Teknisk Tidskrift / Illustrerad teknisk tidning. 1871 / 188 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 24. 17 Juni 1871 - A. Cramer: Tillverkning af gjutjernsrör - Apparat för ornering af kanter och permar å böcker

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 1.

Fig. 2.

Fig. 3.

Apparat för ornering af böcker, konstruerad af mr M. Leighton.

tillslutes, och schaktet fylles åter med
brännmaterialer samt lemnas obegagnadt till nästa
torkning, – vanligen först följande dag –,
hvarvid blott ringa del förbrinner i följd af
genom otätheter i murverket inkommande luft.
Före nästa användning stötas alltid lufthål i
slaggskorpan, som isynnerhet vid askrik kåks
städse bildas på rosten, hvilken dock
derigenom till en del skyddas för förbränning.
Vid normal gång kan generatorn hållas i
verksamhet under 3:ne veckor, då slaggskorpan
öfver rosten vanligtvis blifvit så tjock, att
denna måste rengöras. Gasledningsrören äro
då också oftast temligen fulla med ett hvit,
luckert stoft, som behöfver borttagas.

Sedan torkningen fullbordats, tagas
gjutflaskorna isär, då formen befrias från den
aska, som lagt sig på sanden, samt bestrykes
med grafitvatten, hvarpå kärnan inlägges, den
andra flaskhalfvan påsättes och fästes med bultar och hakar. Hela
flaskan placeras i vertikal ställning, och nu kan ingjutningen
af jernet genom det öfverst anbragta ingötet verkställas. Då
jernet stelnat och flaskan blifvit åter söndertagen samt röret
kallnat, befrias det utvändigt från vidhängande sand samt
invändigt från kärnan. Vidare underkastas det pröfning medelst
hydrauliskt tryck för utrönande af dess styrka och förses
slutligen, då ändamålet, hvartill det skall begagnas, sådant fordrar,
i uppvärmdt tillstånd med ett öfverdrag af asfalt såsom
skyddsmedel.

Med afseende på rörens godstjocklek må nämnas, att
bestämmandet häraf i allmänhet bör öfverlemnas åt rörfabrikanten,
då denne lemnar tillfredsställande garanti för sina varor och
alltid förfärdigar rören så, att de uthärda 4 till 5 gånger det
tryck, som de i verkligheten hafva att emotstå, och tillika
motsvara alla andra å dem ställda anspråk med afseende på
motståndsförmåga mot stötar och lokala vibrationer. Den i flera
läroböcker angifna formeln för beräkning af godstjockleken å
rör, e == 0,₀₀₁₆ . n . d + 0,₀₀₈ (då e är den sökta godstjockleken
i meter, n det inre trycket i atmosferer och d rörets diameter
i meter), gifver vid användning af godt tackjern dimensioner,
som i praktiken mycket kunna förminskas; det är i öfrigt
fabrikantens sak att genom försök fastställa de gränser, inom
hvilka godsstyrkan utan men för tillverkningen kan tagas mindre.
Bestämningen af rörprisen per längdmått ligger lika mycket i
beställarens som fabrikantens intresse.

Slutligen äfven några ord om de nyaste framstegen i
metoden att gjuta rör i vertikal ställning. De gå alla ut på att
i möjligaste mån förkorta tiden för formens framställande och
att, så vidt sig göra låter, förminska och förenkla allt
handarbete. Sålunda har man isynnerhet i
England konstruerat åtskilliga formmaskiner och
äfven i Tyskland till en del sökt bringa dem
till användning, dock utan gynsamma resultat,
hufvudsakligen emedan de på jemförelsevis
kort tid temligen starkt afnötas, hvarefter de
icke mera kunna arbeta noggrant. Helt
nyligen har en i Frankrike uppfunnen metod
börjat vinna utbredning, och hvilken afser
inrammningen af rörmodellerna särskildt på
sådana platser, der det är möjligt att anbringa
mycket djupa gjutgropar i hyttgolfvet.
Metoden består väsentligen deruti, att gjutflaskan
till hela sin längd är fästad i en gjutgrop,
under hvars botten en hvälfd kanal framgår.
Modellen inställes i den trångt omslutande
gjutflaskan, som är itudelad efter längden,
men under arbetet fast sammanhålles, och
omgifves den här med sand, som tillpackas
med långa stötar. Sedan modellen med en stor nyckel blifvit
vriden några gånger omkring sin längdaxel och derpå drages
vertikalt upp utur formen, insläppes i denna en ström af
varm luft, som fullbordar torkningen på ungefär 2 timmar.
Nu nedsattes uppifrån kärnan, hvilkens nedre tapp fästes i en
å formens botten befintlig, noga afpassad öppning. Efter
verkställd gjutning lossas något på sammanhållningen mellan
flaskhalfvorna, och rör samt kärna upplyftas medelst kran.
Den i flaskorna qvarvarande formsanden bortföres genom den
underjordiska kanalen, och arbetet kan genast börjas om igen.
På detta sätt verkställes informningen och gjutningen betydligt
fortare, än då arbetet utföres med liggande formar i tvenne
halfvor. De färdiga rören erhålla dessutom till det yttre
ett bättre utseende, alldenstund ej några gjutsömmar
förekomma, hvilka äro alldeles oundvikliga, då formen är delad.
De enda ofullkomligheter, man kan tillvita denna metod, äro:
1:o att rörmuffen vid gjutningen alltid måste riktas uppåt,
hvarigenom det kan förekomma, att just denna vigtiga och vid
tätningen mest i anspråk tagna rördel blir blåsig och otät; 2:o
att man icke kan förfärdiga rör med ringa godsstyrka, emedan
då formen så lätt skadas vid kärnans inhängning[1]; och 3:o
att det härvid är omöjligt att anbringa de af många beställare
vid svagare rördimensioner, ända till 60 linier (178 m. m.) i
diameter, fordrade förstärkningsringarne.

Alla hittills brukliga rörfabrikationsmetoder grunda sig på
att till hvarje rör, som skall gjutas i plastisk sand, förfärdiga
en form, som efter gjutningen åter förstöres. Om det blefve

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>