Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 24. 17 Juni 1871 - A. Cramer: Tillverkning af gjutjernsrör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vanligen till 1,0116 proc.). Modellen har vid hvardera änden en
kort cylindrisk förlängning, hvars godsstyrka är afsvarfvad till
något mindre än det blifvande rörets, och som tjena att gifva
kärnan ett säkert läge och fast stöd. Formas röret liggande,
måste gjutformen göras i tvenne halfvor, för hvilket ändamål
modellen till hälften inlägges i en på öfre ytan plant afhyflad
gjutjernsplatta, på undre sidan försedd rned fyra starka fötter
och tvenne fastgjutna byglar, som omfatta modellen. I dessa
byglar röra sig genom fastade metallmuttrar tvenne starka
skrufspindlar, på hvilka modellen hvilar» Vid nedre änden af
hvardera spindeln sitter ett litet handhjul, med hvars tillhjelp
modellen kan flyttas upp eller ned. Denna inställes före arbetets
början så, att precis öfre hälften når öfver den omnämnda
gjutjernsplattan, på hvilken derefter formflaskan af gjutjern sättes. Då
denna blifvit inrammad med formsand, vrides modellen fram
och åter med en handvef några gånger omkring sin längdaxel,
och befrias derpå fullständigt från formen genom att sänka den
medelst de stora skrufvarne omkring 10 lin. (30 m. m.). Den
inrammade flaskan upplyftes nu utan svårighet från modellen
och gjutjernsplattan. På alldeles samma sätt framställes den
andra formhalfvan; och om hålen i flaskflänsarne och
gjutjernsplattan äro exakt utborrade, måste vid sammansättningen
ihåligheten i de båda formhalfvorna fullständigt visa rörets form.
Ingjntningen af det flytande jernet genom en i öfverflaskan.
anbragt öppning medför såsom bekant några ganska väsentliga
olägenheter. Först och främst ligger den faran nära, att vid
jernets uppstigande i den öfre delen af formen ytorna blifva
så afkylda, att, då dessa slutligen sammanträffa, icke en
fullständig sammansmältning kan ega rum, utan en mer eller mindre
fin skarf uppstår, som gör röret obrukbart. Genom en rask
utgjutning af ett lättflytande och varmt jern kan visserligen
denna felaktighet förekommas, men erfarenheten har dock visat,
att rörfabrikationen blir särdeles osäker, då det är fråga om
tunnt gods. En annan olägenhet, som blir en följd, då
gjutningen sker med liggande form, är, att jernet vid uppåtstigandet
i denna medtager fina sand- och dam-partiklar, som då
inneslutas i öfre delen af röret och gör detta opålitligt. Slutligen
visar sig icke så sällan äfven den olägenheten, att kärnan, om
än aldrig så väl fästad, lyftes uppåt i följd af jernets tryck
underifrån, hvarigenom röret på vissa ställen blir tunnare än
på andra; och då de förra fortare afsvalna, kroknar röret och
förmår ej uthärda föreskrifven pröfning medelst inre tryck.
Alla dessa ofullständigheter sökte man undanrödja genom att
ställa formen i 45 graders lutning rnot horisonten och gjuta
denna full, hvarvid man dock ej lyckats vinna en fullständig
garanti för säkra resultat.
Blott genom att fylla formen i vertikal ställning med
flytande jern har rörtillverkningen blifvit rationel och lemnar nu
säkra och goda resultat. Denna metod finner derföre också
numera användning i alla väl anordnade rörgjuterier, ehuru
fabrikationen härigenom blir något omständligare och dyrare än med
den äldre metoden, då formen ligger horizontelt. För att kunna
gjuta ett rör i vertikal ställning, är framför allt nödigt, att man
på den del af formen, som befinnes öfverst, anbringar ett större
ringformigt ingöt, hvilket vid gjutningen äfven fylles med jern,
så att i detsamma kan samlas alla stoft- och sänd-partiklar, som
möjligen kunna finnas lösa i formen, äfvensom de slaggpartiklar,
som afskiljas ur det flytande tackjernet. Efter afkylningen kan
detta ingöt utan svårighet afslås från röret. Derigenom att
jernet här redan från lägsta punkten likformigt omgifver kärnans
omkrets, kan icke något ensidigt tryck uppstå, och man erhåller
alltid, om eljest alla andra arbeten äro riktigt utförda, ett godt
och normalt rör, som motsvarar de här ofvan framställda
fordringarne. För att göra arbetet så beqvämt som möjligt, ställer man
formen före gjutningen antingen helt och hållet eller också blott
till hälften i en gjutgrop. Då de lokala förhållandena medgifva
att göra gjutgropen blott hälften så djup, som formen är hög,
underlättas arbetet betydligt, derigenom att man vid midten af
hvardera flaskhalfvan på båda sidorna anbringar halfcylindriska
tappar, som vid flaskhalfvornas sammansättning bilda fulltappar.
