- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Illustrerad teknisk tidning. 1871 /
126

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 16. 22 April 1871 - Korgvaru-industrien - Om dubbla handvefvars ställning i förhållande till hvarandra - J. F. Allen: Om legeringar af koppar, tenn, zink och bly med mangan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ringa användning. Sedan ett årtionde importeras stora
qvantiteter fransysk pil, som i egenskaper lemna intet öfrigt att
önska och tillika bära vittnesbörd om, hvilken omsorg man i
Frankrike egnar åt odlandet af denna produkt. – Espartogräset
växer i Spanien och värderas nu för tiden vida mera än under
de år, då korgvaruindustrien ännu icke förbrukade denna artikel.
Priset är derföre också nu fyra gånger högre än vid importens
början. Rör- eller palm-bladen erhållas från Sydamerika,
likasom äfven de rörväxter, hvilka komma öfver Antwerpen,
Frankfurt, Hamburg eller Bremen. Det s. k. svarta glansröret, med
hvilket nästan hvarje arbete prydes, har ett utmärkt
kautschukartadt fernisseöfverdrag, som uppfanns i Paris, och hvars
tillverkning ännu skall vara en hemlighet. Detta tyckes äfven
bevisas deraf, att man ännu i dag endast derifrån erhåller denna,
sålunda färgade och lakerade rörväxt.

Ehuru trä- och halm-flätningen i Bayern, Saxen och
Würtemberg innehar en mycket utbildad ståndpunkt (Bayern
ensamt sänder till Chicago korgvaror för en summa af 170,000
rdr), så rinnas dock de största fläterierna i Toscana, hvarest
öfver 8,000 innevånare äro sysselsatta med halmflätning af alla
slag. Ett enda hus i Prato gifver arbete åt 15,000 menniskor,
hvilka för det mesta tillverka halmhattar, många af ganska stort
värde. I väfveri-distrikterna af de schlesiska bergen har
halm-flätningen först nyligen trädt i stället för den i förfall råkade
väfveriindustrien. Man har der öppnat flätskolor, hvaraf följden
blifvit ganska glädjande, ty redan nu levereras mycket goda
och till en del utmärkta flätade arbeten. Sålunda visar sig äfven
halmflätningen på derför passande orter såsom en rätt lifaktig
industrigren och just passande för de personer, för hvilka en
bättre användning af deras arbetskrafter alltid blifver en
tvingande nödvändighet.

Jag har lagt mig vinn om att söka utforska, hvarföre den
utländska korgvaruindustrien så mycket öfverflyglar vår egen;
och man har gifvit mig följande svar på mina förfrågningar:
hufvudorsaken ligger till en del i arbetsfördelningen, sådan den
förekommer i tillverkningen af de bekanta Nürnberger-leksakerna,
och till en annan del i anskaffandet af billiga råmaterialer.
Ungdomen borde, så snart dess fingrar äro starka nog, utbildas
i flätarbeten; och verksamma köpmän borde förskaffa arbete åt
sådana familjer, som egna sig åt flätningsyrket, samt bestämda
mönster och modeller, efter hvilka arbetena kunna utföras, ty,
märkvärdigt nog, är största antalet korgflätare, om de besitta
än så stor skicklighet, okunniga i teckning.

Att vårt landtfolk under sådana omständigheter pråla med
lånta fjedrar, var man i tillfälle att iakttaga vid utställningen
i Graz, hvarest enskilda utställare, för att komplettera sin
samling, utgåfvo utländska varor såsom eget fabrikat. Hvad
Wien beträffar så hade det år 1809 blott 7 korgflätare, men
räknar nu 40 mästare med ungefär 130 gesäller. Några
framstående alster lemna dock blott få, förmodligen emedan
efterfrågan saknas, och således de bättre fabrikaterna icke kunna
betinga en motsvarande betalning; och om äfven här och der
en industriidkare kan påträffas, hvars arbeten med afseende på
smak kunna ställas vid sidan af de utländska, så är det honom
dock omöjligt att med dessa uthärda konkurrens i pris, emedan
arbetskrafterna här äro för dyra. Att vi ganska väl kunde
konkurrera, om icke dessa omständigheter voro hindrande för
utvecklingen, bevisa t. ex. herr Frantz Beutels korgfläterier: en
sjukvagn af spanskt rör med ryggstöd af espartogräs, särdeles
praktisk för sommaren, då den är lätt och icke för varm, kostar
omkring 76 rdr; ett blombord helt och hållet af spanskt rör
27 rdr; en likadan papperskorg 17 rdr – allt berömvärda
föremål. Med afseende på billighet kunna vi ännu mindre täfla
med Kineserna och Japaneserna, och detta emedan de hafva
råmaterialet så ytterst billigt. Sålunda kostar t. ex. en Japanesisk
korg utaf klufvet bamburör i Nangasaki blott 85 öre, en
fruntimmershatt af palmblad 50 öre, en Siamesisk hatt af palmblad
26 öre, en prydlig Japanesisk tallrik i Jeddo 36 öre.
Beträffande flätverk af paridanus-blad, så påträffa vi bland de
malayiska och Japanesiska mattorna mönster, som äro värda att
beaktas.
–––––
Slutligen tillåter jag mig att fästa uppmärksamheten på ett
billigt och för oss tillgängligt material, hvars seghet och
praktiska användning till mattor nyligen gjort sig gällande, nämligen
lindbast från de furstliga liechtensteniska skogarne. I många
fall kunde kanske detta material ersätta de ofta använda
palmbladen.

