Teknisk Tidskrift / Illustrerad teknisk tidning. 1871 / 92 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 12. 24 Mars 1871 - W. Hoffstedt: Om svenska stenarters användning Inom byggnadskonsten samt deras framställande i ett mera förarbetadt tillstånd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ur konstnärlig synpunkt betraktadt, utan fastmera såsom ett
alster af en dittills knappast känd industrigren. Juryn tilldelade
honom också på grund häraf första priset.

Vid verldsexpositionen i Paris 1867 fanns exponerad en af
fransmännen de la Roche-Tolay och Perret uppfunnen
bergborrnings-maskin, der en horizontel, ihålig axel sattes i hastig
rotation (100 till 250 hvarf i minuten) af en vattenpelarmaskin.
Den ena änden af denna axel var försedd med en piston, å
hvilken, innesluten i en cylinder, kunde appliceras medelst
vatten ett tryck, uppgående ända till 8 atmosferer; och på
den andre änden fastskrufvades en jernring (enligt mr
Leschot’s konstruktion), i hvars periferi
voro försänkta små svarta diamanter på
det sätt, närstående fig. l utvisar. Med
denna maskin kunde borras hål af 12
till 20 liniers diameter och cirka 340
liniers längd, hvarvid alltid en kärna
uppstod, som gick in uti axeln och
efter slutad borrning lätt kunde
afbrytas. Då omkring 7- à 8-hundra fot
(208 à 238 m.) borrats, måste
diamanterna sättas om, emedan de till
följe af det starka trycket pressades in
i jernringen. Enligt med denna maskin af »la compagnie des
chemkis de fer du Midi» verkställda försök kunde ined ett
tryck af 8 atmosferer borras per minut:

Fig. I.

	Med 100 hv:s	Med 250 h:s
	hastighet per minut.	hastighet per minut.
i glimmerchiffer, innehållande föga
qvarts, (från Porte Vendres) . . .	10,1 lin.	25,3 lin.
i samma bergart med grofva ådror
af qvarts . . .	3,4 à 5,1 lin.	8,4 à 12,5 lin.
i qvarts (från Mont Cenis) . . .	4,7 lin.	11,8 lin.
i kalksten, mycket hård, (från
Cantegals) . . .	6,7 lin.	16,8 lin.

Då idéen, som ligger till grund för denna maskin, erhållit
mycket erkännande, har deri blifvit ännu mera utvecklad af
mess:rs Severance & Holt i Newyork, hvilka å densamma utfört
åtskilliga förbättringar, som till en del beröra sättet för fästandet
af diamanterna. Dessa äro nämligen här insatta i en stålring
på sådant sätt, att af dem trenne koncentriska cirklar bildas, af
hvilka den mellersta är belägen midt på den ringformiga
ändytan, då deremot de båda andra utgå från yttre och inre
periferien af samma yta. Diamanterna i den förstnämnda cirkeln
hafva för ändamål att bana borren väg in uti berget; de
i den yttre och inre åter äro afsedda att upprymma hålet, så
att ej några förträngningar må uppstå, samt på det att vattnet
der skall kunna fritt cirkulära ut och in. Tjockleken af ringen
till ett 17 liniers (50 m. m.) hål är omkring 4 linier (12
m. m.) och längden ungefär 30 linier (89 m. m.). Hastigheten
har äfven blifvit betydligt ökad, så att den för en del
konstruktioner kan uppgå ända till 900 à 1,000 hvarf i minuten[1].
Sedan dessa och en mängd andra förbättringar blifvit verkställda,
lära dylika borrmaskiner hafva funnit rätt mycken användning i
Förenta Staterna. Såsom exempel på deras effekt må nämnas,
att med en hastighet af ungefär 300 hvarf i minuten en 17
liniers (50 m. m.) borr avancerar på samma tidsenhet

i hård qvarts och granit . . .	14	linier	samt
i sandsten, marmor, skiffer, m. m. i medeltal . . .	26	»