Dessa inläggas i lager, hvilka äro fastskrufvade vid väggarne
till gjutgropen, och blir således uppställningen och
nedläggningen af gjutflaskorna särdeles beqväm. Denna metod blir
dyrare, emedan det vid dess användning är oundgängligt, att
formsanden efter inrammningen i gjutflaskorna befrias från all
fuktighet genom torkning, dels för att sätta den i stånd att
kunna emotstå trycket från jernpelaren under ingjutningen,
dels för att förekomma bildandet af vattenånga, som ej kan
finna utgång genom den fast tillstampade formen, utan
åstadkommer blåsor i godset. Formarnes torkning verkställes
antingen i särskilda torkkarnmare, det äldre och jemförelsevis
omständliga förfaringssättet, eller också genom att inleda i
ihåligheterna upphettad luft eller förbränningsprodukterna från tätt
under formen antända brännmaterialer eller slutligen äfven
genom i formarne förbrinnande generatorgas.
I torkkammaren försiggår torkningen utifrån och inåt, i det
att gjutflaskorna först starkt uppvärmas och derpå fortplanta
värmet småningom till det inre. Genom denna operation
förstöras dessa dock på jemförelsevis kort tid, så att de måste
ofta ersättas af nya. Dessutom är man tvungen att hafva
dubbelt så många flaskor som de per dag tillverkade rören, om
dagligen samma slags rör skall gjutas, emedan formarnes
torkning upptager en tid af 15 till 18 timmar. Dessa olägenheter
hafva på flera ställen föranledt införandet af direkt torkning i
gjutgropen. Härvid hopfästas de tvenne nyss formade
flaskhalfvorna samt nedhängas i gropen, då torkningen sker inifrån och
utåt och vattenångan afgår genom den öfre formöppningen.
Redan efter 1 1/2 till 2 timmar är det inre af formen så torr, att
man utan fara kan skrida till gjutningen, under det att sjelfva
flaskan knappast är märkbart varm. Härigenom möjliggöres
således att kunna förfärdiga åtminstone ett rör i hvarje gjutflaska,
och förminskas alltså utom flaskans hastiga förbrukning minst
halfva flaskinventariet.
Sedan 1 1/2 år har ingeniör Cramer med god framgång vid
gjuteriet i Königin Marienhütte infört torkning med
generatorgas, en metod, som icke är så allmänt bekant. Apparaten, i
hvilken gasen alstras, är en mycket enkelt sammansatt
generator: en fyrkantig, af eldfast tegel uppmurad schaktugn af 8
fots (2,38 m.) höjd och 4 fots (1,19 m.) bredd, som utvändigt
är förankrad med plattjern. Den har nedtill en vanlig trapprost,
med ett djupt askrum, som kan hermetiskt tillslutas med en
lucka. I detta senare inmynnar ett rör, genom hvilket från en
fläkt luft inblåses, hvars mängd kan regleras genom en
skjutlucka på rörledningen. Upptill tillslutes schaktet genom en
fyllningsinrättning, som består af en gjutjernstratt med en i
densamma inhängd kon, som kan röras medelst ett lyftverk.
Ett gasafledningsrör, 1,5 fot (345 m. m.) i diameter, inmynnar på
ena sidan i öfre delen af schaktet. För att göra de så ofta i
gasrörledningar inträffande explosionerna oskadliga, är detta rör
till en del nedsänkt under vatten samt här och der försedt med
s. k. explosionsventiler. På lämpligt ställe å ledningen finnes
ytterligare en skjutventil, medelst hvilken generatorn kan
hermetiskt afstängas från den yttre luften. Rörledningen för till
den djupaste punkten af gjutgropen och har på de ställen,
som befinna sig rakt under de vertikalt hängande gjutformarnas
ihåligheter, öppningar, som med dessa stå i förbindelse genom
ett koniskt ansatsrör af plåt, hvars diameter är något mindre
än formens, och som når blott omkring 8 lin. (24 m. rn.)
in uti denna. Generatorns skötsel tillgår på det sätt, att man,
sedan fyllningstratten och askluckan öppnats, på trapprosten
antänder ett lager af ved och derpå så småningom fyller schaktet
med en blandning af kåksaffall och brunkol ända till
mynningen af gasröret, hvarefter tratten och askluckan tillslutes samt
fläkten sättes i gång. Omedelbart ofvanför rosten utvecklas då
genom kåksens förbränning kolsyra, som under uppåtstigandet
genom beröring med glödande kåksstycken åter reduceras till
koloxidgas. Af brunkolen bildas .genom torrdestillationen fria
kolväten, hvilka blanda, sig med koloxiden. Denna
gasblandning ledes, utan att komma i beröring med luften, genom
rörledningen till de ställen, der plåtrören inmynna i formarne,
hvarest den antändes och förbrinner inuti den ihåliga delen, i
det att den erforderliga luften insuges genom den ringformiga
öppningen mellan plåtröret och den nedre formöppningen.
Genom att öka eller minska lufttillförseln under rosten regleras
gasströmmen efter behof. Efter 1 1/2 timmes förlopp äro
formarne fullkomligt torra, hvarföre blästern afstänges, gasventilen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
