Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:o 11. 18 Mars 1871
- Om feta oljor och deras undersökning
- Litteratur
- Smärre notiser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är i friskt tillstånd den mest lättflytande af de feta oljorna.
Bomoljans egentliga vigt är, nyss beredd, vid 15° 0,9170; under
förvaring blifver den tyngre, men bör dock aldrig gå öfver
0,9190. Vid afläsande af dessa tal å en vanlig areometer har
man svårt att komma till större noggranhet än på tredje
decimalen, emedan afståndet mellan hvarje streck är för litet.
Använder man i dess ställe en vanlig spritprofvare, kan
afläsningen blifva betydligt skarpare. Dervid bör ihågkommas, att
| 45 % | å den | vanliga | spritprofvaren | motsvarar | eg. v. | 0,9440; |
| 50 % | » | » | » | » | » | 0,9348; |
| 55 % | » | » | » | » | » | 0,9248; |
| 60 % | » | » | » | » | » | 0.9141; |
| 65 % | » | » | » | » | » | 0,90 7; |
| 70 % | » | » | » | » | » | 0,8907; |
och att sålunda skillnaden i egentlig vigt för hvarje procenttal
| emellan | 45-50 % | är | 0,001 ; |
| » | 50-55 % | » | 0,0020; |
| » | 55-60 % | » | 0,0021; |
| » | 60-65 % | » | 0,0023; |
| » | 65-70 % | » | 0,0024. |
Bomoljans egentliga vigt, observerad med en spritprofvare,
bör derföre ligga emellan 57,7 – 58,7 %, d. v. s. 1 kanna olja
bör väga emellan 560-562 ort (1 liter 917 à 919 gram). Då
man ofta vid en undersökning af olja ej har tillräckligt stort
prof för att deri använda någon areometer, så kan man
undersöka en olja på sådant sätt, att en del af profvet färgas röd
med alkannarot och deraf nedsänkes en droppe i ren bomolja.
Håller ej denna droppe sig simmande i vätskan, utan sjunker
till botten eller flyter ofvanpå, har man skäl att antaga någon
förfalskning. Med detta sätt har man den fördelen att vara
oberoende af temperaturen i vätskan.
De vanliga förfalskningsmedel, som förekomma i bomolja,
äro vallmoolja, rof olja, palm olja, sesamolja, hampolja samt tran
och oljsyra. Vallmoolja användes isynnerhet såsom
förfalskningsmedel å matolja och säljes äfven såsom sådan i södra
Tyskland. Rof- och sesam-olja samt oljsyra användes i vanlig
bomolja. Palm- och hamp-olja samt trän i sämre slag af bomolja.
Visar sig vid bestämmande af oljans egentliga vigt denna
vara mindre än 0,917, så gifver detta tillkänna, isynnerhet om ej
oljan är ny, att den är förfalskad med antingen oljsyra eller
rofolja. Är oljan förfalskad med oljsyra, synes den oklar, och
tvenne lager afskilja sig efter en längre tids hvila. Skakar rnan
oljan med vanlig sprit (82 % ), så upplöses oljsyran deri och
kan genom spritlösningens afskiljande och afdunstning erhållas
såsom en ljusgul, klar vätska, som vid upphettning med rykande
salpetersyra bildar en smörjig massa och med svafvelsyra blifver
svart. (Forts.)
Litteratur.
Krankonstruktioner. En vägledning vid beräkning och konstruktion
af blocktyg, spel och lyftkranar, af E. Ekstrand och E. Storckenfeldt.
Publicerandet af arbeten sådana som detta är ett glädjande
tidens tecken icke blott för riktandet af vår tyvärr allt för
fattiga tekniska literatur, utan äfven inom det industriela lifvet,
der erkännandet af behofvet af dylika rådgifvare visar, att äfven
hos våra helt och hållet i det praktiska, utan någon teoretisk
underbyggnad utbildade teknici sinnet börjar blifva vaket för
emottagande och tillämpning af de lärdomar, naturvetenskaperna
gifva oss vid handen. Detta arbete bör också i betraktande af
dess praktiska syfte vara en särdeles välkommen hjelpreda för
våra mekaniska verkstäder, konstruktörer, elever vid tekniska
skolor, m. m. vid beräkning och konstruktion af dessa enkla,
men i det industriela och komersiela lifvets alldagliga bestyr
snart sagdt oumbärliga maskiner; så mycket mera som bokens
uppställning är sådan, att till och med vid beräkningar mindre
vana personer med lätthet kunna begagna sig af densamma och
derigenom blifva i tillfälla att erhålla en för många väl behöflig
anvisning om begagnandet och tillämpningen af de tabeller och
formler, som förekomma i våra vanligaste handböcker. Den
handbok, till hvilken i detta arbete öfverallt hänvisas, är professor
C. A. Ångströms bearbetning af Konstruktören af F. Reuleaux.
Ifrågavarande maskiner behandlas här mycket fullständigt,
såsom synes af följande innehållsförteckning:
Vanliga blocktyg; differential-blocktyg. Vindspel med enkel
och med dubbel vexel; friktions-vindspel. Gångspel.
