Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 15. 15 April 1871 - A. v. Zahn: Arbetsfördelningen inom de konstindustriela yrkena - Rich. Åkerman: Beräkningsgrunder för det till bessemerfärskningen nödiga kraftbehofvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
följande regel: konstbandtverkaren bör så ofta som möjligt vända
sig till arkitekter eller arkitektoniskt bildade målare eller
bildhuggare för att erhålla mönster till sina arbeten; och derjemte
bör han äfven å sin sida sträfva att utom den högsta tekniska
fulländning äfven tillegna sig insigter uti de för hans fack
vigtigaste byggnadsstilarne genom att lära sig teckna samt
genom att studera konstindustriela samlingar och bilderverk,
allt detta för att med tillhjelp af dessa kunskaper kunna på ett
gagneligt sätt meddela sig med den skapande konstnären.
Af arkitekten fordrar man, att han skall hafva genomlefvat
en praktisk lärotid såsom murare eller timmerman. Nu är
behofvet efter konstnärliga förebilder, modeller, dock icke så
omfattande, att fackkonstnärer kunna utbildas för hvarje särskild
gren af konstindustrien. Det vore till och med ej önskvärdt,
att en tecknare komponerade endast guldsmedsarbeten, blott
bokpärmar eller uteslutande tapeter; ty antingen såsom byggmästare,
målare eller bildhuggare måste konstnären utbilda sig och
genom skapande öfva sig i de högre uppgifterna af sin konstgren,
om han vill låta skönhetens rena stråle skina på handtverkets
alster. Ett tillhörande studium af den teknik, för hvilken han
vill skapa former, ofta återkommande besök på verkstäder samt
ett vettgirigt umgänge ined mästare och medhjelpare inom
handtverket bör också blifva honom en ersättning för denna
praktiska lärotid. Då först blifver studiet af äldre, mönstergilla
alster rätt fruktbart och den skärpta blicken utletar ur massan
af motiver det, som på en gång tillfredsställer de moderna
behofvens och skönhetens fordringar.
Det är gifvret, att många konstindustriela alster måste
framställas alldeles för billiga för att en konstnärs medverkan
härvid skall kunna tagas i anspråk; och då skall handtverkaren
bäst kunna bibehålla sin producerande verksamhet, om han håller
sig så troget som möjligt till det redan befintliga samt
motstår den nära liggande frestelsen att på egen hand skapa något
helt och hållet nytt. Tyvärr lemnas från beställarens sida
alltför sällan den med allvar framåtsträfvande
konstindustriidkaren, för hvilken det är ett inre behof att låta konsten komma
till heders vid hans artiklar, nödig frihet; ej heller kommer
honom någon uppmuntran till del. Det fastställda priset är
ofta, icke alltid, ett hinder för ett konstnärligt utförande af en
uppgift, ty vid enkla och föga eller alls intet dekorerade
materialer måste dock det behagfulla i proportionerna och det
anslående uttrycket af ändamålsenlighet uppskattas. Vida
menligare inverka de fordringar, som meddela åt yrket en rå och
förderfvad smak, såsom skenbara konstruktioner, dåliga
surrogater för ett, bättre material, öfverlastande med prydnader,
disharmoniska färger, o. s. v. Sådana pinsamma uppgifter vid
beställningar kunna sällan hopparas med de skönaste grunder;
och att undvika dem förunnas blott den, som befinner sig i så
lyckliga omständigheter, att han på grund af en myckenhet
uppdrag kan få göra urval bland de bättre.
Hvad inflytande ett lagligt skydd för mönster och modeller
utöfvar på denna fråga, kan ej här undersökas, emedan det
blefve för vidlyftigt. Allt synes dock häntyda derpå, att de
gynsamma följderna af sådana allmänt genomförda mått och steg
skulle uppväga de fruktade olägenheterna.
Slutligen vilja vi undanrödja ett möjligen uppstående
missförstånd af det sagda. Ingen må tro, att konstens väg skall
hållas otillgänglig för handtverkaren, då här blifvit
eftertryckligen häntydt på, att hufvuddelen af det konstnärliga arbetet
inom de konstindustriela yrkena måste förbehållas konstnären i
egentlig mening. Den arbetssamme och sitt yrke med förkärlek
bedrifvande praktiske industriidkaren skall finna den största och
varaktigaste njutning i arbetet med och hängifvenheten till
någon ur beryktade händer framgången förebild, åt hvars
utförande han egnar alla sina krafter, och han skall äfven gerna
återvända under ledning af någon fullständigt bildad konstnär
från de försök till sjelfständigt skapande, hvartill alltid
anledning oeh tillfälle gifves. Hvar och en, som samvetsgrant lägger
sig vinn om sina händers verk, skall nog finna, ju mera han
arbetar, att äfven kopierandet af vid andra tider alstrade mönster
gifver tillräcklig anledning till att bringa styrkan af sin
konstnärliga begåfning i dagen.
Uppstår först inom konstindustriens olika grenaren
stigande efterfrågan hos konstnärerna efter modeller och mönster,
så skola nog dessa allt mer och mer tvingas till genomgående
studier af de estetiska fordringarne på former för hvarje
särskildt ämne; hvarjemte de skola oftare, än nu är fallet lemna
verkligen brukbara arbetsritningar, och icke albumblad, efter
hvilka det är omöjligt att utföra någonting. Önskvärdt vore
äfven, att unga målare och bildhuggare ville egna sig åt ett
grundligt studium af ornamentiken för sådana konstindustrigreriar,
som icke betinga någon noggrannare arkitektonisk fackbildning.
| för | 4,3 | lisp. | kol | 4,3 | x | 8:6 | 5,7333 | lisp. | syre; |
| » | 1,7 | » | kisel | 1,7 | x | 24:21 | = 1,9429 | » | d:o; |
| » | 9 | » | jern och mangan | 9 | x | 8:28 | = 2,5714 | » | d:o; |
| –––––––––––––– | |||||||||
| 10,2476 | lisp. | syre. | |||||||
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
