- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Illustrerad teknisk tidning. 1871 /
275

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 35. 2 September 1871 - Den Internationela utställningen i London 1871 - Motorer för mindre kraftbehof

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i allmänhet vara öfverlägset. Allt från denna skola antyder på
en systematiskt ordnad undervisning, och elevarbetena äro
synnerligen väl och framför allt ordentligt utförda. Från Tyskland
och Belgien tyckas icke elevarbeten från de lägre skolorna
förekomma.

Hvad ritundervisningen beträffar, visar sig Sverige från en
relativt mindre fördelaktig sida och skulle säkerligen hafva
kommit till korta, om Frankrike och Tyskland varit
representerade. Nu är det England och Belgien, som täfla om
företrädet. Dock torde det böra anmärkas, att deras konstskolor
deltagit i utställningen, då deremot från Fria Konsternas
Akademi i Stockholm ingenting finnes hitsändt. Hade Frankrike
emellertid uppträdt, våga vi tro, att det kommit att i nu
ifrågavarande afseende intaga första rummet. Den exposition
af ritningar från endast franska skolor af alla slag, hvilken
egde rum i Paris 1869, var ojemförligt mycket rikhaltigare än
den nuvarande internationela och utvisade en beaktansvärd
öfverlägsenhet åtminstone inom linearritningens område. Då vi
blefvo i tillfälle att taga kännedom om denna utställning, hade
vi kort förut vid den med konstnärsmötet i Göteborg samma
år förenade utställningen af ritningar från skolor m. m. sett,
hvad vårt land kunde åstadkomma i denna väg, och vi måste
erkänna, att jemförelsen utföll mindre fördelaktig för Sverige.
Åtskilliga af våra elementarläroverk hafva exponerat ritningar,
förtjenstfullt kopierade efter litografier; men den ledsamma
omständigheten, att dessa föreläggningsplancher (till större delen
damer med blommor i håret) sakna all karakter, ingifver icke
förtroende för de metoder, som der följas vid undervisningen.
Af geometriska konstruktioner med tillämpningar inom
perspektiv- och skugg-läran utföres litet eller intet vid dessa
sistnämnda läroverk, under det att vid de franska lyceerna, som
ungefärligen motsvara dessa, stor vigt lägges härvid. Om de
matematiska ämnena vid dessa franska läroverk ligga öfver på
de andras bekostnad, känna vi ej; men säkert är emellertid, att
de till beskrifvande geometrien med dess tillämpningar hörande
konstruktionerna, som vid dem utföras, både till idé och
utförande öfverträffa, hvad som kan presteras vid våra tekniska
läroverk. Vi våga påstå, att ett fel begås härvid, då man låter
eleven utföra konstruktioner, som höra till de teoretiska satserna
inom beskrifvande geometrien. Utan tvifvel är det mera
öfverensstämmande med denna vetenskaps väsende och ändamål, att,
såsom förhållandet är vid de franska läroverken, teorien
föredrages särskildt, och att åt eleven utlemnas problemer, som han
sjelf får söka att på bästa sätt lösa och konstruera. Endast på
sådant sätt kan denna vetenskap odla hans intelligens. Tyvärr
sakna vi arbeten i denna riktning på svenska språket, men
förtjenstfulla sådana finnas dock på franska, såväl populära som
vetenskapliga. Vid de franska lyceerna följes ett arbete af Kiaes.
Slöjdskolan i Stockholm, så förtjenstfull i många afseenden,
lemnar äfven i denna gren af undervisningen åtskilligt öfrigt
att önska.

Det tyckes, som om det varit meningen, att äfven de högre
tekniska läroverken skolat deltaga i denna exposition; åtminstone
klagas i de officiela raporterna öfver, att icke Schweitz’s och
Tysklands »utmärkta tekniska skolor» äro representerade.
Enligt hvad vi kunnat finna, har endast en sådan skola exponerat
arbeten, nämligen Royal Naval School, hvars utställning består
af kroquier med åtföljande beskrifningar, utförda af eleverna
under sommaren vid de kungliga dockorna. Allt är ledigt och
väl utarbetadt, och en viss praktisk schwung häntyder föga på
elever.

Härmed lemna vi denna afdelning af expositionen och
kunna ej annat än beklaga, det svårigheten att studera
utställningen, sådan den, såsom vi förut påpekat, blifvit anordnad,
omöjliggjort en mera detaljerad redogörelse. J. O. A.

Motorer för mindre kraftbehof.


III.

Gasmaskiner.

