Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 19. 13 Maj 1871 - C. Puscher: Ett enkelt sätt att kopiera alla slags trycksaker utan användning af färg samt utan att skada originalet - Kapten Charles Liernurs system för bortförande af orenlighet i större städer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1 del god kärntvål upplöses i 12 delar varmt vatten, hvarefter
till denna lösning sättes en mycket utspädd klorcalciumlösning,
tills en hvit fällning uppstår, hvarvid ett öfverskott ingalunda
skadar. Den utfällda hvita kalktvålen uppsamlas på ett filtrum
samt tvättas flera gånger med vatten. Under denna tvättning
upplöser man genom uppvärmning 4 delar tvål i 24 delar vatten,
hvilken lösning får kallna. Derpå blandas den grötartade
fällningen af kalktvål med denna lösning och alltsammans
uppvärmes under ständig omröring till kokning, vid hvilken
temperatur kalktvålen löser sig i natron-tvållösningen. Vid
lösningens afkylande afskiljes kalktvålen i ett mycket fint fördeladt
tillstånd, och det hela bildar nu en hvit, tjock saft, som utan
att förändras kan förvaras i slutna kärl.
Med en i denna vätska indoppad svamp öfverstryker man
jemnt och noga ej för tjockt koncept- eller maskin-papper, det
senare på den glatta sidan, och låter det torka så mycket, att
det blott kännes något fuktigt, hvartill endast erfordras några
minuter. Baksidan bestrykes derefter helt svagt likaledes med
en svamp, doppad i fransysk terpentinolja, så att papperet synes
genomskinligt. Nu lägges det på de illustrationer, skrifter,
m. m., som skola kopieras, och hvilka förut äro placerade på
ett hårdt underlag, t. ex. en litografisten, en glasskifva eller
en polerad stålplatta. Man fasthåller kopierpapperet med venstra
handen och öfverfar med ett starkt falsben ytan, så att alla
ställen blifva kraftigt berörda. I stället för denna enkla, af
hvar och en lätt utförda manipulation kan man äfven med fördel
använda pressar eller satineririgsvalsar.
Om indränkningen med terpentinolja blifvit riktigt utförd,
hvilket man snart lär sig genom några försök, så erhåller man
efter terpentinoljans afdunstande en oklanderlig, svart kopia
utan att originalet blifvit skadadt eller märkbart försvagadt. År
papperet indränkt med för mycket terpentinolja, blifva kopiorna
ej rena utan svärtan sprider sig. För litet terpentinolja åter
gör att aftrycken blifva ofullkomliga eller svaga. Den
förstnämnda olägenheten kan dock lätt afhjelpas genom att låta
papperet ligga en stund i luften, då en del af terpentinoljan
afdunstar.
Processen vid detta kopieringssätt grundar sig derpå, att
så mycket terpentinolja kommer i beröring med originalets
trycksvärta, att blott en del deraf upplöses, samt betingar ett ämne,
som är emottagligare för denna än papperet i vanligt tillstånd.
För att utan olägenhet för kopian kunna vid behof inpregnera
papperet med mera terpentinolja, är det många gånger
nödvändigt att ännu en gång öfverstryka det med
kalknatrontvål-lösningen. Jag har på detta sätt åstadkommit ett stort antal
kopior ur åtskilliga tekniska och andra illustrerade tidningar, utan
att skada originalen. Att härvid kopiorna erhållas i omvänd
ställning är för en del teckningar af ingen betydelse, men vill
man hafva dem fullkomligt lika originalet, så är blott nödigt
att ånyo kopiera den först erhållna kopian på alldeles samma
sätt, som härofvan blifvit beskrifvet. – öfverför man en sådan
färsk kopia på en litografisten, så behöfver denna blott etsas
för att kunna lemna likadana litografiska aftryck.[1]
Gamla trycksaker, hvars trycksvärta är mycket uttorkad,
inläggas i en blylåda mellan läskpappersark (likasom vid vanlig
kopiering af med bläck skrifna saker), fuktade med terpentinolja
att under några timmar pressas, då trycksvärtan uppmjukas.
Efter en sådan förberedande åtgärd har jag enligt ofvan
angifna förfaringssätt tagit 6 kopior af 200 år gamla träsnitt utan
att originalet syntes svagare eller på något sätt skadadt.
Det är ej bra att göra sig dylikt kopier-papper i förråd,
emedan det, sedan det blifvit alldeles torrt, icke är så
emottagligt för trycksvärtan, som då det nyss är beredt. Det måste
dock före användningen lufttorkas, emedan det eljest vid
gnidningen rned falsbenet utvidgar sig och således lemnar
ofullkomliga kopior. Skulle genom kopier-papperets glidande eller
på grund af andra omständigheter en oriktig kopia hafva
erhållits, kan denna borttvättas från papperet med en i
terpentinolja fuktad svamp utan någon olägenhet för detta.
Äfven färgade trycksaker, blott de äro framställda med
boktryckarfernissa, såväl som blyerts- och krit-teckningar kunna
kopieras på alldeles samma sätt. Tryckarsvärtans förmåga att
täcka är ofta på en del originaler så stor, att man kan taga
8–12 kopior af dem utan att försvaga färgen. Neddoppar man
dylika kopior i kallt vatten, upplöser detta tvålen, hvarigenom
papperet vinner i hvithet, under det att trycksvärtan, som
genom kalktvålen är bunden vid papperet, blir oförändrad.
(Bayer. Ind.- und Gew.-Bl.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>