Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:o 21. 27 Maj 1871
- Dynamitens användning och tillverkning i Paris under belägringen
- P. Lindell: Torrdestillation af trä
- Smärre notiser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inlades i små zinkkärl, åstadkom gevärskulans stöt ingen
verkan.
Under den stränga köld, som rådde förliden vinter,
begagnades dynamiten äfven med förundransvärd effekt på den
tillfrusna Seine-floden. Mot slutet af December infrös en flotilj
af bepansrade kanonbåtar på en plats, der den icke blott ej
kunde vara till nytta, utan äfven samtidigt var utsatt för
fiendens eld. Det beslöts derföre, att man skulle försöka
dynamitens verkan på isen, som hade uppnått en ganska stor tjocklek;
och i följd häraf lades ofvanpå densamma zinkpatroner, som
antändes med stubintråd och elektricitet. Den frambragta verkan
var i hög grad tillfredsställande, ty inom några få dagar var
Seinen frigjord från is på ett afstånd af omkring 6,200 fot
(1,841 m.), så att kanonbåtarne kunde återtaga sina offensiva
operationer.
Det torde äfven förtjena att omnämnas, det smärre
patroner, laddade med dynamit, begagnades för fiske i stor skala, då
det var tillräckligt att nedsänka en sådan patron på något ställe,
der fisken brukade samlas. Vid antändningen, som kunde
verkställas från land efter behag, uppflöt på ytan i ett tillstånd af
domning all fisk inom ett ganska stort område.
Af det, som nu blifvit anfördt, framgår, att den erfarenhet,
som under belägringen af Paris vunnits rörande dynamitens
egenskaper, bekräftat allt, som förut var kändt om densamma, och
bevisar derjemte, att den var mindre farlig att handskas med,
men ändock kraftigare än kanonkrut.
Sedan belägringen slutat, fann man nya och intressanta
tillämpningar af dynamitens egenskaper. Ett stort antal broar
hade blifvit förstördt i och för försvarets skull, och spillrorna
af dessa bropelare, brohvalf och bjelkar blockerade Seines och
Marnes kanaler ined stenblock och jernstycken af alla slag.
För att helt och hållet undanskaffa dessa tunga massor
fordrades väldiga kranar och andra mekaniska hjelpmedel, som nu
icke genast voro tillgängliga; och för att undvika
användningen häraf, tog man åter sin tillflykt till dynamiten,
hvarmedelst de stora massorna söndersprängdes i små stycken, som
voro lätta att undanskaffa. Såsom exempel må anföras ruinerna
af bron vid Clichy, der tvenne gjutjernsbågar af 202 fots (60
m.) spännvidd blifvit nedstörtade i floden. Dynamiten verkade
förträffligt under vattnet, och var dervid endast inlagd i en säck
och ej laddad i patroner. Vattnet utgjorde här en utmärkt
förladdning, som till stor del ökade effekten af explosionen på de
föremål, som skulle förstöras. Olyckligtvis hafva oroligheterna i
och omkring Paris för närvarande afbrutit dessa intressanta arbeten.
Sådan är deri fullständiga redogörelsen för den roll,
dynamiten spelat under Paris belägring. Otvifvelaktigt skulle detta
material blifva af ännu större betydelse, om det hade kommit
i bruk för militära ändamål tidigare, än nu skedde; men det
utförde i alla händelser nog för att visa, att detsamma, dittills
jemförelsevis föga kändt och högst litet användt, är i hög grad
lämpligt att begagna lika väl för militära som för industriela
arbeten.
Torrdestillation af trä.
(Forts, från sid. 159.)
I sammanhang med den i förra numret införda artikeln
meddela vi för frågans fullständigare belysning äfven en annan
insänd med öfverskrift:
Om afloppsöppningen på retorter för torrdestillation.
En artikel af herr A. Lagerqvist om »torrdestillation af trä»,
införd i N:o 14 af Ill. Teknisk Tidning, har föranledt mig att
åt ämnet egna några ord, ej för att bemöta artikeln i sin
helhet, utan blott för att bidraga till utredandet af en fråga,
mindre beaktad än dess stora vigt för ifrågavarande fabrikation
kunde ega rätt att fordra.
I sin kritik af ingeniör Lassens afhandling i ämnet säger
herr Lagerqvist: »Olämpligheten af större, stående retorter
blifver så mycket mera i ögonen fallande, om, såsom å herr
Lassens apparat, afdelningsröret för både lätta och tunga
produkter utgår från botten; ty naturligen stiga de lättare,
gasformiga produkterna uppåt öfre delen af retorten, och då de ej
der slippa ut, måste en betydlig sönderdelning med åtföljande
förlust lätt inträda. På en sådan ugn väntar man således, att
ett afledningsrör borde hafva varit placeradt ofvantill för de
lättare gaserna».
