Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:o 37. 16 September 1871
- Samuel Worssam & C:o's utställning af träbearbetningsmaskiner vid Landtbruksmötet i Göteborg
- G. Meissner: Kopiering af teckningar på fotografisk väg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Samuel Worssam & C:o’s
utställning af
träbearbetningsmaskiner vid
Landtbruksmötet i Göteborg.
Bland de maskiner, som vid
ofvan nämnde möte tilldrog sig
särskild uppmärksamhet, voro,
såsom redan af vår
korrespondent blifvit omnämdt[1], de af
messrs Samuel Worssam & C:o,
Oakley Works, Kings Road,
Chelsea, London, S. W., utställda
vackra och väl utförda
träbearbetningsmaskinerna. Vi äro nu i
tillfälle att om dem meddela
några närmare detaljer, åtföljda
af teckningar, och göra sålunda
i dag början med ett par af dem.
Figurerna 1 och 2 härjemte
framställa en kombinerad
borr- och tapphåls-maskin, sedd från
tvenne olika sidor. Den drifves
för hand och är således afsedd för
sådana verkstäder, som ej hafva maskinkraft disponibel; och bör
den der blifva af ganska stor nytta, då den endast skött af en
pojke kan uträtta lika mycket arbete som 6 man för hand. Såsom
synes af figurerna, tjenstgör maskinen för borrning, då i spindeln
insattes en borr, motsvarande det hål, som skall borras, och den
medelst handhjulet sättes i rotation. Skola åter tapphål uthuggas,
insattes i spindeln ett stämjern af vederbörlig form och storlek,
hvarefter genom häfstångens successiva nedtryckande och
höjande det åstundade arbetet uträttas. Sålunda kunna ända till
12 liniers (36 m. m.) breda tapphål utarbetas. I båda fallen
kunna trästyckena inriktas efter behag i hvilken ställning som
helst medelst de nedtill befintliga handhjulen, äfvensom säkert
fästas med en klämskruf.
Figurerna 3–5 visa en liten maskin, som numera börjar
blifva ett oundgängligt appendix på alla större och ordentligt
inrättade snickeriverkstäder, sågverk, m. m. nämligen en
sågskärpningsmaskin. Såsom bekant, är uppfilningen af sågblad en
särdeles depensiv operation till följd af den starka slitningen å
filarne samt långsamheten i sjelfva arbetets utförande. Dessa
omkostnader nedsättas i betydlig grad genom användandet af
dylika maskiner som den nyssnämnda. Sågtänderna upphjelpas
här ej med fil utan med en hastigt roterande (400 à 450 hvarf
i min.) smergelskifva, hvilken för hand kan höjas eller sänkas
efter behag samt inställas i hvilken lutning som helst emot
sågbladet. Detta senare infästas, då det är rakt, mellan ett par
raka backar af trä, befintliga på
ett i horizontel riktning ställbart
bord. Så snart skifvan blifvit
satt i rotation, behöfver arbetaren
blott med begge händerna
nedtrycka densamma i tillbörlig
riktning emot sågbladet för att
uträtta det åstundade arbetet. Han
skyddas derunder från de genom
centrifugalkraften utslungade
gnistorna genom en öfver skifvan
placerad skärm. Då cirkelsågar
skola skärpas, borttagss de i figg.
3 och 4 insatta, raka backarne,
och den i fig. 5 framställda
tvingen insattes i stället. Hela
maskinen väger ungefär 12
centner (510 K.gr.) fordrar 1/2
hästkraft i drifkraft och uträttar
omkring 6 mans arbete.
(Forts.)
Fig. 1.
Fig. 2.
Borr- och tapphåls-maskin.
Fig. 3.
Fig. 5.
Fig. 4.
Sågskärpningsmaskin.
Från S. Worssam & C:o.
Kopiering af teckningar på fotografisk väg.
Efter ingeniör G. Meissner.
I åtskilliga tidskrifter hafva redan ett stort antal
förfaringssätt att på fotografisk väg kopiera teckningar, träsnitt,
litografier etc. blifvit beskrifna, och likväl hafva alla dessa, såsom
förträffliga prisade kopieringsmetoder, icke funnit någon
allmännare användning eller öfverhufvud taget någon tillämpning hos
teknici och mekaniska verkstäder; och detta med rätta. Ingeniör
G. Meissner i Zittau har, såsom i »Polyt. Journal» meddelas,
pröfvat dessa olika metoder och dervid funnit, att de flesta af
dem visserligen gifva goda resultat, sedan man förskaffat sig
dertill erforderliga apparater samt efter många misslyckade
bilder med stora utgifter för onyttigt förspillda materialer ernått
tillräcklig öfning i saken. Men dermed är praktikern föga
behjelpt. En metod, som vill göra anspråk på större spridning,
måste medgifva framställningen af en vacker kopia på
fullkomligt tillförlitligt sätt och kortaste möjliga tid; den måste
vidare använda sådana ämnen, hvilkas behandling är enkel, och
som ej äro underkastade sönderdelning. Den får ej heller
förutsätta någon egentlig öfning, och hvar och en som
sysselsätter sig härmed, bör redan från början kunna erhålla endast
brukbara kopior.
En sådan metod är följande, vid hvilken inga nya eller
mindre kända ämnen användas, och som i följd häraf ej är af
intresse för sin nyhets skull, men dock erbjuder den fördelen
att motsvara ofvannämnde vilkor och lemna originalet till
[1] Ill. Teknisk Tidning N:o 83, sid. 259.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:22:33 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1871/0309.html
