Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:o 16. 22 April 1871
- Rigi-banan
- Korgvaru-industrien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fig. 1.
 |
Rigi-banan.
|
banan, har tre spann
af 90 fots (26,7 m.)
vidd, med plåtbjelkar
samt pelare af
smidesjerns-gallerverk på
granit-sockel Denna
viadukt är 158,5 fot
(47,1 m.) hög och
ligger i en stigning af
1:4 samt i en kurva
af 634 fots (188 m.)
radie.
Banan är bygd med
Vignola-skenor, som
väga 11,6 skålp. per
löpande fot (16,6 K.gr.
per m.) och äro 26
linier (77 m. m.) höga
samt 13 linier (39 m.
m.) breda (hufvudet är
26 linier bredt och
skärfplåtarne 1 fot
långa med 4 bultar).
Syllarne, som äro af
ek med trapezformig genomskärning ligga på 2,6 fots (772
m. m.) afstånd från hvarandra. I midten finnes en
kuggstång i delar af 5 fots (1,49 m.) längd. De största svårigheter
som hittills förevarit äro kuggstängernas utvidgning vid stark
värme. Man har försökt att utjemna detta vid fogarne, men
härvid påträffat så många olägenheter, att man måst öfvergifva
detta sätt, och i stället på större afstånd taga sin tillflykt till
särskilda inrättningar för att göra sig oberoende af
längddiferenserna. Man har nämligen för att upphäfva förskjutningarne på
hvar trehundrade fot fastnitat undertill ett vinkeljern, som
stöder emot en syll, hvilken åter får stöd emot nedgräfda
granitstycken. Utanför spåren äro på båda sidor skydd-syllar af
ek, 62 linier (184 m. m.) i fyrkant anbragta på 70 liniers (208
m. m.) afstånd från skenkanterna.
Lokomotivet har stående panna, som vid den största
lutningen är lodrätt, samt 5 hjul. Det inre af dessa är ett
kugghjul, de yttre löpa fritt på skenorna; och verka bromsarne på
dessa. Kugghjulet, som är af gjutstål, är alltid med 3 tänder
i ingrepp med kuggstången. Bromsningen verkställes utom af
bromsarne genom luftens mottryck i cylindrarne. Ofvanstående
fig. 2 framställer en teckning af drifaxeln med tillhörande
utvexlingar. Lokomotivet är alltid placeradt vid den nedre änden
af tåget; och består hvarje sådant af lokomotiv, en öppen
godsvagn och en passagerarevagn. Tre sådana tåg fortskaffas
dagligen. Passagerarevagnarne, som äro i två våningar, rymma 80
personer och fastkopplas ej vid lokomotivet, emedan detta
alltid står nedanför. Sätena äro icke rörliga, utan fastade med
afseende på medelstigningen.
Buffert-konstruktionen är äfven egendomlig, i det att den
består af två evolutfjedrar på 2 fots (594 m. m.) afstånd, som
äro förbundna medelst ett tvärstycke, uppbärande på midten en
rulle, hvilken stöder emot en jernplatta å den följande vagnen.
Tågen befordras med en hastighet af omkring en mil på ungefär
1 timme och 40 minuter. Rörelsen är något ryckande,
isynnerhet vid mindre stigningar; eljest försiggår den med mycken
jemnhet äfven vid nedfarandet. Till och med när detta
försiggått med starkare fart, än afsedt varit, kunde maskinen hastigt
bringas i hvila.
(Maschinen Constructeur.)
Korgvaru-industrien.
Korgtillverkningen är en af de industrigrenar, som hos oss
dels är och dels ännu mera kan blifva föremål för husslöjd,
och då samma industri utomlands, isynnerhet i Bayern bedrifves
i ganska stor skala, torde det vara af intresse att derom
meddela några underrättelser, hvartill tillfälle gifves genom det
föredrag, som den 21 sistlidne januari hölls inför den
nord-österrikiska slöjdföreningen
af dess sekreterare J.
