Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 12. 24 Mars 1871 - W. Hoffstedt: Om svenska stenarters användning Inom byggnadskonsten samt deras framställande i ett mera förarbetadt tillstånd - Tillverkning af smergelskifvor och konstgjorda slipstenar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tiden uppstått verkstäder för
preparering af diamantsspetsar
och dessas aptering i lämpliga
hållare. Bland dessa må
nämnas mr Jolin Dickinson’s
etablissement i Newyork (64
Nassau street), från hvilket
benäget meddelats oss å
föregående sida stående
teckning (fig. 2) af de olika
former å diamanterna, som
befunnits mest lämpliga, på det
att dessa må passa till det
arbete, de skola uträtta. N:ris
1–6 framställa former,
afsedda för svarfning och
hyfling af sten och stål; n:ris
7–14 för borrning af sten,
glas och metall; n:ris 15–17
för upprymning af hål i sten
och metall; n:ris 18–21 för
sågning och skärning af sten
och metall och n:o 27 för
gravering, m. m. i stål. N:o
28 föreställer en diamant i
sitt naturliga kristalliserade
tillstånd. De af dessa figurer
representerade storlekarne
väga 2 à 5 karat[1]; men
diamanter levereras i
verkligheten från 1/16 till 10 karats vigt.
Priset å dem varierar från 16
till 80 rdr för de mindre. De
större beräknas efter olika
värde från 40 ända till 120
rdr per karat, beroende dels
på storleken, dels på det arbete, som behöfver nedläggas på
deras Slipning, m. m. – Äfven från förut omnämnde mr
Hermann i Paris kunna svarta diamanter efter reqvisition
erhållas.
Det rättmätiga förtroende, som börjat komma detta för
industrien så värdefulla mineral till del, och dess på grund deraf
inom jemförelsevis kort tid ganska hastigt tilltagande användning
tyckes bevisa, att man omsider slagit in på den rätta vägen för
att maskinkraft skall i någon afsevärd grad kunna anlitas för
bearbetning af en mängd stenarter och andra inom industrien
förekommande materialer. af hvilka man ej, oaktadt deras afgjorda
lämplighet till många behof, kunnat draga tillbörlig nytta till
följe af deras ovanliga hårdhet. Och sedan sålunda fördomarna
mot diamanternas begagnande, hufvudsakligen härledande sig
från de ogrundade misstankarne om deras dyrhet, numera kunna
anses undanröjda, är väl att hoppas, att äfven vårt lands
industriidkare snart skola tillegna sig de fördelar, som införandet i
deras yrken af »diamantverktyg» otvifvelaktigt medföra. Detta
är så mycket mera att hoppas, som rnan här i Sverige ofta
hört klagas, specielt inom stenindustrien, öfver bristen på
ekonomiska och tillika kraftiga och ändamålsenliga verktyg för
bearbetning af våra vackra, men hårda stenarter.
Såsom vi hoppas, bör af det sagda vara tydligt, att inom
stenbearbetningsyrket ej så få mekaniska hjelpmedel förefinnas
som vid de flesta der förekommande arbeten, t. ex.
bergsprängning, klyfning af block, deras sågning, finhuggning, slipning
och polering, kunna till större delen ersätta den ytterliga
användningen af menniskokraften samt underlätta mycket af det
tunga handarbetet. Blefve sålunda genom införande af nya,
ändamålsenliga och till prisbillighet ledande arbetsmetoder denna
industri ordnad och bedrifven på ett fullt rationelt sätt, skulle
den säkerligen kunna lyftas till en för landet vigtig och
inkomstbringande näring, och dessa oftanämnda hårda stenarter,
porfyr, granit och marmor, blefve i tillfälle att inom
byggnadskonsten och i öfrigt utveckla all den rikedom på färger och
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