Frågan om anskaffandet af lämpliga maskiner för alstrande
af drifkraft, erforderlig inom den mindre industrien och för
andra i det alldagliga lifvet förefallande behof har redan i ett
par föregående nummer (N:ris 18 och 19) af denna tidning
blifvit behandlad, hvarvid bland andra konstruktioner, hvilka på
senare tiden så utvecklats och förbättrats, att de med skäl kunna
sättas i första ledet bland de maskiner, som afse att fylla nämnde
behof, anfördes gasmaskinerna. Innan vi öfvergå till
beskrifvande af den konstruktion af dessa maskiner, hvarmed vi i dag
skola sysselsätta oss, torde dock en hastig återblick på
gasmaskinernas historia ej sakna sitt intresse.[1]

Den grundidé, på hvilken konstruktionen af alla
gasmaskiner hvilar, eller idéen att tillgodogöra den vid
brännbara gasers antändning hastigt utvecklade kraften synes redan
länge hafva varit föremål för mekanicis och fycicis
spekulationer. Blott påpekande de försök, som på 1600-talet gjordes
i och för användandet af krutets kraft vid explosion, och som
sålunda äro af annan art än de här afsedda, finna vi de första
konstruktionerna, der ofvannämnde idé tillämpats, redan 1791
och 1794 framkastade af tvenne engelsmän John Barber och
Street. Dessa tvenne konstruktioner voro dock af föga praktiskt
intresse samt intaga i gasmaskinernas utvecklingshistoria ungefär
samma plats som i ångmaskinernas Herons Eolipil, Brancas
ånghjul samt Saverys maskin.

Ar 1799 framträdde fransmannen Lebon med en
konstruktion, som gjorde honom till gasmaskinernas James Watt. Denne
Lebon var det äfven, som först praktiskt löste problemet örn
användandet af de genom organiska ämnens förbränning bildade
gaserna till upplysning. En följd af denna uppfinning blef
just den af honom inventerade gasmaskinen, hvilken ungefär
hade utseendet af en dubbelverkande ångmaskin med sin
cylinder och den deruti fram och åter rörliga kolfven. I stället
för ånga insläpptes här vexelvis å ena eller andra sidan af
kannan en blandning af luft och gas, den senare tagen från
särskilda för dess alstrande konstruerade apparater. Då den
sålunda i cylindern inneslutna gasblandningen medelst en
brinnande veke antändes, uppstod explosion med åtföljande hastig
värrneutveckling. De genom förbränningen bildade gaserna
sträfvade följaktligen att utvidga sig. hvarigenom kannan fördes
successivt och vexelvis fram och tillbaks. Dessa voro de
hufvudsakligaste och mest karakteriserande dragen för Lebons
maskin, och de äro det äfven för de allra senaste konstruktionerna
af gasmaskiner, hvarföre också Lebon med skäl kan kallas
uppfinnaren af dessa maskiner.

De i det följande anförde mest af sevärda konstruktionerna
äro också endast att anse såsom förbättringar af föregående, i
det att endast en och annan förändring i detaljkonstruktionerna
vid dem blifvit införd. Sålunda använde de Rivaz 1807
antändning med elektriska gnistor i stället för de förut
begagnade ljusen eller vekarne. Detta antändningssätt har ända tills för
några år sedan blifvit användt vid alla maskiner med undantag
af den utaf Wellman Wright 1833 konstruerade, vid hvilken
en gaslåga begagnades. Samuel Brown införde 1823 en
alltsedan bibehållen förbättring, nämligen den att afkyla cylindern
med en omkring densamma cirkulerande kall vattenström,
hvarigenom packningar m. m. bättre bibehöllos. Dessutom var denna
afkylning af särdeles stor vigt for den af honom utförda
konstruktionen, alldenstund han ej direkte använde den vid
explosionen alstrade motoriska kraften utan den efteråt under kolfven
uppstående luftförtunningen. Maskinen blef sålunda enkelt
verkande eller s. k. atmosfärisk. Ungefär enahanda konstruktioner
utfördes 1826 af Herskene Hazard och 1841 af James
Johnston.
Dessa använde dock ej den vanliga lysgasen utan
åtskilliga andra gasblandningar, såsom vid den förstnämnda
konstruktionen luft, mättad rned vissa flygtiga kolväten, och vid den
senare en blandning af två delar vätgas och en del syrgas,
Johnstone lät dessutom de vid explosionen bildade gaserna
kondensera sig. För en annan blandning, nämligen luft och
vätgas, har äfven konstruerats maskiner af såväl den ofvannämnde
Wellman Wright som af fransmännen Desmichielis och Monnier.

I denna riktning fortgingo försöken att göra dessa


[1] Efter en af ingeniör W. Hoffstedt i »Ingeniörs-Föreningens
förhandlingar» affattad uppsats.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:22:33 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1871/0291.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free