Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:o 32. 12 Augusti 1871
- Turbin
- Coleman Sellers: Om Tilghman's metod att bearbeta hårda ämnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
befintliga delen af afloppsröret E.
Fig. 2.
 |
Turbin,
konstruerad af bergsnotarien J. E. Cederblom.
|
Om Tilghman’s metod
att bearbeta hårda ämnen.
Af Coleman Sellers.
Sättet att på mekanisk väg
bearbeta hårda ämnen,
sådana som sten, glas eller
hårda metaller, fort,
noggrannt och ekonomiskt har
alltid upptagit teknicis
uppmärksamhet. I vår tid göra
de hastigt tilltagande
arbetslönerna förbättringar i denna
riktning ännu nödvändigare.
Upptäckten och begagnandet
af det ogenomskinliga
kristalliserade kolet,[1] billigare
än de klara diamanterna, men
kanske lika varaktiga, har i
detta afseende lemnat många
fördelar. Helt nyligen har
dessutom mr B. T.
C. Tilghman från Philadelphia visat,
att en stråle af qvartssand,
riktad mot ett block af massiv
korund, borrar i detta ett
hål af 12 liniers (36 m. m.)
diameter lika djupt på 25
minuter, hvilken effekt erhålles
med en hastighet å strålen, som motsvarar och uppkommer
genom ånga, utströmmande under 300 skålpunds tryck per qv.
v. tum (20,8 K.gr. per qv. c. m.) – ett märkvärdigt resultat,
i betraktande deraf att korunden å hårdhetsskalan intager
närmaste platsen efter diamant, hvilken är föga hårdare än den förra.
Vid »the Franklin Institutes» möte den 15 sistlidne
Februari offentliggjorde sekreteraren, dr W. H. Wahl, denna
uppfinning, i det han visade, att man kunde med en sandstråle af
ringa intensitet borttaga polityren på en glasskifva. Hvarjehanda
prof på hårda föremål, hvilka på ett motsvarande sätt blifvit
afskurna, mattgjorda och bearbetade, förevisades äfven. Vid
den diskussion, som följde på framställandet af denna
anmärkningsvärda upptäckt meddelade mr B. Briggs i sitt intressanta
anförande i detta ämne, att man redan länge observerat, det
fönsterrutor, utsatta för af vinden uppdrifven sand från
närbelägna sjöstränder, snart blifva matta, hvarjemte han citerade
några andra välkända exempel på den inverkan, en kontinuerlig
ström af rörliga partiklar utöfvar på ytan af hårda kroppar. I
betraktande af de många exempel af denna art och med afseende
fästadt på de mått och steg, till hvilka teknici ofta nog måste
taga sin tillflykt för att skydda sig för denna angripande verkan,
är det verkligen förvånande, att man icke förut sökt att vid
vissa tillfällen draga nytta deraf.
Tilghman’s uppmärksamhet synes först hafva blifvit riktad
på bearbetningen af sten eller hård metall medelst en under
högt ångtryck utdrifven sandstråle. Hans tidigare experiment
gingo, såsom det säges, ut på att anlita mycket högt tryck,
men ju mera han blef förtrogen med effekten af olika
hastigheter, desto större tillämpning syntes processen erhålla för
slipning och polering af glas till ornamentala behof genom
användning af bläster utaf lägre tryck.
För att slipa glas nyttjar han en vanlig roterande fläkt af
2,55 fots (757 m. m.) diameter, görande omkring 1,500 hvarf
per minut, hvarmed alstrades en luftström med ett tryck af
ungefär 34 linier (10 c. m.) vatten genom ett vertikalt rör, 2
fot (594 m. m.) högt på 5 fots (1,49 m.) längd samt 8 linier
(24 m. m.) i diameter. Vid
toppen af detta rör inmatas
sanden, då den träffas af
luftströmmen, som
meddelar den sin hastighet
och slungar den emot
glasrutorna, hvilka på ungefär
8 liniers (24 m. m.) afstånd
föras fram och åter under
röränden. Omkring 10 eller
15 sekunders verkan af
sandströmmen är tillräcklig att
fullständigt mattslipa ytan
på vanligt glas, så att detta,
om det i form af skifvor
föres fram på en rem utan
ända, kan passera under
sandstrålen med en hastighet af
43 linier (128 m. m.) per
minut. I den för detta
ändamål använda maskinen
upphemtas åter medelst en
elevator den begagnade sanden
till den upptill befintliga
tratten för att ånyo
tjenstgöra, under det att dammet,
som härvid uppkommer och
hvilket skulle blifva
skadligt för arbetarne, åter
uppsuges af fläkten och derpå
får följa med luften, samt
på nytt blandar sig med
luften i den mot glaset
riktade sandstrålen. – Genom
att betäcka vissa delar af
glasytan med ett efter bestämda mönster utarbetadt öfverdrag
af något mjukt eller elastiskt ämne, såsom papper, kautschuk
eller oljefärg, är det möjligt att ingravera ornament af hvad
form som helst.
Det finnes såsom bekant en slags färgadt glas, som
framställes derigenom, att vanligt, klart glas på ena sidan belägges
med ett tunnt lager af färgadt, smält glas (s. k. öfverfångadt glas).
Om på förut angifna sätt ett öfverdrag af tillräcklig tjocklek
anbringas på den färgade sidan, så kan medelst här
ifrågavarande process det åstundade mönstret utarbetas genom det
färgade lagret på 4 till 20 minuter, beroende på dess tjocklek.
Tilghman beräknar den teoretiska utströmningshastigheten
hos en luftström af ett tryck af 34 linier (10 c. m.) vatten
utan afseende på friktioner till 138,6 fot (41.2 m.) per sekund,
men den verkliga hastigheten hos sanden är naturligen mycket
mindre. Om en luftström af mindre hastighet, t. ex.
motsvarande ett tryck af 8 linier (24 m. m.) vatten, begagnas, kunna
mycket fina föremål, såsom de gröna bladen till ormbunkar
länge nog emotstå en ström af fin sand för att deras konturer
skola hinna graveras in i glaset. Genom att noggrannt reglera
tiden för strålens inverkan, så att de tunnare delarne af bladen
delvis genomskäras af sanden, under det att de tjockare
midtelnerverna och deras förgreningar qvarblifva, frambringas en
schatterad gravering.
Bearbetningen af ett så hårdt ämne, som glas med ett
medel, hvars verkan kan motstås af så lätt förstörbara föremål
som gröna blad, synes till en början nästan underbart. Den
sannolika förklaringen af detta fenomen är dock, att hvarje
sandkorn, som med en skarp kant träffar glaset, pulveriserar en
oändligt liten del deraf, hvilken bortblåses såsom dam, medan
de korn, som träffa bladen, återstudsa från deras elastiska yta.
En hinna af tvåfaldt kromsyrad gelatin, begagnad såsom
ett fotografiskt negativ, är tillräckligt tjock för att möjliggöra
ingraveringen af en teckning på glaset medelst fin sand,
underkastad inverkan af en modererad bläster.
För bearbetning af sten begagnar uppfinnaren ånga, för att
åstadkomma sandstrål en, och ju högre trycket är, desto större
blir sandens kraft och desto hastigare dess verkan. Då ånga
[1] Ill. Teknisk Tidning n:o 12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:22:33 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1871/0269.html
