Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 37. 16 September 1871 - G. Meissner: Kopiering af teckningar på fotografisk väg - J. Hauptfleisch: Ångcylindrar och rörledningars beklädande med en komposition, som ej genomsläpper värme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kopiorna fullkomligt oskadadt. Den är vida enklare, än den vid
beskrifningen visar sig vara, och man bör derföre ej genom en
utförlig beskrifning på densamma låta afskräcka sig till följd
af dess suponerade vidlyftighet. Enligt densamma förfar man
på följande sätt:
Man låter vanligt albuminpapper af lika storlek med
den bild, som skall kopieras, under 1 1/2 till 2 minuter flyta
med den preparerade sidan vänd nedåt på en lösning af 15 ort
(64 gr.) salpetersyrad silfveroxid i vatten, hvarpå det med
varsamhet upptages och lägges att torka på ett mörkt ställe, t. ex.
i en vanlig bord- eller byrå-låda. Efter torkningen lägger man
papperet med den preparerade ytan emot bilden på originalet,
som skall kopieras, placerar på baksidan några ark läskpapper
och ofvanpå dessa ett släthyfladt bräde, vänder derefter om det
hela och utsätter det för dagsljus eller ännu bättre för solljus.
På det att det ofvanpå befintliga originalet skall sluta noga
intill det preparerade papperet, lägger man en glasskifva ofvanpå
som tilltrycker densamma. Sedan belysningen fortvarat någon
tid, uttages den nu färdiga kopian och lägges i en lösning af
59 ort (251 gr.) undersvafvelsyrligt natron i 4,7 till 7 skålp.
(2 till 3 K.gr.) vatten, der den får ligga några minuter, hvarpå
den upptages och väl afsköljes med rent vatten, då den är färdig.
Detta är i korthet gången af förfaringssättet, öfver hvars
specialiteter följande torde behöfva tilläggas. Det papper, som
användes till kopieringen, är det vanliga albuminpapperet, som
finnes att tillgå hos hvarje fotograf till olika qvalitet. Till
mindre och finare teckningar tager man af bättre och till större
teckningar af billigare sort. Arken äro af 1,35 till 1,52 fots
(40 till 46 c. m.) bredd och 1,85 till 2,02 fots (55 till 60
c. m.) längd. Prepareringen af papperet bör ske vid dagsljus,
men det måste torkas på mörkt ställe. Inläggningen (under
glasskifvan) för kopiering bör äfven ske vid dagsljus och den
korta inverkan af vanlig kammardager under denna operation
skadar alls icke, om den blott utföres någorlunda raskt.
Kopians uttagande och inläggning i natronbadet kan likaledes ske
i ljust rum, utan att bilden deraf tager skada. Denna
behandling vid vanligt dagsljus är en stor fördel hos denna metod i
motsats till andra, hvilka fordra ett fullständigt utestängande af
ljus, tills det skall användas. Det i silfverbadet preparerade
och i mörkret torkade papperet måste naturligtvis förvaras på
något mörkt ställe, tills det skall brukas. Längre än tre
dagar förblir det ej användbart, ty redan efter en dag blir det
gulaktigt, hvilket likväl ej skadar, så länge det ej blifvit
mörkare än citrongult. Man bereder derföre papperet helst aftonen
före den dag, det skall begagnas. Men har man ett mörkt rum
att förfoga öfver för papperets torkning, så bör prepareringen
helst ske omedelbart före kopieringen, emedan nyss beredt papper
gifver de lifligaste bilderna.
Silfverlösningen måste vara i en flat glasskål, hvilken i
längd och bredd bör hålla åtminstone en tum större än
papperet, som skall prepareras. På det att en så liten qvantitet
lösning som möjligt må räcka till, bör glasskålens botten vara
jemn, då vätskan ej behöfver stå högre än 1 à 2 lin (3 à 6
m. m.), blott skålens botten öfverallt betäckes af vätskan. Är
det fråga om fina bilder, dem man önskar erhålla särdeles
kraftiga, så tager man en temligen koncentrerad lösning, 15 ort
(64 gr.) salpetersyrad silfveroxid på 88 ort (374 gr.) vatten.
Har man deremot stora teckningar att kopiera och fördenskull
behöfver en större qvantitet lösning, så tager man 15 ort (67
gr.) salpetersyrad silfveroxid till 1,2 à 1,5 skålp. (510 à 638 gr.)
eller till och med 2,2 à 2,9 skålp. (936 à 1,233 gr.) vatten Ju
mera koncentrerad silfverlösningen är, desto snabbare försiggår
kopieringen, och desto kraftigare utfalla bilderna. – Då glasskålar
för större teckningar äro dyra, kan man äfven använda träkärl,
som blifvit omsorgsfullt fodrade med ett stycke god vaxduk.