Magasins- och verkstads-kranar; fristående kranar; kajkranar; flyttbara
jernvägskranar och magasinskranar med hög ställning; flyttbara
takkranar. För hvarje af dessa klasser äro framställda flere
modifierade konstruktioner med fullständigt utförda beräkningar, och
förtydligade med flera träsnitt samt 10 väl utförda, litografierade
plancher, å hvilka utom sjelfva hufvudritningen äfven
detaljritningar å de till konstruktionen hörande vigtigare delarne
förekomma med utsatta mått. Skalan är på de flesta plancherna
utsatt både i svenskt och franskt mått.
Vi kunna således ej annat än på det högsta rekommendera
denna vägledning vid beräkning och utförande af
krankonstruktioner, m. m. hos hvar och en, som i ett eller annat
afseende intresserar sig för detta ämne.
Smärre notiser.
Brons-alluminiums användande för mekaniska behof.
Mr Christofle i Paris har begagnat denna metall till tapparne
på en polerskifva ined 2,200 hvarfs hastighet per minut och
har dervid funnit dessa ega 6 gånger så lång varaktighet som
de förut begagnade, d. v. s. omkring 18 månader. Likaledes
har man observerat att bronsalluminium-tappar vid en
symaskinsaxel, görande omkring 240 hvarf per minut, begagnats under
ett helt år utan att visa deri minsta afnötning. De vanliga
bronstapparne stå vanligen ej vid lag längre än 5 månader.
Sammansättningen af den för detta ändamål lämpliga
bronsalluminiumen är 90 proc. koppar och 10 proc. allumimum.
Patina å bronsstatyer. I nästan alla stora städer och
isynnerhet der, hvarest mycket stenkolsrök förekommer, har man
iakttagit, att i fria luften uppställda bronsfigurer under tidernas
lopp antaga ett utseende, såsom voro de förfärdigade af
tackjern, i stället för att erhålla ett öfverdrag af en vacker patina.
Efter flera i Berlin verkställda försök har man funnit att en
särdeles vacker, mörkgrön patina uppkommer, om bronsstatyen
ingnides med olja (benolja användes i Berlin) under ett par
års tid ungefärligen en gång i månaden; hvarvid bör iakttagas,
att, sedan oljan med pensel blifvit påstruken, det öfverflödiga
deraf borttorkas med en ylletrasa.
(Tidskrift for anv. Chemi.)
Ärtkorfsfabriken i Berlin. Till de egendomligaste
företeelser, som det nyss afslutade kriget framkallat, hör utan tvifve
tillverkningen af den så mycket omtalade ärtkorfven. En
Berliner-kock vid namn Grünberg är uppfinnaren till denna
korfsort, hvars tillrednirigssätt häri sålde till krigsministeriet för en
summa af ungefär 97,000 rdr. Rättare taladt är detta fabrikat
egentligen ej en slags korf utan en fullständig ärt-anrättning,
som fylles i tarmar samt torkas för att kunna förvaras.
Hemligheten består i tillsatsen af salt, m. m., som förhindrar korfven
från att surna. Fördelen af en sådan på förhand fullständigt
preparerad anrättning såsom födoämne för soldater i fält är
påtaglig. Soldaten behöfver blott lägga korfven i sin fältgryta
samt bringa vattnet till kokning, så är den färdig att förtäras.
Den i Berlin uppförda korffabriken sysselsätter icke mindre än
1,200 personer, af hvilka 20 kockar, hvar och en med 2 kittlar,
bereder massan, som sedan medelst 150 korfstoppningsmaskiner
(korfsprutor), betjenad hvar och en af 1 arbetare, inpressas i
tarmar. Dagligen förarbetas omkring 365 centner (15,5 tons)
fläsk, 525 centner (22,3 tons) ärter, 60 kub.-fot (1,57 kub.-m.)
lök och 43 centner (18,3 tons) salt. I början, då endast 2:dra
arméen dermed försörjdes uppgick tillverkningen till 30,000
korfvar per dag, men sedan äfven 3:dje arméen började deraf
förses, ökades fabrikationen till 75,000 per dag, hvilka af 18
tunnbindare inpackades i cirka 600 kistor om 100 à 150 i
hvarje. Utgifterna för fabriken uppgå dagligen till närmare
100,000 rdr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:22:33 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1871/0101.html
