Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 19. 13 Maj 1871 - Kapten Charles Liernurs system för bortförande af orenlighet i större städer - Smärre notiser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arbete. Deremot låter det mycket väl praktiskt utföra sig att
i ett upprätt stående rör medelst luft lyfta en flytande massa
i höjden. Om man nu förbinder den öfra änden af ett dylikt
stigrör med ett annat rör, som har tillräcklig lutning, för
att vätskan på grund af egen tyngd må kunna flyta vidare,
så blifver det ju möjligt att i horizontel riktning meddela
den en framåtgående rörelse. Rören hafva derföre i profil ett
vågformigt läge, då stigrören hafva en höjd af ungefär 2 fot
(594 m. m.), under det att längden på de lutande rören blir
omkring 50 fot (14,85 m.), och sålunda lutningen 1 : 25,
hvilket visat sig vara tillräckligt för den tjockflytande massans
fortskaffande. En förflyttning i horisontel riktning af 50 fot
åstadkommes således blott genom massans upplyftande 2 fot. Vid
nedre änden af det lutande planet anbringas naturligen ett nytt
stigrör, i hvilket orenligheten åter samlas och der bildar en
förstoppning, på hvilken lufttrycket ånyo kan verka.
En annan för systemet egendomlig inrättning består i sättet
för åstadkommande af förbindelsen mellan sidorören och
hufvudrören. Detta sker genom s. k. tröghets- eller
retardationsventiler, som medelst en vigt tryckas emot öppningen på
sidorören och sålunda afspärra dessa från hufvudröret. De äro
rörliga omkring en axel på det sätt, att de, då vacuum uppstår
i hufvudröret, öppnas af lufttrycket i sidorören. Vigterna, som
fasthålla ventilerna mot rörmynningarne, hafva för ändamål att
genom den tid, som är nödig för ventilens öppnande,
åstadkomma en fördröjning i dess rörelse, tills en likformig
luftförtunning uppstått i hela hufvudröret; och göras alla vigter för
samma hufvudrör lika.
Med dessa inrättningar verkar systemet på följande sätt:
Då kranen i hufvudröret öppnas, strömmar den der inneslutna
luften in i reservoiren. Detta sker på grund af luftens
lättrörlighet och ringa specifika vigt med en sådan hastighet, att,
då ventilerna börja röra sig, hvarje sidorör för sig, oberoende
af de andra, under ett ögonblick sättes i förbindelse med detta
rum, der luftförtunning existerar. Genom den dervid i
sidorören äfven uppkommande luftförtunningen pressas innehållet
framåt; eller också genomströmmas de rör, hvilkas tillhörande
afträden äro tomma, blott af luft. Det är klart, att detta
vacuum snart måste upphöra, men det kan naturligen medelst
maskinerna återställas. Så snart nämligen maskinisten på
vacuummätaren varseblifver luftförtunningens minskande till en viss
gräns, stänger han kranen i hufvudröret och låter luftpumparne
ånyo åstadkomma vacuum. Under detta arbete, som varar blott
1 à 2 minuter, få äfven massorna i rörsystemet tid på sig att flyta
utför de ofvan beskrifna lutande planerna samt att samla sig
till en fortsatt rörelse framåt. Hela operationen är sålunda
en följd af Pneumatiska stötar, som följa på hvarandra med l
à 2 minuters uppehåll mellan hvarje. Genom denna
kombination har det blifvit möjligt att inom 6 à 8 minuter i
centralreservoiren samla innehållet från afträdena i qvarter, bebodda
af 1,200 till 1,800 personer, äfven om flera af husen äro
obebodda.
– – – – – – – – – –
Så snart orenligheten en gång uppsamlats i reservoiren, är
det vidare förfaringssättet högst enkelt. En s. k. tendervagn,
som har utseendet af en vanlig ångpanna, och hvilken likaledes
medelst maskin blifvit gjord lufttom, förbindes genom en
spiralslang med sugröret till reservoiren, hvilket räcker ned till
dennes botten. Då en vid tendern anbragt kran öppnas,
uppsugas exkremeriterna omedelbart i vagnen; och så snart denna
blifvit fylld, föres den till omlastningsbyggnaderna, hvarest en
särskild apparat är anordnad för de hit transporterade massornas
fyllande på fat i och för transport till de ställen, der de skola
användas såsom gödsel. Denna apparat består af en panna,
tillräckligt stor att på en gång rymma flera vagnars innehåll,
hvilket äfven dit öfverföres på pneumatisk väg. Från denna
panna tappas gödseln i faten medelst en särskildt inrättad
krantapp, som, under det att innehållet nedflyter i faten genom en
slang, tillåter den derigenom sammanpressade luften att
uppstiga i pannan genom en annan slang. Dessa krantappar passa
fullständigt i sprunden till faten, så att operationen kan
verkställas utan spridande af någon lukt. Om derjemte pannan
placeras så, att lastvagnarne kunna köras under densamma,
underlättas den vidare transporten till bangården eller ut på landet
i väsentlig mån.
Det bör vidare anmärkas, att genom den häftiga rörelsen i
rörsystemen exkrementerna förvandlas i en flytande, homogen
massa, hvilket gör gödseln särdeles lämplig, vare sig för
kompostberedningen eller fördelningen på åkern.
Med afseende på systemets ekonomiska fördelar må
meddelas, att, samtliga driftkostnaderna samt räntan på
anläggningskapitalet inberäknade, priset på 1 centner (42,53 K.gr.) gödsel
blifver omkring 47 öre. Då nu qväfvehalten hos färska
exkrementer öfverhufvud taget belöper sig till 0,9 procent, så
inseslätt, att detta förfaringssätt bör betala sig. Qväfvet har alltid
för landtbruket ett värde af 80 öre per skålpund, och om då
hvarje centner innehåller 0,9 procent qväfve, bör landtbrukaren
vara villig att betala denna gödsel med åtminstone 45 à 60 öre
per centner och dessutom sörja för transporten till landet.
För att undvika de flytande massornas frysning i rören,
måste dessa läggas på tillbörligt djup under gatan. Frysning
i afträdesrören förebygges derigenom, att först och främst icke
kallt vatten i dem inhälles, såsom vid waterclosets, och således
värmegraden ej nedsattes, samt vidare genom ett slags
sifoninrättning, som skyddar de något afkylda ämnena från vidare
beröring med kall luft. För öfrigt har systemet under tvenne
stränga vintrar i Prag visat sig bra, och har der aldrig någon
tillfrysning inträffat.
(Berichte der deut. chem. Gesellschaft zu Berlin.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