Om dubbla handvefvars ställning i förhållande
till hvarandra.


Vid granskande af de många maskiner och apparater, som
sättas i rörelse genom två på en och samma axel fastade
handvefvar, visar sig oftast, att de dynamiska förhållandena icke
blifvit riktigt uppfattade, eller att man icke vid dem fästat
behörigt afseende. Här såsom vid hvarje mekanism, försedd med
vef, verkar på axeln en kraft, som förändras med
häfstångsarmen, allt efter de olika vefställningarne; och den anordning
är naturligen den riktiga, som inskränker denna föränderlighet
till den minsta möjliga. Nu finner man nästan öfverallt de båda
vefvarne ställda antingen i rät vinkel eller också alldeles
motsatta hvarandra, och för båda anföres skäl. »Då menniskan
kan arbeta tryckande och skjutande med mindre ansträngning
än vid upplyftande och dragande, så blifver vefvens
kringvridande icke lika svårt på hela omkretsen, och det är derföre
ändamålsenligt att fästa de båda vefvarne i rakt motsatta
ställningar.» Så säger en bekant lärobok i mekanik. Men ser man
på 2 arbetare, som äro med någon ansträngning sysselsatta vid
en sålunda anordnad lyftkran, så inser man lätt, att kraften i
periferien är utomordentligt variabel. De döda punkterna falla
vid båda vefvarne tillsammans, och erfordrar då dessas rörelse
öfver de förra en särskild ansträngning, som är för
kraftutvecklingen så mycket ofördelaktigare, som midt emellan de döda
punkterna en jemförelsevis stor hastighet inträder. Utaf detta
skäl blifva vefvarne mången gång satta i rät vinkel emot
hvarandra; och i sjelfva verket vore denna anordning riktig, om
den genom armen på vefven utöfvade drifkraften vore konstant.
Men då arbetaren med lika ansträngning förmår att utveckla
en större kraft på den ena sidan af vefcirkeln än på den andra,
och då derjemte medverkan af de rörliga delarnes och vefvarnes
vigt faller på samma sida, så befinna sig under en bestämd tid
båda vefvarne samtidigt än på den gynsamma, än på den
ogynsamma sidan. Under det sålunda vid vefvarnes ställning rakt
emot hvarandra rörelsen under ett omlopp delas i två ungefär
lika perioder, så har man vid deras fästning i rät vinkel emot
hvarandra för samma väg en enda period, under hvilken
visserligen differensen mellan den största och minsta periferikraften
är mindre, men som i följd af dess större längd kan blifva
obeqvämare för arbetaren än de båda förra perioderna. Då vi
sålunda å ena sidan hafva mycket olika drifkraft, men åter å
andra sidan de båda vefvarnes döda punkter icke sammanfalla,
så framgår häraf, att den fördelaktigaste vinkeln mellan vefvarne
måste ligga mellan 90° och 180°, och att rnan bör välja denna
sådan, att städse den ena vefvens ofördelaktigaste ställning
sammanfaller med den andras fördelaktigaste. En undersökning
i denna riktning visar, att en vinkel af 120° uppfyller detta
vilkor. Då fästandet af vefvarne i en sådan ställning icke möter
den ringaste svårighet, men derigenom effekten hos t. ex. ett
tvåmans spel höjes, så måste man förundra sig öfver det
faktum, att detta icke blifvit ett allmänt bruk, utan att vefvarne
för det mesta ställas rakt emot hvarandra. Vid i fortfarande
rörelse varande vindspel, kranar, m. m. är den genom en riktig
ställning af vefvarne uppstående förbättringen sålunda säkerligen
att betrakta såsom väsentlig och ganska beaktansvärd.

(Bayerisches Ind.- und Gewerbe-blatt.) G. Linde.

Om legeringar af koppar, tenn, zink och bly
med mangan.


Af. J. Allen.

År 1826 blef en af firman Zernecke i Berlin tillverkad sked
analyserad, och befanns legeringen vara sålunda sammansatt:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:22:33 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1871/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free