Å den Schweiziska afdelningen af samma verldsexposition
visades en annan maskin, vid hvilken likaledes svarta diamanter
användes till huggning (skärpning) af qvarnstenar. Denna
maskin uppfunnen af mr Golay, grundar sig på den princip,
att i periferien af en mycket hastigt roterande stålskifva äro
fastade små diamanter. Med denna skifva uppskäras under dess
förande från periferien till centrum af qvarnstenen refflorna på
ett så fullständigt och noggrannt sätt, att många qvarnegare
numera anse sig ej kunna reda sig utan dylika maskiner. De
hafva också redan kommit i bruk vid rätt många större
qvarnverk i Frankrike och England. En alldeles likartad maskin,


Fig 2.

Former å diamantsspetsar för olika slags verktyg.

ehuru mera fulländad, är äfven uppfunnen af mr Gilmore från
Newyork och har der tillvunnit sig uppmärksamhet. »Scientific
American» säger om denna sistnämnda konstruktion i det den
26 Mars 1870 utkomna numret, der äfven en skits å densamma
finnes: »Den hugger upp en qvarnsten på 1 à 1 1/2 timme,
beroende på antalet skär, som åstundas per tum, och på stenens
beskaffenhet. En rnan kan med lätthet sköta två maskiner.
Kostnaden för diamantspetsarne är mindre än den, hvartill
skärpningen af hackorna belöper sig för lika mycket uträttadt arbete,
enligt intyg af personer, som under de två sista åren användt
dessa maskiner». – Ännu en annan konstruktion af dessa verktyg
för skärpning af qvarnstenar är utförd af mr Dickinson i
Newyork. Denna skiljer sig dock från de ofvan beskrifna deruti,
att en enda diamant är insatt i ett slidstycke, som föres fram och
åter utan rotation. Diamanten verkar således här ungefär såsom
stålet i en hyfvel maskin. Detta sätt att upphugga qvarnstenar
anses dock ej lemna fullt så goda resultat som de, hvilka
erhållas med de maskiner, der verktyget roterar.

De anförda exemplen äro tillräckliga att visa arten af de
arbeten, vid hvilka bruket af dessa s. k. svarta diamanter
företrädesvis är af nytta. Om de med diamantspetsar försedda
verktygen skola uppfylla de fordringar, man med skäl å dem kan
sätta, måste dock särdeles stor vigt läggas vid utväljandet af
diamanterna för hvarje särskildt fall. Sådana, de erhållas från
Brasilien och Ostindien, äro de vanligen utan skarpa eggar samt
af mycket olika och ganska oregelbundna former. De äro
dessutom ofta för stora för att på ett ekonomiskt och ändamålsenligt
sätt tillgodogöras och måste derföre först klyfvas samt
sedermera möjligen äfven slipas för att erhålla en passande form.
Eggen skall nämligen afpassas efter det arbete, den skall uträtta,.
så att på den, som skall användas för t. ex. svarfning och
hyfling, ett helt annat utseende fordras, än på den, som är lämplig
till borrning. Vidare rnåste mycken omsorg iakttagas vid
spetsarnas fästning i verktygen, så att de erhålla säkert stöd ej
blott rundtomkring utan äfven vid den bakre änden. För detta
ändamål utborras ett litet hål i sjelfva verktyget till sådant
djup, att i detsamma blott en del af diamanten inrymmes. Sedan
denna blifvit här insatt och kanterna af hålet rundt omkring
tillstukade, hvarvid största försigtighet måste iakttagas, så att ej
slagen träffa eggen, fästes den ytterligare med slaglod och borax.
Efter denna operation, om den är noggrannt utförd, kan spetsen
emotstå nästan huru stark friktion som helst, men uthärdar
icke slag utan att springa sönder. Alla dessa arbeten erfordra dock
vid utförandet, såsom redan är nämndt, en särskild ackuratess
och vana, hvilken ej är att påräkna hos de industriidkare, som
behöfva anlita dessa verktyg, och har derföre äfven på sista

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>