Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 40. 7 Oktober 1871 - Kinesernas tekniska färdighet - Jernvägsmannasällskapets sammanträde i Stockholm den 16 September
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarandra. Skrifttecknena voro ordnade i klasser, och hvarje
klass hade sin särskilda låda. Förekom tillfälligtvis ett
mera sällsynt ord, kunde det lätt utarbetas och hårdbrännas
öfver halmeld. Dessa skifvor af bränd lera voro i ett par
hänseenden att föredraga framför trästockarne: först och främst
kunde de tvättas, hvilket ej var fallet med de senare, som då
slogo sig; och för det andra kunde man sammanklibba
lerskifvorna med mastix och hade då efter af tryckens
fullbordande att för afläggningen blott uppmjuka mastixen vid eld,
hvilket icke lät utföra sig med trästockarne. Efter uppfinnarens
död synes emellertid denna konst icke hafva blifvit vidare
bedrifven. Ett äkta tryck med rörliga stilar kunde kineserna ej
uppfinna, då ju ej deras skrift kan sönderdelas i ett alfabet.
Hvarje boktryckare måste således för hvarje ord, så ofta det
återkommer, hafva en särskild skifva i förråd; och då tecknen
indelas i 106 klasser, är han tvungen att söka i 106 olika fack,
af hvilka hvart och ett åter innehåller en stor mängd skifvor
af dem som oftast förekomma. Man kan således tänka sig,
hvilket oerhördt arbete det kostar att söka ut den rätta skifvan.
Detta slags tryck öfvergafs derföre åter i Kina, tills år 1662
under den upplyste, store kejsaren Kaug-hi europeiska
missionärer lyckades komma derhän, att 250,000 rörliga stilstycken
utgraverades i koppar, som sedermera begagnades till aftryck af
äldre verk, tillsammans 6,000 qvartband. Nu tryckes årligen
i statstryckeriet i Peking ett större antal böcker, men typerna
äro, likasom hos oss, förfärdigade af stihnassa medelst patriser
och matriser, blott med den skilnaden, att der i stället för vår
stålstämpel nyttjas trästämpel. Matriserna åter framställas af
porslin, och typerna gjutas slutligen af en bly- och zink-legering.
Äfven den mycket omtalade ärtkorfven är kanske blott en
förädling af den kinesiska ärtosten, som bland det himmelska
rikets innebyggare redan har att fröjda sig åt en ärevördig ålder.
Till utseendet liknar den quark (ett slags lös sötmjöksost). Män
låter ärterna uppsvälla i vatten 24 timmar och derpå torka,
hvarefter de söndermalas i en qvarn och uppblandas med i beredskap
hållet mjukt vatten. Denna soppa silas genom en duk, filtratet
uppsamlas i ett träkärl, omröres med händerna samt uppvärmes
först långsamt i en panna och bringas slutligen till häftig
kokning. Sedan det under 10 minuter varit utsatt för en hetta af
100°, öfverföres det i en annan panna, hvarest det hålles under
kokpunkten men dock fortfarande varmt. Samtidigt omröres
flitigt och skummet borttages med en sked. Efter några
minuter bildas en hinna, som upplyftes varligt med pinnar, på
det att den ej må sönderslitas, och upphänges på en vägg för
att torka. Med den andra hinnan, som äfven bildas på några
minuter, förfares på samma sätt. Denna hårdnade ärtmassa
tjenar dels färsk, dels torkad såsom näringsmedel, och är dess
smak icke oangenäm. Den våta återstoden användes deremot
för tillredningen af ärtosten, i diet man tillsätter helt litet
gipsvatten, som förut fått koka upp. Slutligen tillkommer ännu
ett par droppar af en koncentrerad saltlösning – enligt
Champion magnesiumklorur – hvarefter blandningen under sakta
omröring ystar och går öfver i fast form. Gipstillsatsen tjenar
tydligen till att bringa ärternas caseïn i ystning; deremot synes
saltets tillsats mindre väsentligt och användes blott på få orter.
Artosten gjutes ännu varm i fyrkantiga ramar, som på hvardera
sidan hålla 1,35 fot (40 c. m.) och i botten äro öfverspända
med tyg, på det att den qvarvarande fuktigheten må kunna
afgå. Ofvanpå placeras ett lock, som för massans
sammanpressning belastas med vigter. Vanligen är ärtosten gråhvit och har
utseendet af ett gelé, Vid varmt väder håller den sig blott
några få dagar, hvarföre den uppblandas med halm eller andra
tillsatser för att vinna i varaktighet. Ett stycke ärtost af en
knytnäfves storlek kostar vanligen 2 sapeker, d. v. s. ungefär
0,6 öre. Dess smak är mycket angenäm, och om man låter
steka den i fett likasom potatis, lemnar den till och med en
ganska läcker anrättning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
