Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:o 40. 7 Oktober 1871
- Bord af marmor
- Kinesernas tekniska färdighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
N:o 40. Stockholm, den 7 Oktober 1871.
Tidningen utkommer hvarje Lördag.
Pris: för 1/1 år 10 rdr, 1/2 år 5,25 rdr, 1/4 år 2,75 rdr.
Lösnummer 25 öre.
Hufvudredaktör och ansvarig utgifvare:
Civilingeniör W. Hoffstedt.
Adress: Mästersamuelsgatan N:o 56.
Annonspris: 10 öre pr petitrad. Tidningens
expedition: Norra Smedjegatan N:o 28.
–––––
Innehåll:
Bord af marmor (illustr). Kinesernas tekniska färdighet (slut.)
Jernvägsmannasällskapets sammanträde i Stockholm den 16 September.
Meddelanden frän utlandet: I. Om linstätning (illustr.). Samuel Worssam & C:o’s
utställning af träbearbetningsmaskiner vid Landtbruksmötet i Göteborg
(illustr., slut). Nytt förfaringssätt för fabriksmässig framställning af
klor., af H. Deacon (forts.) Masugnsplagg, använd till gatuläggning.
Notiser. Patenter. Adresslista. Annonser.
–––––
 |
Bord af marmor.
(Ur »Museum der modernen Kunstindustrie.»
|
Kinesernas tekniska färdighet.
(Forts. fr. sid. 307.)
Klaproth har i sitt bref om kompassen anmärkt, att bruket
af träsnitt för tryckning i Kina går tillbaks ända till 10:de
århundradet af vår tideräkning. Under Ming-tsong’s af den
senare Thang-dynastien herravälde, andra året af Tchang-hing’s
period (932 efter Chr. f.), föreslog ministrarne Fongtao och
Li-Yy akademien Kuë-tseu-kien att åstadkomma en kritisk text
af de nio kanoniska böckerna (king) för att säljas, sedan de
blifvit skurna på trä och mångfaldigade genom tryck. Kejsaren
antog förslaget, dock blefvo först under den senare
Tseheu-dynastien, andra året af Kuangtshyn’s dynasti (952 eft. Chr. f.),
stockarne färdigskurna. Européerna hade redan, tillägger
Klappstock, år 1310 kunnat läsa om boktryckerikonstens uppfinning
i Raschid eddin’s Dschemina’ et tewarikh. Stanislas Julien anför
nu, att Europa kurmat införa boktryckerikonsten 150, ja 200
år tidigare, om det
varit närmare bekant
med Kina, nämligen
redan vid slutet af
16:de århundradet
enligt vår
tideräkning. I
Ketschi-king-yuen, den
kinesiska encyklopedien, heter det
nämligen ordagrannt:
»På 8:de dagen af
12 månaden af
Venti’s (grundläggaren
af Sui-dynastien,
593 eft. Chr.f.) 13:de
regeringsår befaldes
genom ett påbud att
samla alla använda
mönster och ännu ej
publicerade texter
samt mångfaldiga
dem genom träsnitt».
»Detta var»,
tillägger den nämnde
källan, »början till
tryckning med
trästockar, hvaraf
således tydligen
framgår, att denna metod
är vida äldre än från
Fong-ing-wang’s
eller Fong-tao’s tid,
enligt hvilket senare
påstående uppfinningen skulle vara gjord omkring 932. Ett
annat kinesiskt verk, Pitsong, förlägger likaledes införandet af
tryckningen med trästockar till början af Sui-dynastien (581 eft.
Chr. f.). Denna konst utbredde sig synnerligen under Tharig"
(618-904) och erhöll ett större omfång under de fem små
dynastierna (907-960), tills den under Song (960-1278)
uppnådde sin högsta utveckling.
Ännu en annan uppfinning är graveringen af stenskifvor,
hvilken till tiden är något yngre än xylografien, men deremot
äldre än lerstilarne. I den senare Han’s årsböcker heter det:
»Under 4:de året af Ai-Ping’s period (175 eft. Chr. f.)
öfverlemnade Tsaï-yong åt kejsaren en tänkeskrift, i hvilken han
uppmanade honom att låta genomse, förbättra och fastställa
texten till de sex kanoniska böckerna. Han skref dem sjelf
med rödt black på sten och lät i fördjupad gravyr utsticka dem
af skickliga konstnärer». Från dessa skifvor kunde- dock ej
tagas några aftryck, då skriften stod rätt och således aftrycken
måste utfalla bakvända. Först mot slutet af Thang-dynastien
började man att gravera skriften på sten med bakvänd stil, och
man erhöll då en rättvänd text, hvit på svart botten. År 992
mångfaldigades skrifter på kejsaren Thai’-tsong’s befallning
medelst stentryck. »Man tryckte med handen», yttras det i ett
kinesiskt arbete, »utan att den smutsades af färgen». Dermed
uttryckes, att stenen först beströks med färg, och papperet derpå
trycktes emot densamma med handen. Numera betjenar man sig
ej af handen utan
af en mjuk borste,
och erhåller på grund
deraf, hvad vi kalla
ett borstafdrag.
Under King-li’s
period (1041-1049)
– berätta kinesiska
historieskrifvare –
uppfann en smed
konsten att trycka
med Hp-pan, d. v. s.
med rörliga stilar.
Han förfärdigade af
en fin och fet
lerjord små skifvor,
ej större än
Thsien-mynten, och
ingräfde i dem de
vanligaste ordtecknen.
För hvarje tecken
fanns sålunda en
särskild skifva,
hvilken slutligen
brändes hård. Så ofta
han ville trycka
någonting, tog han en
jernram, som var
afdelad i lodräta
fack (kineserna
skrifva nämligen i rader
nedifrån och uppåt),
och fastsatte der
sina skifvor under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:22:33 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1871/0329.html
