Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:o 9. 4 Mars 1871
- Träpappersmasse-fabrikationen
- Ducomet's tryckmätare
- Svar på artikeln "Arkitekter och ingeniörer"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fig. 1.
Fig. 2
Fig. 3.
 |
Ducomet’s tryckmätare.
|
Ett annat skäl, hvarföre massan torkas, är också det, att den
efter en tids förvaring förlorar i hvithet, om den är för våt.
Torkningen sker vanligen med upphettad luft. Huru långt den
bör drifvas kan ej med bestämdhet uppgifvas, ty detta beror
oftast på köparens fordringar. Den ena vill t. ex. hafva massa
af 60 procents vattenhalt, emedan den då, såsom det säges,
är lättare att rifva upp, och fibrerna dervid ej så lätt
afbrytas, som då massan är mindre fuktig. Andra deremot
använda lika gerna torr som våt massa och påstå, att båda
lemna ett lika godt fabrikat. (Forts.)
Ducomet’s tryckmätare.
Bland senare förbättringar å tryckmätare (manometrar)
har den af fransmannen Ducomet framställda konstruktionen
väckt uppmärksamhet och isynnerhet inom Frankrike kommit
till rätt mycken användning, hvarföre vi härofvan meddela en
afbildning af densamma, hemtad ur »österrikiska centralkomiténs
berättelse öfver verldsexpositionen i Paris 1867».
Fig. 1 visar manometerns yttre, figg. 2 och 3 dess inre
i tvenne, mot hvarandra vinkelräta vertikal-sektioner, och fig. 4
några detaljer. Såsom häraf synes, ingår ångan genom röret a
till den vid dess öfre ända befintliga kapseln A, förfärdigad af
kopparbleck, öfverdraget både ut- och in-vändigt af en tunn
hinna af silfver. Detta bleck förfärdigas vanligen på det sätt,
att trenne tunna plåtar, de begge yttre af silfver, läggas på
hvarandra samt förenas till en plåt under inverkan af värme
genom flera gånger upprepad valsning. Äfven röret a är inuti
öfverdraget med silfverlod, för att undvika någon skadlig
inverkan af syror och dylikt. Mot den flata ytan af kapseln
stöder knappen B, som sammanhänger med den hjertformigt
böjda stålfjedern C, fästad vid F. Tillplattningen af fjedern
uppgår blott till ungefär 1/2 linie (1,5 m. m.) eller omkring 1/200
af dess hela, rektifierade längd. Den genom ångtrycket och
deraf följande utvidgning hos kapseln till knappen meddelade
rörelsen upptages af länken b och transporteras genom den
lilla vefven k (figg. 2 och 4) till visaren z, så att denna vid
stigande tryck rör sig öfver den på empirisk väg graderade
skalan från venster till höger. Vefaxeln är lagrad vid l och r
samt har vid det senare lagret en liten arm, som slår an mot
stiftet i, då visarn pekar på 1, och hindras den således att
Fig. 4.
genom fjederns spänstighet föras öfver denna gräns.
Alltsammans är slutligen omgifvet af sjelfva
manometerhuset G, som framtill är öppet och der på vanligt
sätt betäckt med en glasskifva.
Den största fördelen hos denna manometer är, att
ångan aldrig kommer i beröring med de rörliga delarne, och äro derföre
dessa, utom på grund af det enkla i konstruktionen, icke
utsatta för att lätt komma i olag. Då dertill kommer att
kapseln uthärdar de högsta tryck (den har afprofvats för 50
atmosferer), synes detta instrument hafva ett vidsträckt fält för sin
användning. Det kostar i Frankrike 18 rdr.
Svar på artikeln "Arkitekter och ingeniörer".
I n:o 7 af Teknisk Tidning har en insändare J. H. F.
sökt vederlägga vår i ett föregående nummer införda artikel
med öfverskrift »Våra ingeniörer såsom arkitekter». Den värma,
med hvilken F. försvarar ingeniörerna, visar att vi äro öfverens
i åtminstone en sak, nämligen att den här endast ytligt
berörda frågan är af största vigt. Om jag också icke hoppas att
kunna »utreda spörjsmålet» så tror jag dock, att en lugn och
sansad diskussion i ämnet skall vara af stort intresse för både
ingeniörer och arkitekter.
Man bör vara hr F. särdeles tacksam för att han uti sitt
svar öppet och redligt omtalat hrr ingeniörers uppfattning af
arkitekturen. Han har emellertid icke lyckats »undanrödja
inbillade, af mer än en arkitekt hysta farhågor», utan tvärtom
bekräftat våra påståenden, att ingeniörerna »taga del i en konst,
som är vidt skild från deras eget fack», och att »vår ännu
unga, moderna arkitektur är i fara.»
Hr F:s definition af arkitektur, att den skulle omfatta »alla
de byggnader af varaktigare beskaffenhet, som på ett visst
kulturstadium äro nödvändiga för ett folks behof», är redan
ett stort missförstånd. F. förblandar byggnadsyrke och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:22:33 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1871/0083.html
