Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 14. 8 April 1871 - Algot Lagerquist: Torrdestillation af trä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vinstgifvande industri, torde nog kunna ega sin grund; men
hittills har tyvärr knappast någon fabrikant i denna väg, vare
sig tillverkningen drifvits i stor eller liten skala, haft att glädja
sig åt någon väsentlig vinst af sitt kapital och arbete.
Huruvida tillgodogörandet af träsyran kan höja denna industri
i ekonomiskt hänseende, lär väl ännu vara att anse såsom ett
såväl ur teknisk som kommersiel synpunkt olöst problem; men
anledning saknas dock icke för antagandet, att denna del af
ifrågavarande industri bör kunna leda till ett gynsamt resultat.
Hvad som mera än något annat skulle göra torrdestillation af
stubbar vinstgifvande, vore dock en möjligen inträffande
prisstegring å petroleum, hvarigenom fotogen och i följd deraf
lysolja af trä ställde sig i högre pris. Det låter ju tänka sig, att
de oljekällor, som nu så rikligen förse verlden med lysmaterial,
förr eller senare kunna blifva mindre gifvande; och då, om icke
förr, skulle lysolja af trä ej blott komma till heders, utan jemväl
kunna betinga ett sådant pris, att tillverkaren hade att påräkna
god vinst på sin anläggning. Det är derföre af vigt att
träolje-industrien hålles uppe och utvecklas, hvarhelst den har
utsigt att bära sig. Men kapitalisten, som vill draga mera än
högst måttlig reveny af sitt kapital och teknikern, som vill skaffa
sig större förvärf än ett torftigt dagligt bröd, måste man på
grund af det ofvan sagda tillråda, att åtminstone ej ännu fästa
vid denna industri några öfverdrifna illusoriska förhoppningar.
Vi torde måhända längre fram få anledning att återkomma till
detta ämne.
Den insända uppsatsen är af följande lydelse:
Det material, som i vårt land hittills hufvudsakligen
användts för torrdestillation, är tallstubbar, hvarpå framför allt
Norrland har riklig, för att icke säga outtömlig tillgång. Med
kännedom härom, och då man tillika vet såsom fullt
konstateradt, icke blott att af detta ämne kan tillverkas många
värdefulla, kuranta varor, som nu i stor mängd importeras, utan äfven
att detta kan ske med betydlig fördel för fabriksegaren,
förefaller det underligt, att denna industri hittills blifvit så föga
uppmärksammad af personer, som besitta insigt häruti i förening
med kapital. Norrland specielt skulle stanna i största
förbindelse till den eller dem, som förmådde göra denna fabrikation
fullt hemmastadd derstädes, hvilket i sanning vore en liten,
välbehöflig ersättning för denna del af landet, sedan dess stora
skogar hufvudsakligen i oförädladt tillstånd tillförts utländingen.
Mången, som nu försågar ett eller annat hundra-tusental timmer,
har säkert ej kommit att tänka på, hvilken betydande affär skulle
kunna göras genom tillgodogörandet af de rötter, som närt dessa
träd och nu öfverlemnas till en säker förstörelse, förmultning.
Skall emellertid någonsin denna industri inträda uti ett
blomstrande stadium, erfordras, att kapitalister och teknici egna
sig deråt med fullt allvar och bedrifva tillverkningen på fullt
fabriksmessigt sätt. Efter den erfarenhet, jag vunnit såsom
fabrikant, och på grund af de jemförelser, jag varit i tillfälle att
göra mellan en större och en mindre fabrik för torrdestillation af
trä, anser jag mig på det allvarligaste böra afråda från
anläggandet af smärre sådana, der ej alla fabrikaterna kunna förädlas.
Vi hafva nämligen ett gammalt, välkändt sätt att tillgodogöra
stubbar uti den vanliga tjärnbrärnningen, hvilken visserligen
behöfver förbättras, men dock ej utdömas, då råmaterialet finnes i
öfverflöd, och dessutom denna handtering utgör mången nordbos
enda vinterförtjenst. Göres denna tillverkning åter till
fabriksindustri, måste valet af byggnadssätt noga begrundas, och framför
allt måste möjligheten att kunna få någon ur såväl teoretisk
som praktisk synpunkt i densamma fullt hemmastadd person
såsom ledare beaktas.
Genom utbyte af tankar kunna i denna sak, likasom i andra,
personers mera eller mindre olika åsigter möjligen
sammanjemkas, så att genom gemensamma sträfvanden någonting bättre
åstadkommes, än om hvar och en envist håller på egna
påståenden. Detta är ju ett alltid afsevärdt önskningsmål; och är
det i betraktande häraf jag velat egna några rader åt en i denna
tidning nyligen införd afhandling: »Torrdestillation af töre» af
G. H. Lassen. Sedan förf. af denna uppsats ordat något om, hvad
som menas med torrdestillation, om råmaterialet, dess insamling
etc., öfvergår han till beskrifning af de erforderliga apparaterna,
om hvilkas lämplighet jag i allo ej kan dela författarens åsigt.