Väl är det sannt, att lättare gaser sträfva att stiga uppåt
samt undantränga tyngre, lättflytande ämnen, men ingalunda
bör på denna grund utloppsöppningen för gaserna anbringas i
en torrdestillationsretorts öfre del. De nybildade gaserna äro
nämligen af flera skäl kallare och tyngre än de förut i retorten
befintliga, sjunka derföre och uttagas lämpligast nedtill.
Härigenom erhålla de ock en vida kortare väg till
utloppsöppningen, än om denna är upptill belägen. Antaga vi, att det rum,
som mellan töret upptages af gaser, utgör 1/3 af dettas volym,
samt att töret i ett visst ögonblick af destillation sammansjunkit
till en volym, som är 2/3 af retortens, är det lätt att beräkna,
det de nybildade gaserna i medeltal behöfva 4 gånger så lång
tid för att uppnå ett utloppsrör, beläget i retortens öfversta del,
än ett vid dess botten. De utsättas således en längre tid för
ämnet, som sönderdelar och förorenar dem. Tages härjemte i
betraktande, att den öfra delen af retorterna fördelaktigast och
vanligen erhåller den största hettan, inses lätt, att man enligt
herr Lassens metod bör erhålla renare produkter och större
utbyte än genom den gamla föga välbetänkta metoden med
afloppsrör upptill. Afser mari derjemte besparing af
brännmaterial, bör den gamla anordningen likaledes förkastas. Enligt
densamma utledas nämligen ur retorten just de lättaste och
varmaste gaserna – således ett onödigt slöseri med värme. För
att minska värmeförlusten, böra de minst varma gaserna bortledas,
och då detta, enligt hvad här ofvan yttrats, låter förena sig med
fördelaktigaste produktutbytet, inses lätt vigten af en anordning,
som i dessa båda hänseenden lemnar ekonomiskt godt resultat.
Att uttaga gaserna vid botten bör alltså vara fördelaktigt
vid alla slag af apparater för torrdestillering, såväl vid de i
Tyskland brukliga, liggande retorterna med ändamål att af trä
erhålla träättika, och hvilka af herr Lagerqvist förordas, som
ock vid de för torrdestillering af töre i Sverige använda,
stående retorterna; men deremot icke vid gasverk, der man just
önskar, att de bildade produkterna skola genom hettan
sönderdelas i enklare föreningar och fördenskull anbringar utloppsröret
i retortens öfversta del. Korsnäs & Uddnäs i April 1871.
P. Lindell.
Ingeniör.
Smärre notiser.
Picric-krut. Professor Abel, kemist vid krigsdepartementet
vid arsenalen i Woolwich, har efter ett antal experimenter lyckats
att fullkomna den uppfinning, han nyligen gjort af ett nytt
exploderande ämne, som han kallar »picric-krut», och hvilket är
afsedt för laddning af bomber. Ehuru det ej är så våldsamt i
sin verkan som bomullskrut eller nitroglycerin, är det dock
mycket kraftigare än vanligt kanonkrut samt har äfven andra
egenskaper, som göra det särdeles lämpligt för bomber. Dess
förtjenster bestå deruti, att det kan lätt och hastigt beredas,
att det är mindre farligt än alla andra sprängämnen, i det
att det är mycket mindre känsligt för inverkan af stötar.
Presidenten för komitén i Woolwich för undersökning af explosiva
ämnen har ansett det förtjena att vidare försökas, hvarföre det
också nu kommer att underkastas en mängd experimenter af olika
beskaffenhet för fullständigt ådagaläggande af dess egenskaper.
Stålpennsfabrikationen i Birmingham är uppbringad till det
omfång, att derstädes numera tillverkas för omkring 54,000 rdr
i veckan, om hvarje gross blott räknas till 45 öre. Det låga
pris, till hvilket denna vara åstadkommes är verkligen
förvånande. För 30 år sedan såldes derstädes stålpennor en gros
för 4,50 rdr per gross, då de nu kunna erhållas till och med för
12 öre. Då man besinnar, att hvarje gross fordra 144 stålbitar,
sorn måste genomgå 12 processer, är det oerhört billiga pris,
hvartill de säljas, ett bland de mest eklatanta bevis på, hvad en
ordnad arbetsfördelning, underlättad af nutidens mekaniska
hjelpmedel, förmår uträtta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:06:58 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1871/0183.html