Vid papperets nedläggning i silfverlösningen, fattar man det i
två motsatta hörn, lägger det ned på vätskan, hvarpå det får
flyta under det man sakta höjer och sänker skålen. Omedelbart
efter denna operation upplyfter man först den ena och sedan den
andra hälften af papperet från vätskan för att efterse om några
luftblåsor kommit emellan, hvilka förhindra lösningens
vidhäftning och lemna hvita fläckar på bilden. Då sådana luftblåsor
förefinnas, bortstrykas de med en liten trästicka. Tiden, under
hvilken papperet bör simma på lösningen, behöfver inan ej så
noga iakttaga; den uppgår till ungefär 1/2 minut vid en lösning
af 1 del silfver på 8 delar vatten och 1 till 1 1/2 minut vid en
silfverlösning af 1 på 12. Ju mera utspädd lösningen är, desto
längre måste man låta papperet ligga. Den salpetersyrade
silfveroxid, som användes vid kopieringen, behöfver ej vara så
särdeles ren; dock måste man använda destilleradt vatten att
lösa den i. 15 ort salpetersyrad silfveroxid äro tillräckliga till
förfärdigande af 50 stycken kraftiga kopior af 74 X 101 liniers
(22 X 30 c. m.) storlek.
Vid de förfaringssätt, som hittills begagnats, har man
vanligen tagit för regel, att, om en teckning skulle kopieras på
vanligt tjockt papper först göra detta genomskinligt, hvartill
vanligen användes petroleum. Indränkes en teckning med
sådant, blir den visserligen fullkomligt genomskinlig, tuschen
upplöses ej, och genom att en längre tid låta teckningen ligga
i solen eller på annat varmt ställe kan petroleumen lätt
aflägsnas; men man måste dock förkasta en metod, som är
förenad med sådana omvägar och som sprider en så obehaglig
lukt. Vid den metod, som här blifvit beskrifven, är allt detta
obehöflig!.
Man lägger det preparerade papperet på sådant sätt under
originalet, att bildens yta och den preparerade ytan beröra
hvarandra och låter ljuset tränga genom originalet, på det
underliggande kopieringspapperet. Är originalet på tjockt och tätt
papper, måste ljuset inverka längre, men kopian blir dock lika
skarp och kraftig, som om originalet vore på tunnt silkespapper.
Man har blott att tillse, det originalet med bildytan vänd nedåt
på alla punkter kominer i beröring med den preparerade
pappers-ytan. Äfven är det nödvändigt, att teckningens baksida
är fri och ej för smutsig. Förfärdigandet af såväl små som
stora kopior sker bäst med tillhjelp af en sådan kopier-ram, som
man får se hos hvarje fotograf. Kopierar man den först erhållna
negativa (från venster till höger vända) kopian, erhåller man en
positiv (såsom originalet ställd) teckning på hvit grund. Kopiorna
kunna på detta sätt framställas långt vackrare än sjelfva
originalen. Vill man gifva dem ett särdeles vackert utseende, så
nedlägger man dem före fixeringen med undersvafvelsyrligt
natron i en lösning af en gran klorguld uti 1 skålp. (425 gr.)
vatten och låter dem ligga deri, till dess de antagit en mörkblå
färg. Om originalet, som skall kopieras, är på silkespapper,
erhåller man vid solsken på 2 eller 3 minuter ett kraftigt negativ,
och lägges det dervid avigvändt på det preparerade papperet,
får man en positiv, svart bild på hvit botten, På en solig dag
kunna af ett original på silkespapper åtminstone tagas 50 till
70 kopior. En teckning på vanligt, tjockt, hvitt papper
erfordrar vid kopiering 2 till 3 timmars belysning, hvilket dock kan
varieras inom ganska stora gränser utan att bilden blir obrukbar.
De erforderliga vätskorna äro: 1) silfverlösning, 2)
undersvafvelsyrlig natronlösning och 3) vatten (vanligt brunnsvatten).
Silfverlösningen har man helst i en glasskål, natronlösningen och
vattnet i med vaxduk fodrade träkärl. Natronlösningens djup
bör vara 2 lin. (6 m. m.). Vattnet skall deremot finnas i riklig
mängd till hands. Inläggningen i natronbadet behöfver ej ske
genast efter kopieringen, om blott den ännu ej fixerade kopian
förvaras i mörkt rum. Kopiorna afsköljas väl efter fixeringen
eller få under längre tid ligga i vatten. Äfven i varmt vatten
går ingenting af bilden bort. Den nu beskrifna metoden är
isynnerhet lämplig på mekaniska verkstäder t. ex. vid
förfärdigande af sådana maskinritningar, som skola kringsändas till
påseende.
(Deutsche Ind. Zeit.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
