. m., skyddet
mot rost.
Trots dessa ogynsamma förhållanden har gjutjernets
användning betydligt tilltagit icke blott för maskiner och sådana
ändamål, vid hvilka dekorationen är en bisak, ja mången gång ett
öfverflöd, utan också till sådana föremål, vid hvilka behagliga former
och dekorering måste i väsentlig mån tagas i betraktande och
till och med ofta utgör hufvudsak. Råmaterialets billighet och
de i afseende på omfång och mängd ständigt ökade behofven
låta också förmoda en ännu större tillväxt i anlitandet af detta
material. Sålunda blifver det allt mer och mer begagnadt inom
arkitekturen, bland våra husgerådsartiklar o. s. v., icke blott
för nyttans skull utan äfven till prydnad. Förarbetadt till de
minsta lyxartiklar, blifver det för zink- och brons-gjutningen
till följe af billigheten en konkurrent, som ej är att förakta.
Ehuru man måste erkänna, att vid många af dessa otaliga
föremål, hvilka tjena såväl att tillfredsställa våra behof som
ock att utgöra en blott ögonfägnad, det konstnärliga arbetet
icke låter förneka sig och till och rned i många fall gör sig
lyckligt gällande; så qvarstår dock hos det stora flertalet ett
fel: ett visst öfverlastande med ornament, ett öfverflöd, hvilket
genom att bredvid släta och behagliga ytor alltför mycket
utbreda sig, gör intrång på den konstnärliga harmonien och
bortjagar intrycket af det på grund häraf tillfredsställande lugnet.
De finaste ornamentala detaljer, den smakfullaste anordning
af dessa i förhållande till hvarandra blifva försvagade och
störas i sin verkan, om de ej åtskiljas genom släta ytor, genom
ögat tillfredsställande partier och linier; och dessa åter böra
anordnas med afseende på deras proportion till föremålets hela
omfång samt till den plats, som är bestämd att innesluta dem.
Den första fordran på en dekorativ prydnad är, att den redan
på afstånd låter åskådaren inse sitt värde, så att han vid första
påseendet kan uppfatta det i hela dess utsträckning. Såsom
ett stort fel i anordningen måste sålunda betraktas, om
ornamentet, äfven upptagande en stor yta, på afstånd presenterar
sig såsom ett obestämdt kaos af grenar och löfverk och först
på närmare håll gifver ögat en klar bild af liniernas gång
och partiernas fördelning. På detta sätt kan det oriktiga
användandet af ett ornament ganska ofta och isynnerhet vid
genombrutna partier, hos hvilka de ljusare och mörkare färgerna
i mellanrummen väsentligen komma i betraktande, till rak
motsats förvandla modellens angenäma verkan vid närmare
skärskådande. Det är isynnerhet ett fel hos genombrutna
[1] Ett undantag härifrån gör det s. k. smidbara gjutjernet, som
på senaste tiden börjat vinna rätt stor användning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:06:58 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1871/0076.html
