Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 23. 10 Juni 1871 - Stoltillverkningen i Öster Wåla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(12 m. m.) tjocka, tvärt afsågade bräder. Rottingsflätningen var
då för befolkningen en alldeles obekant industri.
Detta förhållande kunde naturligen dock ej fortfara, och
med år 1843 inträdde stoltillverkningen i ett nytt stadium, i
det att kyrkovärden i Tönjesbo, Per Jönsson, som i Stockholm
för en summa af 15 rdr skaffat sig insigter i konsten att fläta
rotting, derefter lät sina grannar tillverka sjelfva stolarne, som
han, sedan han i dem inflätat rotting, sålde. På detta sätt hade
han förskaffat sig ett slags monopol på stoltillverkningen i Wåla,
hvilken han helt och hållet beherskade och kunde följaktligen
å stolarne sätta hvad pris, han ville. Särdeles rädd om sin
konst var han också, så att han under sjelfva flätningsarbetet
stängde sig inne. Såsom biträde hade han en dräng Anders
Olsson som dock ej blef invigd i hemligheten, utan endast
sysselsattes med att i Stolarne borra de för sätenas insättande
behöfliga hålen. Nämnde dräng var dock ej så enfaldig, som
husbonden trodde, utan började han i smyg, att öfva sig i
flätningskonsten; och Per Jönsson hade knappt ett halft år
utöfvat sitt envälde, då hans dräng en dag till mästarens stora
förvåning framvisar ett flätadt rottingssäte. Nu kunde saken ej
längre hållas hemlig, och kunskapen om den för
stoltillverkningen vigtiga och numera nära nog oumbärliga
rottingsflätningskonsten spred sig snart öfver hela socknen med dess 70
byar, der för närvarande finnas omkring 300 stolsnickare. Det
är samme Anders Olsson, som inom socknen först (omkring
1848) började tillämpa svarfningskonsten vid tillverkningen af
stolsbenen, hvilka förut hade utförts helt enkla och släta. Han
kan numera jemte sin son, Anders Andersson, anses för en bland
traktens skickligaste stolmakare. Sonen är dessutom en verklig
talang i träbildhuggerikonsten, och att döma efter förevisade af
honom utförda arbeten ådagalägger han en i ögonen fallande
medfödd smak och urskilningsförmåga, hvilket är så mycket mera för
vånande, som han aldrig varit i tillfälle att få inhemta
kännedom i att teckna. Det nu anförda exemplet må ingalunda
betraktas såsom ett undantagsfall; tvärtom är det ganska vanligt
att bland befolkningen i denna trakt anträffa särdeles
intelligenta personer, och såsom ytterligare bekräftelse härpå må
omnämnas Olof Persson i Westersälja, hvilken efter de af herr
Ahlborn uppgjorda ritningarne förfärdigat den stol, som den efter
en fotografi å tidningens första sida återgifna teckningen
framställer. Stolen är utförd med sådan finess, och det å ryggstödet
anbragta konturornamentet utsågadt (endast efter ritning) med
så utomordentlig noggranhet, att det omöjligen kan göras bättre.
Måste man beundra den färdiga produkten i och för sig,
minskas i sanning ej denna beundran, då man blir i tillfälle att
taga kännedom om tillverkarnes anspråkslösa verkstäder och enkla
verktyg. Ett besök i deras bostäder torde derföre ej sakna sitt
intresse för ett rätt bedömande af denna gren af
husslöjdsfrågan. Mellan stenbackar och midt i skogen påträffar man
dessa småt af dem sjelfva uppförda byggnader, som ofta utgöra
deras allt i alla. De bestå i inånga fall endast af en förstuga
och ett enda litet rum, försedt med tvenne mindre fönster,
genom hvilka eri sparsam dager inströmmar och belyser den framför
dem placerade lilla arbetsbänken och svarfstolen. I rummets
ena hörn, straxt invid dörren, är spiseln, och i ett annat står
ett från förfäderna ärfdt skåp i en slags rococostil samt prydt
med granna målningar och årtal från slutet af förra eller början
af detta århundrade. Egendomligt nog finnas dylika skåp hos
alla utan undantag med endast några obetydliga
detaljförändringar. I taket finnes hängande ställningar, hvarpå till torkning
uppläggas virke och färdiga stoldelar. Utom den vid bänken
eller svarfstolen arbetande husfadren finner man här en eller
flera af barnen sysselsatta med flätning af ett stolsäte eller
dylikt, eller också med rottingens klyfning och dragning. De
erforderliga verktygen, som för det mesta förfärdigas af dem
sjelfva eller af traktens smed, äro särdeles obetydliga och
anspråkslösa samt inkräkta ett knappast märkbart utrymme i stugan.
Jemför man arbetssättet i dessa byggder med det i städerna,
måste man sannerligen förvånas öfver arbetarens mångsidighet
och möjligheten för honom att med dessa anspråkslösa
hjelpmedel åstadkomma så fulländade effekter. Här i Stockholm t.
ex. anlitas vanligen 5 à 7 handtverkare, representanter för lika
många olika yrken, för att erhålla en stol fullständigt färdig.
