Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 23. 10 Juni 1871 - Stoltillverkningen i Öster Wåla - Brukssocietetens diskussionsmöte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vara tillhandahålles allmogen för jemförelsevis godt pris. Det
har också lyckats herr Ahlborn att förskaffa dem detta material
för ungefär hälften så högt pris, sorn de förut varit vana att
betala. Öfverenskommelse har nämligen träffats med en
grosshandelsfirma här i Stockholm, att denna skall förse Wålaboerna
med rotting af bästa qvalitet till ett pris af 25 rdr per centner.
Hittills har denna vara hos handlande i Stockholm och Upsala
fått betalas med 50 rdr per centner och hos sockenhandlarne
på platsen med 60 à 65 rdr. Hvilket inflytande en dylik
prisnedsättning har vid icke större konsumtion, än här ofvan
antagits, synes deraf, att härigenom en minskad utgift af 2,500
rdr årligen uppstår, d. v. s. på 10 år en besparing af den
respektabla summan 25,000 rdr, sorn kommer befolkningen till
godo. Handeln med rottingsflätor, sådan den hos oss hittills
bedrifvits, är dessutom ett sorgligt exempel på, huru affärer här
stundom, och kan ske ej så sällan, handhafvas. De flesta
rottingsflätare i Stockholm inköpa nämligen rottingen från Tyskland icke
såsom råämne, utan klufven och färdigarbetad för flätning till
ett pris af 3 à 4 rdr per skålpund. Allmogen i Wåla deremot
inköper sin rotting hel och verkställer sjelf klyfningen och
putsningen och betalas inom socken för detta arbete 18 öre, per
skålpund rå rotting, rå finaste flätor göras, samt 16 öre, då
gröfre flätor, afsedda för sitsarne, tillverkas. Då 3,2 skålp, rå
rotting åtgår för erhållande af 1 skalp, fullt färdiga flätor, blir
priset å dessa, förfärdigade i Wåla ej högre än 1,38 rdr per
skalp, för de finare och 1,31 rdr för de gröfre, således icke ens
hälften af det lägsta pris, som nu i städerna betalas för den
från utlandet importerade sämre varan. Här kan således, om
någonsin, tillämpas ordspråket, att man gått öfver ån efter vatten.
Sådan är den enkla, men i all sin enkelhet vältaliga
beskrifningen om uppkomsten och utvecklingen af en gren af den
svenska husslöjden, hvilken sannolikt om ett eller annat år
svingat sig upp till en för vårt land betydande och vigtig
industri.
–––––
I en artikel i N:o 2 af denna tidning har herr Ahlborn förut
redogjort för Utsigterna för en möbelexport till Ryssland,
hvarföre äfven torde förtjena att omnämnas de uppgifter, han i
sammanhang med föregående meddelade om de goda
förhoppningar, som finnas för vinnande af möbelexport äfven på
Tyskland, hvilket ytterst beror på tullen. Genom härvarande tyska
generalkonsul har nämligen herr Ahlborn erhållit del af tyska
»Zollvereins» tariff, hvad beträffar införsel af möbler. Den
utvisar 3:ne olika grupper, nämligen:
| simpla, släta och ej målade, betsade | |
| eller polerade möbler . . . | – tullfria; |
| betsade, målade, fernissade eller | |
| polerade möbler . . . | – 1 Th. per Zollcentner; |
| fina med marketteri-arbete eller rik | |
| skulptur utförda möbler . . . | – 4 Th. per Zollcentner;</table>[1]
Till »Zollverein» höra alla tyska stater utom Österrike. Brukssocietetens diskussionsmöte.(Forts, från sid. 175.) IV. Stångjerns- och stål-beredningen. Med anledning af första frågan, »hafva lancashirehärdar med tvenne motstående arbetsöppningar visat sig fördelaktiga med hänsyn såväl till produktens beskaffenhet som de ekonomiska resultaten?», upplyste direktör Westman, att han kommit till den åsigten, att, om också icke någon egentlig besparing med dylika härdar vinnes, desamma åtminstone alltid lemna en bättre produkt. Den andra frågan, »hvilka förbättringar hafva Bessemers och Martins stålberedningsmetoder de senaste åren erhållit, och i hvad förhållande stå de efter dessa metoder åstadkomna jern- och stål-sorter tfll härdfärskadt eller puddladt jern och stål, såväl med hänseende till godhet och för särskilda ändamål passande egenskaper som tillverkningspris?» föranledde en ganska liflig diskussion, hvarvid direktör Westman uttalade den åsigten, att bessemermetallen till alla andra ändamål än sådana, hvartill allra bästa slag af gjutstål erfordrades, hade ett afgjordt företräde framför öfriga jern- och stål-sorter, alldenstund den både