Att bestämdt afgöra antingen retorter eller ugnar böra
föredragas vid en anläggning af ett torrdestillationsverk, är i
allmänhet ganska svårt, dock tror jag mig hafva kommit till den
erfarenheten att retorter af gjutjern böra erhålla företräde.
Dessa retorter böra vidare läggas horizontelt och ej vertikalt,
emedan de i förra fallet äro lättare att fylla och tömma samt
kola fortare. Vidare kunna då alla destillationsprodukterna med
lätthet öfvergå till förlag eller kylare, genast de bildas. Om,
såsom t. ex. vid herr Lassens retortugn, detta icke kan ske,
blifver följden, att produkterna utsättas för länge för den
temperatur, vid hvilken de bildats, då de sönderdelas och delvis
öfvergå i parmanenta gaser, hvarigenom naturligen en betydlig
förlust uppkommer. Detta är från vetenskaplig synpunkt lätt
att förklara och iakttages äfven lätteligen, om inan jemför
mängden af de parmanenta gaserna, hvilka bortgå vid olika
konstruktioner å destillationsapparater. Då jag på ett ställe har
retorter, rymmande ungefär 1 kub.-famn (5,659 kub. m.) och
inmurade enligt den gamla principen i vertikal ställning, men
vid en annan nyanlagd fabrik åter horizontelt liggande retorter,
hvar och en rymmande endast 60 kub.-fot (1,310 kub. m.), så
har jag varit i tillfälle att noga observera olikheten hos det med
dessa apparater erhållna produktutbytet såväl i qvalitativt som
qvantitativt hänseende. Olämpligheten af större, stående
retorter blifver så mycket mera i ögonen fallande, om, såsom å
herr Lassens apparat, afledningsröret för både lätta och tunga
produkter utgår från bottnen; ty naturligen stiga de lättare,
gasformiga produkterna uppåt öfre delen af retorten, och då de
ej der slippa ut, måste en betydlig sönderdelning med åtföljande
förlust lätt inträda. På en sådan ugn väntar man således att
ett afledningsrör borde hafva varit placeradt ofvantill för de
lättare gaserna.
Vid en fabrik kölar jag numera i 6 liggande retorter,
hvardera om 50 kub.-fot (1,310 kub. m.). Dessa äro inlagda
i en mur, men ined hvar sin eldstad, och stå de allesammans i
förbindelse med ett groft gjutjernsrör, som är deras
gemensamma förlag och upptager i första hand alla
destillationsprodukterna. Från detta förlags begge ändar leda rör till kylarne,
tvenne stycken för alla retorterna. De lättare produkterna bortgå
genom dessa rör, hvaremot de tyngre, och således äfven den af
några s. k. tjäroljari (hvilken ju icke är annat än en finare
tjära), stanna i kylaren. Från botten af retorterna till
afloppsröret, 67 linier (199 in. m.) i diameter, är endast 1 fot (297
m. m.), hvarföre produkterna här genast vid uppkomsten få
aflopp. På detta sätt erhålles också sannolikt det största möjliga
utbytet.
På sådana platser åter, der en betydlig mängd råmaterial
finnes att tillgå för billigt pris, och då man är i tillfälle att
drifva destillationen i en mycket stor skala, torde dock under
alla omständigheter större, murade ugnar om 15 à 20
kub.-famnar (84,89 à 113,18 kub. m.) vara att föredraga.
Den af herr Lassen omnämnda träkonserverande oljan eller
warnishen torde lika litet som tjäroljan kunna hoppas på någon
marknad annorlunda än såsom fin tjära, synnerligast som
ingendera i verkligheten är annat och icke heller borde under annat
namn utbjudas. Om man åter destillerar tjära, fås först en tunn
lätt olja, som fördelaktigt kan förarbetas till lysolja, samt
derefter, sedan denna öfvergått, en tyngre, klar, vacker tjärfri olja,
som redan utan någon tillsats, endast renad, gör skäl för namnet
warnish och äfven såsom sådan med största fördel kan användas,
då den väl intränger i trä, utan att lemna något becklager
utanpå. Att såväl tjäroljan, som den af herr Lassen med
warnish benämnda endast äro fin tjära, är klart för hvar och en som
inom denna industri är något bevandrad. Det kan eljest lätt visas,
om denna fintjära underkastas destillation, då alldeles samma
destillat och residuum erhålles som från vanlig tjära. Om åter
den verkliga warnishen destilleras, fås endast ett destillat,
alldeles lika det, man hällde i destillationspannan, förutsatt att
man ej särskildt till warnishen tillsatt hartz, som i ty fall stannar
qvar i pannan efter warnishens afgång och då genom ökad
hetta kan sönderdelas.
Ibland de produkter som erhållas genom torrdestillation af
trä, är träsyran en högst vigtig och värdefull artikel, men
märkvärdigt nog har jag observerat, att vid nästan alla våra små
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