C. Ackermann öfver
detta ämne, och
hvilket sedermera blifvit
publiceradt i »N.-Österr.
Gewerbeblatt»,
hvarifrån vi låna följande
utdrag:
Hvilken är
korgfläteriets uppfinnare,
har jag icke kunnat
utgrunda, ty till och
med på låga
kulturstadier stående folk
utmärkte sig redan för
århundranden sedan
genom en öfverraskande
färdighet i flätning.
Äfven i närvarande tid
se vi t. ex.
negerhöfdingarnes hyddor belagda med konstrikt
flätade mattor; vi påträffa vattenämbar flätade af vass så täta, att de icke
genomsläppa en enda droppe; och mången svart förfärdigar till
och med af piggsvinets taggar korgar, som pryda våra
kuriositetssamlingar.
Hufvudmaterialet för korgflätning är såsom bekant pilbusken,
och först på senare tider har äfven spanskt rör härvid funnit
stor användning. Så många pilarter än naturen låter växa, så
är det dock blott en, som i följd af längden och segheten af dess
qvistar är härtill brukbar; man kallar den derföre äfven korgpil.
Dess odling gifver en ganska god afkastning. Qvistarne om 2
till 7 fots (0,59–2,09 m.) längd afskäras i April eller Maj och
förarbetas i friskt tillstånd till gröfre alster med barken
påsittande eller skalas genast för finare varor. De måste så
hastigt som möjligt torkas i luft och solljus, emedan de, förvarade
i fuktigt tillstånd lätt förlora sin seghet samt, om de äro skalade,
äfven sin hvita färg. Före förarbetningen uppmjukas de ännu
en gång grundligt, och sönderklyfvas derpå för de finaste
korgvarorna i tunna ribbor. Detta tillgår så, att man med en knif
skär qvistarne i tre- eller fyr-kantiga spjelor, som derpå vidare
bearbetas medelst en särskild hyfvel, bestående af två stålplattor
hvilka medelst skrufvar kunna ställas närmare till eller
aflägsnare från hvarandra, och är den ena af dessa plattor skärpt lika
som ett hyfveljern. Detta lilla, omkring 25 linier (74 m. m.)
långa instrument fästes på en hyfvelbänk, och mellan plattorna
instickas de särskilda spjelorna, och dragas raskt igenom, hvarvid
de förlora den ena kanten, som härrör från midten af qvisten
och således till en del består af merg. Med ett annat likartadt
instrument förarbetas spjelorna äfven på sidorna. – Till
varaktiga korgarbeten användes äfven, utom pil och spanskt rör, fiskben.
Hvad den bayerska korgindustrien bestraffar, så existerar
densamma sedan omkring sextio år; och utfördes först arbeten
af endast pilflätor, men senare äfven af halmflätor. Denna
industri växte småningom och uppehölls hufvudsakligen genom
export till utlandet, isynnerhet till Italien, Frankrike, England
och Amerika. Den egentliga uppblomstringen inträffade på
50-talet, då jemte pil och de senare införskrifna palmbladen äfven
säf eller Espartogräs med fördel användes såsom flätmaterial.
Detta sistnämnda ämne visade sig genom sin elasticitet och
utmärkta hållbarhet intaga första rummet och har förlänat åt
mångfalden af korgarbeten en stor utveckling. Det en gång
lilla antalet arbetare växte under tiden till omkring 6,000,
hvilka voro fullkomligt sjelfständiga i framställandet af sina
alster; och bodde de på en omkrets af omkring 30 mil (32,10 K.m.).
De vid fabrikerna i Liechtenfels vid Nürnberg förarbetade
pilämnena växa dels vid Main, dels vid Donau, Elbe och Oder.
Dessa strandväxter vid den förstnämda floden hafva genom sin
hållbarhet och böjlighet företräde framför de vid de andra
floderna växande, hvilka för sin sprödhets skull, hvarigenom
bearbetningen och isynnerhet klyfningen försvåras, erhållit blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:22:33 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1871/0141.html