i täthet, jemnhet och styrka vore desamma öfverlägsen. De svenska förhållandena för bessemer äro dess bättre särdeles gynsamma, allra helst som det egentligen endast hos oss är möjligt att åstadkomma ett riktigt mjukt bessemerjern utan minsta spår till rödskörhet. Det med kåks framställda bessemertackjernet fordrar nämligen för rödskörhetens borttagande en betydlig tillsats af spegeljern till den slutfärskade produkten, hvaraf åter följer, att något mjukt jern enligt denna metod dermed icke kan framställas. Svårigheten att i kåksmasugnar erhålla ett för ifrågavarande forskningsmetod nog jemnt tackjern gör dessutom dettas onismältning i utlandet till en nödvändighet. – Afbränningen har visat sig temligen lika, antingen färskningen fortsättes till jern eller blott stål, och hvad bessemerprocessens ekonomiska resultat för öfrigt angår, så hafva de så väsentligt förbättrats, att det t. ex. vid Bäcka icke är någon sällsynthet att få cirka 90 proc. af tackjernets vigt i bessemergöt. Hufvudorsaken till bessemerprocessens stora framsteg under de senare åren är egentligen att söka i en rikligare och bättre fördelad bläster. – Bessemermetallen är starkare än allt annat jern af samma hårdhetsgrad, och att den under förgångna tider, då processen ännu icke nått sin nutida utveckling, någon gång visat en viss ömtålighet för slag, berodde sannolikt på en felaktig bearbetning. Så har erfarenheten visat, att en bessemerplåt genom punsning blir spröd i närheten af det uppslagna hålet; men om den efter punsningen glödgas, är all sprödhet åter försvunnen. Den största olägenheten vid bessemerprocessen ansåg talaren ligga i metallens benägenhet att pösa vid utgjutningen i kokillerna, hvilken svårighet bäst kunde öfvervinnas genom att aldrig använda mindre götvidd än 80 à 130 linier (238 à 386 m. m.) Slutligen omnämnde talaren herr Larsons gasvärmare[2] såsom en för bessemerverk nyttig apparat, enligt hvad med densamma verkställda försök visat. Bergsnotarien Wiborg framlade ett förslag till blästerimagasinering på sådana ställen, der ett för bessemerblåsmaskinernas drifvande tillräckligt kraftbelopp icke på en gång kunde åstadkommas. Denna kraftkoncentrering skulle ernås med tillhjelp af en uti en djup vattenbasin nedsatt fast plåtklocka, uti hvilken den af en ständigt arbetande mindre blåsmaskin åstadkomna blästern skulle uppsamlas, och hvilken klocka borde vara så stor, att den på en gång rymde hela den för bessemerprocessen nödiga blästermängden. Enligt professor Ångströms åsigt skulle emellertid en sådan anordning i följd af de derför nödiga dimensionerna på klockan m. m. blifva alldeles för dyr, under det hr Wiborgh deremot trodde sig kunna uppföra densamma för 8,000 rdr. Öfverdirektör Styffe ansåg visserligen bessemermetallen i allmänhet vara annat jern och stål öfverlägset, men han kunde dock icke obetingadt ingå derpå, att bessemerprodukter i allo skulle vara starkare än annat jern af samma hårdhetsgrad. Under det bessemerjernets absoluta hållfasthet snarare är större än mindre än annat jerns, så tyckes nämligen det förras tänjbarhet vanligen vara mindre. Dessutom är bessemermetallen dess värre stundom behäftad med sådana fel som blåsighet, rödskörhet samt sprödhet, och fastän dessa fel numera höra till undantagen, så minskade de dock förtroendet till denna vara. Blåsigheten och den deraf stundom orsakade otätheten bör kunna undvikas genom varm gång och stålets qvarhållande i ugnen under en stund före dess utgjutande i kokillerna. För öfrigt bidrager en under utgjutningen ej nog sammanhållen stråle väsentligt till gasinblandning och deraf härrörande blåsighet. Rödskörheten bör åter kunna undgås genom användande af nog kiselrikt tackjern samt spegeljerns tillsättande efter processens slut. Bessernermetallens värsta fel är den sprödhet, som någon gång vidlåder densamma, och hvilken talaren ansåg icke uteslutande härröra af bearbetningssättet utan äfven af sjelfva metallens [1] 1 Thaler kan i medeltal beräknas = 2,60 rdr; 1 Zollcentner = 117,6 skålp. [2] Beskrifven i N:o 22 af Ill. Teknisk Tidning. << prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >> Project Runeberg, Fri Oct 18 15:22:33 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/tektid/1871/0195.html 
|