Tillredningen af träet samt den slutliga sammansättningen utför
snickaren; svarfningen af fötterna verkställes af svarfvaren,
skärningen af bildhuggaren, utkontureringen af ornamenten, då
sådana finnas, af dekupören, rottingsflätningen af rottingsflätaren;
tillredningen af rottingen sker i utlandet, betsningen och
poleringen hos polererskan; virket till stolen är levereradt af
trähandlaren. Under sådana förhållanden har alltså förfärdigandet
af en stol tagit ej mindre än 8 olika yrkesidkares arbete i anspråk.
I Öster Wåla deremot är det praktiska handläggandet af alla dessa
arbeten förenadt hos en enda person. Ända från det ögonblick,
då stolmakaren sjelf fäller trädet i skogen, till dess detta i
förädladt tillstånd i form af en stol utsändes i marknaden, är det
han ensam, som blott med tillhjelp af sin familj utför arbetets
alla och minsta detaljer.
En så intelligent allmoge som den i Öster Wåla, och hvilken
väl ej är att betrakta såsom något specielt undantag från Sveriges
öfriga industriela och husslöjdidkande befolkning, är sannerligen
svårt att uppleta i andra länder; och man är skyldig att se till, det
denna intelligens ännu mera utvecklas och på bästa sätt kommer
landet till godo. För detta ändamål är det nödvändigt att
understödja denna så idoga befolkning med råd och upplysningar, att
handleda den i dess företag och uppmuntra den genom
underlättande af afsättningen å dess produkter, allt till gagn icke blott för
den sjelf utan äfven indirekte för industrien i städerna, hvilken
härigenom sporras till en helsosam täflan. Man behöfver ej
heller i detta fall frukta för att slösa sin hjelpsamhet på
otacksamma personer, såsom synes af den begärlighet, hvarmed de
emottagit och förskaffat sig af dem tillsända bättre verktyg,
samt tillgodogjort sig andra förbättringar, hvaraf de fått del.
Sålunda hade t. ex. efter de öfverskrida ritningarne å
sågmaskiner med tramp en sådan maskin blifvit utförd af Anders
Persson i Ettingbo, som deraf redan begagnat sig med stor
fördel. Flera andra voro äfven sysselsatta med att förfärdiga
åt sig dylika hjelpmaskiner.
Det största hindret för utförandet af en mängd värdefulla
snickeriartiklar har hittills varit svårigheten att till dessa arbeten
erhålla torrt virke, hvilket åter härleder sig af den
omständigheten, att torkningen, såsom förut nämnts, verkställes inne i
stugan, der naturligen blott en mindre qvantitet kan uppläggas.
God förhoppning finnes dock för att denna svårighet omsider
skall blifva afhjelpt, då såväl ortens myndigheter som allmogen
sjelf för närvarande har denna för deras tillverkning vigtiga
angelägenhet under öfverläggning. Vid pingsttiden hade
nämligen allmogen ett sammanträde, der de åtgärder, som borde
vidtagas för att framdeles kunna anskaffa torrt virke,
behandlades. Resultaten af denna sammankomst blef, att rnan skulle
söka verka för åstadkommande af ett bolag i Öster Wåla,
hufvudsakligen bestående af stolmakare, hvilket till billigt pris
skulle kunna tillhandahålla torrt virke och andra för
tillverkningen erforderliga råämnen. Bolaget ställes på aktier af 12 à
15 rdr stycket, och hafva flera af ortens ståndspersoner af nit
för den goda afsigtens realiserande erbjudit sig att genom
tecknande af aktier eller på annat sätt bidraga till det nödvändiga
förlagskapitalets anskaffande.
Hvad rottingsflätningen i Öster Wåla beträffar, så utföres
denna, ehuru vanligen blott af barn och qvinnor, med mycket
större noggrannhet och omsorg än i allmänhet i städerna och i
alla händelser betydligt bättre än till de s. k. Wienerstolarne,
som egentligen komma att blifva våra konkurrenter i utlandet.
Då rottingens putsning och klyfning anses vida svårare än
flätningen, är rottingsarbetet i Öster Wåla vanligen så fördeladt
att flätningen utföres af 6 till 12 års barn. Först efter denna
ålder anses de kunna befatta sig med rottingens klyfning och
rensning, och äro utom stolmakarnes hustrur och barn äfven 20
andra, mest qvinnor, ständigt dermed sysselsatta. Det är dock
otvifvelaktigt, att inånga flera skulle öfva sig i sistnämnda
arbete, om blott beställningar å flätor inginge. Sannolikt skall
man här i landat också snart, såsom nedanstående priser visa,
finna sin fördel i att från dessa trakter köpa rottingsflätor i
stället för att importera dem från utlandet.
Då i och för den ifrågavarande stoltillverkningen erfordras
en ej så obetydlig qvantitet rotting, för närvarande omkring
100 centner (4,25 tons) årligen, ligger det makt uppå, att denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
